I en vikande marknadssituation har ACB-laminat AB i Svenstavik begärt att Statens Industriverk skall bevilja ett bidrag om 93,5 milj kr till en nyinvestering. Avsikten är att uppföra en ny industribyggnad för tillverkning av köksskåp m.m.
Tillkomsten av denna nya produktionskapacitet, som till stor del är finansierad av skattemedel, kommer att skapa avsevärda problem för branschen. Den redan nu krympande marknaden och den utländska konkurrensen innebär att en framsubventionerad kapacitetsökning måste bedömas som synnerligen olämplig.
Detta kan exempelvis få allvarliga följder för t ex Skaraborgs län, där bl a följande branschföretag är lokaliserade: Tibro Kök AB, Marbodal AB. Kvänum-kök AB och Vedum kök AB.
I Norden bedömer man f.n. att det finns en överkapacitet på ca 25 procent.
Om ett annat företag skulle låna upp motsvarande summa på marknaden, innebär detta en kostnad i motsvarande exempel av ca 75 000 kr/anställd under 15 år! Detta belyser ganska väl den problemsituation som de övriga företagen försätts i om staten skulle bevilja det begärda bidraget till ACB-laminat.
ACB-laminat kommer givetvis att försöka avsätta den produktion som inte köps upp av IKEA, med vilket företag ACB-laminat redan har levereransavtal, på den svenska marknaden. Det kommer då med det statliga bidraget att ske på ett sätt som definitivt stör konkurrensen för övriga svenska företag. Branschen kan här tala om inslag av illojal konkurrens.
Med hänsyn till att den förväntade EG-harmoniseringen innebär ytterligare ökad konkurrens samt att en av EG:s grundläggande regler är fri konkurrens utan stora statliga industristöd, måste statens myndigheter avstå från att bevilja dylika subventioner, även om det gäller en form av regionalt stöd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om negativa följdverkningar av statliga industrisubventioner.
Stockholm den 18 januari 1991 Sten Svensson (m)