Inrättande av lokala näringslivsfonder (närfonder)
Inledning
Lokal inriktning, småskalighet och tro på det personliga
engagemanget är huvuddrag i miljöpartiets näringspolitik.
Småföretag står för en idérikedom och livskraft som är
nödvändig för förnyelsen och utvecklingen av vårt
näringsliv samtidigt som de ofta har sämre möjligheter både
att få personal och riskkapital än de stora företagen. Därför
bör staten stödja småskaligheten och utvecklingen av
småföretag.
Miljöpartiet föreslår att lokala närfonder byggs
upp i varje kommun för att i samarbete med kommunens
näringslivskontor, de regionala utvecklingsfonderna och ev
riskkapitalbolag ge och förmedla råd och finansiering till
lokala projekt och företag och vid behov också själva kunna
satsa riskkapital.
Med närfond menar miljöpartiet de gröna samhällsägda
fonder som arbetar för näringslivets utveckling och som
finns nära dem som arbetar, d.v.s. normalt en fond i varje
kommun. De skall bistå det lokala näringslivet med
rådgivning och finansiering. Vi kräver i denna motion att
viss verksamhet med närfonder startas redan kommande
budgetår. Vi kräver också att de regionala löntagarfonderna
avvecklas och att deras medel successivt överförs till
närfonderna.
Närfondernas uppgifter a6att
verka för ett decentraliserat och allsidigt näringsliv
med inriktning på lokal tillverkning för lokala och regionala
behov, att satsa på miljövänlig, energisnål och
arbetsmiljömässigt sund produktion,att ge stöd inom
formen ''eko-kommunprojekt'',att stödja lokala
uppfinnarföreningar och försöksverksamhet,att satsa på
energiförsörjning baserad på förnybara och miljövänliga
energikällor och effektivare energianvändning,att stödja
utveckling av alternativa jordbruks-, fiske- och
trädgårdsprojekt, biodling etc.,att stödja mångsidig,
småskalig livsmedelsindustri: mejerier, kvarnar, slakterier,
bagerier etc.,att stödja satsning på inhemsk
textilproduktion baserad på inhemsk råvara,att stödja
arbetskooperativ inom vård- och omsorgssektorn,
omhändertagande av socialt eller fysiskt handikappade
etc.,att stödja dem som vill överta företag lokalt när de
säljs enligt vad som anförs i det följande.
Närfondernas roll i samhällsutvecklingen
Närfondernas verksamhet skall medverka till attöka
det lokala ansvaret för näringslivsutvecklingen,minska
sårbarhet samt öka självförsörjning och självtillit,
motverka näringslivets centralisering, internationalisering
och storskalighet,minska transportberoendet och
pendlandet,vara till nytta för de lokala företag som redan
finns,ge fler människor möjlighet att starta nya företag --
enskilt eller tillsammans gärna i kooperativ form,ge
människor ökade möjligheter att ta ansvar för sin egen
framtid och utveckla sin initiativkraft och kreativitet.
Bakgrund till förslaget
Trots allt tal om regionalpolitik, tal om att ''Hela Sverige
skall leva'' och tal om lokalt självbestämmande går den
dominerande samhällsutvecklingen i motsatt riktning, mot
internationalisering, centralisering, urbanisering och
storskalighet.
De multinationella och transnationella företagen har
under efterkrigstiden allt mera medverkat till detta. Genom
att utnyttja arbetskraft i länder där den är billig, där
miljökrav saknas eller är låga och där skatterna är låga på
grund av avsaknaden av socialpolitik, skaffar sig dessa
företag konkurrensfördelar som de ofta använt för att slå ut
lokalt, småskaligt näringsliv. Dessa multinationella bolag
känner endast en lojalitet, nämligen mot kapitalet och dess
makthavare. De är en fara både för miljö- och
resurshushållningen och det sociala ansvarstagandet. Det är
en angelägen uppgift att föra över verksamheter som
kontrolleras av dessa företag till en lokal verksamhet i
måttlig skala.
