Med vidast möjliga tolkning innebär hantverk
manuell tillverkning, utan eller med ringa hjälp av
maskiner. Det är dock inte i första hand det manuella
inslaget som skiljer hantverk från industriell
tillverkning. Hantverk kan utföras med god hjälp av
maskiner och industriell tillverkning kan ske med manuella
moment. Det är inte graden av maskinellt stöd som avgör
om ett arbete kan betraktas som hantverk eller inte.
Karakteristiskt för hantverk är däremot en process, där
tillverkaren har kontroll över helheten från materialval över
produktionstekniken till slutlig produkt och där arbetet
utgår från både materialkännedom och formsinne.
Hantverkskunnandet kan stödja dagens teknik
Människans förmåga att använda händerna har sedan
urminnes tider varit en förutsättning för vår existens.
Hantverket befinner sig mitt i nutidens strida ström av
teknikutveckling och samhällsförändring.
Hantverket är ett omistligt inslag i det svenska samhället
och skall inte ställas i motsatsställning till expansiv och
framtidsinriktad industriell produktion. Kännetecknande
för många yrken som ryms inom begreppet hantverk är att
de har en bakgrundshistoria med åtskilliga år på nacken.
Våra äldsta organiserade hantverksyrken har anor ända
från 1300-talets mitt. Den långa traditionen berättar om
hantverkets egen förmåga att förändras -- att ständigt
tillhöra samtiden.
Hantverket måste leva vidare -- inte endast som
kulturvärde utan också för att det är en förutsättning för den
fortsatta utvecklingen av industri och teknik. Även dagens
högrationaliserade industri behöver hantverkare. Volvo har
t.ex. en verkstad där man tack vare skickliga och idérika
hantverkare kan förbättra tillverkningsprocesser och bl.a.
göra arbetet bekvämare och människovänligare. En
bilmodell måste när den formges i full skala, byggas upp av
modellsnickare, sadelmakare, tunnplåtslagare m.fl. På
motsvarande sätt förhåller det sig exempelvis i
industriföretaget Asea Brown Boveri och vid
flygplanstillverkningen hos Saab-Scania.
Beredskap
Även från sårbarhets- och beredskapssynpunkt är det
viktigt att hålla hantverksyrkena vid liv. I olika
sammanhang uttalas oro över att en alltmer förfinad och
utbredd teknik i Sverige skapar ett mycket sårbart
samhälle -- ett samhälle som är helt hjälplöst när tekniken
går i baklås. I händelse av kris och avspärrning skulle vi få
mycket svårt att anpassa oss till hantverksnivå. En
förutsättning för att över huvud taget göra detta möjligt är
naturligtvis att hantverkskunnandet fortlöpande omsätts i
praktisk verksamhet. Det går inte att förvara och
magasinera hantverksyrkena i malpåse och tro att
kompetensen bara skall finnas där, den dag det passar oss
att ta fram den.
Kultur
En väsentlig del av vårt kulturarv omfattar kunskaper i
hantverksyrken. En stor mängd föremål, ca tre miljoner,
samlas på museer och i hembygdsgårdar och ännu fler
föremål är samlade hos privatpersoner.
Dokumentation av hantverk och hantverkstekniker sker
vid kulturhistoriska museer. De samlingar som finns av
gamla ting kräver kunskap om hur de tillverkats, vilka
råvaror som använts, hur föremålen brukats och hur de
skall repareras och vårdas. Museernas och
hembygdsgårdarnas innehåll skall därför underhållas och
berikas för att bli värdefulla samlingar för framtiden.
Hantverkarna behövs alltså i museernas dagliga arbete.
Vård och reparationer av föremålen både upprätthåller
kunnandet och ger mera liv och intresse i museerna.
Utbildning av lärlingar kan också förekomma där och
''hjälpfinansieras'' genom viss försäljning av produkter.
Att det levande hantverket är av stort allmänintresse
framgår av den stora tillslutningen vid visningar och
demonstrationer av hantverk, typ Skansen och Gammelvala
i Värmland. Ingen dokumentation eller beskrivning av
tillverkning och bruk kan emellertid ha sådant värde och
vara av så stort intresse som praktisering och
yrkesutövande.
Byggnadstekniker
Under senare år har byggnadstekniken på relativt kort
tid genomgått stora förändringar. Den byggnadstekniska
utbildningen inriktas i dag på hopmontering av sektioner
och moduler enligt det byggnadssätt som råder numera.
Men hus byggda så sent som under 1950-talet har en annan
byggnadsteknik och det är viktigt att detta kunnande också
finns med hos dagens byggnadsarbetare. Reparationer och
ombyggnader av äldre hus är en självklar och stor arbetsdel
i en blandad bebyggelse och den kräver kunnande om den
tidens byggnadsteknik.
