När en privatpersons kreditvärdighet undersöks måste denna underrättas om vem som begärt informationen. Detta gäller inte för företag. Ett företag som undersökts har alltså ingen möjlighet att nå den som begärt upplysningen. Vissa kreditupplysningsmetoder är också så missvisande, att datainspektionen borde se över dem. En småföretagare kan skadas allvarligt när någon lämnat kreditupplysningar om honom som inte är relevanta och som man inte har möjlighet att bemöta. Samma regler bör gälla för småföretagare som för privatpersoner.
Kreditupplysningar ger som regel ett antal fakta av värde för en bedömning av kreditvärdigheten. Det kan gälla t ex kapitaltillgångar, soliditet, skulder, lagsökningar etc. Därutöver gör kreditupplysningsföretaget en allmän bedömning av kreditvärdigheten.
Det förekommer emellertid att upplysningsfirmor som affärsidé använder en helt datoriserad kreditupplysningstjänst, som innebär att ingen handlägger kreditundersökningen. Man låter en dator utifrån vissa förprogrammerade kriterier, exempelvis omsättningsminskning, avsättningar till resultatutjämningsfonder, lageravskrivningar o s v, avstyrka eller tillstyrka kredit.
Företaget får alltid en kopia på den upplysning som lämnats. Man brukar påpeka att det går bra att korrigera rent felaktiga uppgifter hos kreditupplysningsföretaget. Detta ger emellertid inte ett tillräckligt rättsskydd. För det första finns det inga garantier att missvisande uppgifter rättas till. För det andra lämnas inte besked om att en s k Instant-kreditupplysning automatiskt skötts av en dator. Den som begärt upplysningen får kort och gott höra att företaget inte kan bedömas vara kreditvärdigt, inte vilka kriterier som datorn baserat omdömet på. Om omsättningen gått ned ett år t ex kan företaget bedömas inte kreditvärdigt. Detta kriterium är ofta irrelevant. Försäljningen går ofta upp och ned för småföretag. Det kan vara tillfälliga inkomster ett år som inte kan upprepas varje år utan att därför företaget är i någon kris.
Det är stötande att en upplysning som har så stor betydelse för ett företag får baseras på irrelevanta kriterier och inte kan bemötas av den som drabbas.
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma villkor bör gälla för småföretag som för privatpersoner när det gäller kreditupplysning.
Stockholm den 21 januari 1991 Birgitta Hambraeus (c) Göran Engström (c) Ingbritt Irhammar (c)