De reella makthavarna i Sverige, storföretagen,
regeringen och fackföreningsrörelsen och med dem
associerade organisationer, har i realiteten främjat denna
utveckling. Dessa makthavande gruppers samfällda
satsning på EG-harmonisering och anslutning, hävandet av
valutarestriktioner och viljan att vara ledande inom GATT-
samarbetet, visar att detta är huvudlinjen i svensk politik.
Regeringen har sedan länge på flera andra sätt
medverkat i denna storskalighetens politik. De
regionalpolitiska insatserna har inriktats på samarbete med
storföretagen såsom Volvo, Saab, ASEA och Bofors, de
industripolitiska satsningarna har också inriktats på
skapandet av storföretag eller gynnandet av storföretag.
Sentida exempel på detta är utbyggnaden av ASSI, 1200-
miljonersstödet till SAAB 2000, samarbetet med Volvo för
att göra Procordia till en av landets absolut dominerande
storkoncerner samt skapandet av Sveriges största bank,
Nordbanken, med staten som dominerande ägare och
privatiseringen av krigsmaterielindustrin.
Löntagarfonderna har ingalunda motverkat detta. De
domineras av samma storskaliga ägande och man kan inte
utläsa någon större skillnad i deras placeringspolitik i
förhållande till privata investmentbolag. Därför har de inte
heller på något sätt ökat de enskilda löntagarnas inflytande
eller delaktighet i samhällsutvecklingen. Däremot har de
med all sannolikhet medverkat till den snabba uppgången
på börsen under 80-talet och därigenom berikat de redan
rika.
Miljöpartiet de gröna är övertygat om att denna
utveckling inte står i överensstämmelse med ''vanligt folks''
önskemål. Vi tror att vanliga människor uppskattar
småskalighet, lokalt inflytande och decentralisering. Vi är
också övertygade om att en mera småskalig
samhällsstruktur är gynnsam för ungdomens utveckling,
motverkar brottslighet och ökar människors
ansvarstagande för varandra. Det finns också ett otal andra
skäl varför mindre företag har stora fördelar för både den
enskilde och samhället såsom framgår av det följande.
Försvaret för den internationalisering och storskalighet,
som synes vara regeringens, fackets och näringslivets
samfällda strävan, är att de skulle gynna en snabbt stegrad
''levnadsstandard'', d.v.s. i realiteten en snabbt stigande
konsumtion i Sverige.
Miljöpartiets övertygelse är, att även om det finns
grupper i Sverige som har det besvärligt, så finns det inga
skäl att öka den totala konsumtionen i Sverige. Det pågår
på många områden en stötande lyx- och skräpkonsumtion,
som är både socialt och miljömässigt upprörande. Detta
måste riksdagen ta itu med, både av fördelningspolitiska
skäl och av miljöskäl. Regering och riksdag har ansvar både
för svaga grupper i dagens samhälle och för kommande
generationer -- trots att de senare saknar rösträtt. Därtill
har de ansvar för naturen som har en rätt att leva oberoende
av mänskliga nyttosynpunkter. Naturens hälsa är vidare ett
absolut villkor för mänsklighetens hälsa och fortlevnad.
Det är vidare miljöpartiets bestämda övertygelse, att
den storskalighet och internationalisering, som
makthavande grupper ser som både oundviklig och
eftersträvansvärd, i många fall medverkar till mänsklig och
miljömässig utarmning. Detta kan kanske visa sig när alla
de komponenter, som saknas eller ger felaktiga signaler vid
nuvarande BNP-beräkningar, i framtiden kommer att
beaktas.
Det är i detta perspektiv som miljöpartiet de grönas
förslag om inrättande av närfonder skall ses.
Bosättning
Befolkningsstatistik från senare år visar entydigt att
människor föredrar att bo på landet. I kommuner där
befolkningen ökar, visar det sig ofta att procentuellt är det
landsbygdsdelen som ökar mest. I kommuner med
minskande befolkning är tendensen ofta densamma.
