Så sent som under förra året ändrades och skärptes lagen om anordnande av visst automatspel.
Lagen tillkom för att, som det står i näringsutskottets betänkande 1989/90:NU20, ''det skulle skapas en möjlighet att komma tillrätta med missförhållanden som kunde uppstå i samband med flipperspel och liknande i spelhallar''. Vidare har försvararna av denna lag hävdat att syftet dessutom är att ''skydda'' socialt svaga individer.
Lagen om anordnande av visst automatspel är ett av många exempel på en lagstiftning som bygger på en uppfattning att vi politiker vet vad som är bäst för enskilda individer. Här finns en möjlighet att visa att politiker tror sig veta bättre och vara mer ''förnuftiga'' än ''vanliga'' enskilda människor.
Automatspel, oavsett om detta är flipperspel, enarmade banditer eller något liknande, är för många en avkoppling och en ''kul grej''. Visst finns det enskilda individer som har råkat illa ut med de tidigare tillåtna enarmade banditerna, genom att spendera alldeles för mycket pengar. Men den risken finns ju dagligen på travbanor landet runt, genom penninglotter eller andra spel där pengar är själva drivkraften för spelandet. Mig veterligen har det aldrig förts en diskussion om att dessa former av spel borde förbjudas eller allvarligt begränsas därför att det kan råda ''missförhållanden'' eller därför att socialt svaga individer skall ''skyddas''.
Vad som uppnås genom en särskild lag om automatspel är möjligen att politiker tror att de löst ett problem och därmed kan stilla en form av dåligt samvete. Det kan hänvisas till automatspelslagen när allmänheten kräver åtgärder mot stökiga ungdomar eller liknande.
Verkligheten är dock en helt annat. Inga problem löses genom förbud och regleringar av verksamhet som inte i sig leder till sociala problem. Vi har alltför många exempel på att sådan lagstiftning inte fyller sin funktion.
I stället för att införa och vidmakthålla en dålig lag borde vi politiker fråga oss vad det är som gör att vissa ungdomar får problem, eller varför enskilda individer spelar upp alla sina tillgångar. Detta undviks genom att vidmakthålla lagar som den om automatspel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen upphäver lagen om anordnande av visst automatspel.
Stockholm den 21 januari 1991 Gullan Lindblad (m)