Minskningen är procentuellt större i centralorten och
mindre i landsbygdsdelen. Olyckligtvis har utvecklingen,
när det gäller arbetstillfällen, varit den motsatta. Antalet
arbetstillfällen på landsbygd och i små tätorter har i
allmänhet minskat. Resultatet av denna utveckling betyder
följaktligen kraftigt ökande pendling, vilket ur miljö- och
energisynpunkt är ogynnsamt.
Samtidigt är det uppenbart att om man hade kunnat
erbjuda fler arbetstillfällen på landsbygden och i mer
perifera orter så hade dessa befolkningsmässigt fått en än
mer gynnsam utveckling. Närfonderna är ett försök att
främja en sådan utveckling.
Det finns naturligtvis många faktorer som försvårar
människors bosättning perifert i förhållande till större orter:
brist på olika slags service, speciellt skolor för barn och
ungdom, samt svårigheten för båda makarna att finna
arbete på samma ort. Det krävs ett helt paket av åtgärder
för att finna lösningar på dessa problem för att gå
människors önskemål till mötes. Men eftersom vinsterna,
socialt och miljömässigt, kan bli stora så är det värt
ansträngningarna. Inrättandet av närfonder kan vara ett
sådant -- men ett betydelsefullt -- steg.
Närfonder kan bli ett viktigt instrument för att stoppa
den regionala utarmningen -- ett regionalpolitiskt redskap
för att gynna glesbygd och orter som ligger i ''utkanten''.
Normalt bör det finnas en fond per kommun, men i de allra
största kommunerna kan det finnas skäl att ha flera fonder
i kommunen. Det kan möjligen ibland vara lämpligt att
närliggande små kommuner slår sig samman om en fond
enligt egen överenskommelse.
Även i större kommuner och storstäder skall
närfonderna medverka till en mångsidig och småskalig
näringsverksamhet. Glesbygdskommuner, där behoven av
sysselsättning och mångsidighet är störst, bör dock få förtur
till närfonder.
Närfonderna skall stödja alla former av företag
Miljöpartiet vill dock särskilt peka på behovet av att
stödja samhällsnyttiga projekt, särskilt inom
verksamhetsområden som har svårt att få normala banklån,
t.ex. vårdkooperativ och andra sociala uppfinningar.
Vid all försäljning och nedläggning av företag skall de
anställda och de som bor på orten ha förköpsrätt.
Närfonderna skall därvid kunna medverka både som
rådgivare och finansiär. Detta är ett sätt att motverka
utslagning av lokal verksamhet som inte anses lönsam nog
av sin ägare även om den bär sig.
Närfonderna bör ha både rådgivande och finansiell
funktion
Dessa båda huvudfunktioner bör personellt och
organisatoriskt hållas åtskilda.
Rådgivningsfunktionen skall ses som en
kunskapsbank och skall också förmedla hjälp från
utomstående experter. Den skall bl.a. medverka vid
startandet av nya företag och samordna olika intressen vid
övertagande av företag då den lokala förköpsrätten skall
utnyttjas. En viktig uppgift är då att bedöma både
affärsidéer och de människor som skall förverkliga dem. Vid
behov kan man få hjälp av den regionala utvecklingsfonden
som har byggt upp särskild kompetens för detta.
Den finansiella funktionen är att låna ut kapital
men också att förmedla lån från andra finansieringskällor.
Fonderna måste vara beredda att ibland ta större risker och
kräva lägre räntor än det normala bankväsendet, men skall
undvika att uppträda som konkurrent till detta. Fonderna
bör undvika att längre än nödvändigt låsa upp lån och
riskkapital i de verksamheter man stöder -- därför bör man
medverka till att finna andra som vill gå in med pengar.
Personliga lån till företagare
Närfonderna skall efter noggrann kontroll kunna bevilja
personliga lån till dem som vill starta en verksamhet som
bedöms vara ekonomiskt och samhällsekonomiskt sund och
lovande. De principer som tillämpats i Västtyskland under
beteckningen EKH (egenkapitalhjälp) bör tämligen
oförändrade kunna tillämpas även i Sverige (PM SIND
1990:3).
Närfondernas finansiering
Den rådgivande verksamheten bör åtminstone under ett
inledningsskede huvudsakligen betalas av staten och inte
bara av dem som får råd. På sikt skall ansvaret överföras till
kommunerna. En del av de medel som hittills
administrerats av SIND för småföretagsutveckling skall
överföras till närfonderna. Närfonderna skall ha rätt att ge
förtur till verksamheter inom sin målgrupp och att ta betalt
för sina tjänster, förslagsvis för att täcka sina rörliga
kostnader eller marginalkostnader.
Fondernas kapital för utlåning skall huvudsakligen
byggas upp genom att löntagarfondernas medel överförs till
fonderna i form av kontanter eller värdepapper samt på sikt
genom förräntning av kapitalet.
Fördelning av fondmedel
Eftersom fondernas syfte är att verka för småskalighet,
självförsörjning och decentralisering bör medlen till de
olika fonderna fördelas med hänsyn härtill. Eftersom
fonderna skall verka för decentralisering och regional och
lokal självförsörjning, kan antalet kommuninvånare inte
vara helt utslagsgivande vid fördelningen av medel till
fonderna. Förutom befolkningstal skall alltså stor hänsyn
tas till geografiskt läge och arbetsmarknads- och
regionalpolitiska faktorer.
Startning av närfondsverksamheten
En inledande satsning på ca 1 000
miljoner bör göras i kommunerna inom
stödområdena A och B. Medlen skall fördelas av Statens
industriverk efter förslag från utvecklingsfonderna.
Närfonderna skall organiseras av de regionala
utvecklingsfonderna i berörda län tillsammans med
kommunstyrelserna i länets kommuner, med hänsyn till de
geografiska, näringspolitiska och kulturella miljöerna och
förutsättningarna.
Närfondernas verksamhet kan komma igång snabbt
genom att de direkt kan överta en del av kommunernas
näringslivsutvecklande verksamhet med nätverksbyggande,
viss rådgivning och utbildning, samt främjande av kontakter
mellan olika aktörer i nära samarbete med kommunens
näringslivskontor. Närfondernas lokala verksamhet bör
åtminstone tills vidare kompletteras med de regionala
utvecklingsfondernas insatser för små och medelstora
företag, bl.a. för att utnyttja de kunskaper om och
erfarenheter av det regionala företagsklimatet och de
näringspolitiska förutsättningarna som finns hos
utvecklingsfonderna.
Närfondernas styrelser
Dessa bör utses av kommunens invånare genom
personval. Till styrelsen skall knytas en rådgivargrupp med
representanter för lokalt näringsliv, uppfinnarförening,
lokalt bankväsen, lokala fackföreningar och miljörörelsen.
Statens industriverk skall utarbeta en provisorisk stadga
för fonderna, som skall föreläggas regering och riksdag för
godkännande.
Uppföljning och vidare utveckling
Så snart verksamheten kommit i gång bör en utredning
tillsättas som följer verksamheten och utarbetar förslag så
att en heltäckande nationell verksamhet kan beslutas under
riksdagsperioden 1991--1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av närfonder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en verksamhet med närfonder skall startas i
stödområdena A och B under budgetåret 1991/92 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till provisorisk stadga för närfonder i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att löntagarfondernas medel successivt skall överföras till
lokala närfonder med en början budgetåret 1991/92 på 1
000 milj.kr.,
5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att följa arbetet med utvecklandet av
närfonder från starten under 1991 och med vidare uppgift
att avge förslag till utbyggnad av verksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den inledande verksamheten skall bedrivas så att ett
heltäckande nationellt program för närfonder skall kunna
beslutas under riksdagsperioden 1991--1994,
7. att riksdagen beslutar att genom reduktion av anslaget
B
7, 12:e huvudtiteln upprätta ett nytt anslag B
10: Närfonder, rådgivning, på 20
000
000 kr.
Stockholm den 18 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Lars Norberg (mp)
Krister Skånberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Anita Stenberg (mp)
Gösta Lyngå (mp)