Äldre kulturhistorisk bebyggelse kräver ett specifikt
kunnande om bl.a. material och färger. Dagens
byggnadsarbetare har alldeles för liten utbildning om t.ex.
stenväggar, valvslagningsteknik, stuckatur och målning
med färger som måste blandas på gammalt vis. Bl.a. många
stora bruksbyggnader har fått förfalla på grund av brist på
medel och kompetens. Det skulle behövas utbildning för att
säkra tillgången på kompetenta hantverkare i
byggnadssektorn. Dessutom behövs gymnasieutbildning
men också särskilda byggnadshyttor för att utbilda
byggnadshantverkare.
I samband med ombyggnationer och rivningar förfars
många gånger gamla material, som skulle kunna användas
igen. En del är i för dåligt skick för att återanvändas, men de
kan ändå tjäna som idé- och formgivning för nya hantverk. I
dag saknas ofta både förståelse, intresse och någon som har
ansvar för att ta tillvara dessa material.
Till byggnadsbranschen behövs det trä, tegel, sten,
taktegel, plåt, skiffer, glas m.m. av kvaliteter som inte
längre tillverkas annat än möjligen på beställning. Bristen
på gamla material kan tvinga hantverkarna till inblandning
av olämpliga kvaliteter.
Det behövs råvarucentraler eller depåer, helst i varje
region dit man kan rädda undan gamla material vid
rivningar och där man också kan samla nya material som är
nödvändiga för hantverkare, exempelvis kvistfritt virke då
detta är överkomligt.
Service
Villkoren för hantverket har försämrats. I takt med
industrins framväxt har många hantverk drivits tillbaka.
Hantverkaren kommer också i kläm då handels- och
bostadscentra saneras. Tillgången till hantverksservice
måste bevakas i samhällsplaneringen. Då nya områden
växer upp har hantverkaren i regel inga möjligheter att hitta
så prisbilliga lokaler att han kan existera. Det är viktigt att
stadsplanerare är medvetna om detta problem och
intresserar sig för det. Centrala ''halvgamla'' lokaler kan
ofta sättas i stånd för en ringa kostnad om byggnormer och
myndigheters krav kan vara så pass flexibla att ett visst
avkall på standard kan accepteras. Om kommunerna är
beredda att visa litet mer positiv vilja kan säkert många
hantverkare stanna kvar där kunderna finns.
Sysselsättning och regional balans
Hantverk, yrkesskicklighet, utbildning och
kvalitetsmedvetande är oerhört viktiga för en god
standardutveckling i vårt land. Hantverket har betydelse för
både sysselsättning och regionalpolitik. Troligen skulle
ytterligare tusentals personer kunna få sin utkomst av
hantverket om bara olika myndigheter vore beredda att
satsa mera på det området.
Den landsomfattande kampanjen ''Hela Sverige skall
leva'' borde vara ett uttryck för regionalpolitiska strävanden
där hantverket passar in. Många landsbygdsbor, särskilt i
glesbygden, är förtrogna med hantverkstekniker vilket är av
stort värde för servicen för bofasta och fritidsboende. I
själva verket är hantverkskunnande ofta en förutsättning
för en väl fungerande försörjning i glesbygden. En
expansion av hantverket skulle alltså kunna ge ett värdefullt
inslag för en god regional utveckling.
Hantverkets framtid
Under den slit- och slängepok som varit har
kvalitetsbegreppet för många skjutits i bakgrunden och
upplevts som mindre väsentligt. Men på senare tid har
värdet av kvalitet och personlighet blivit alltmer uppskattat
och intresset för hantverk ökar.
Nu har emellertid ett stort antal hantverkare passerat
pensionsåldern. Särskilt inom udda eller ovanliga
hantverksyrken är det stor risk för att kunnandet går ur
tiden därför att ingen efterföljare har lärts upp. Samtidigt
som ett yrke och dess kompetens faller bort skingras också
verktygen. Många av hantverkarens redskap är
specialgjorda och finns inte att köpa på marknaden. Dessa
ovärderliga verktyg bör insamlas i någon form av
verktygsbank. Denna bank skulle kunna köpa in
verktygssamlingen då en hantverkare avvecklar sitt företag.
En sådan verktygsbank borde kunna ingå i de råvarudepåer
som föreslagits ovan.
Utbildning och rekrytering
Skolning av hantverkare sker på olika sätt med en stor
splittring på många skolformer: gymnasieskolor,
folkhögskolor, AMU-centra, högskolor och andra slags
utbildningsarrangörer. Det oöverskådliga utbudet av
hantverksutbildningar skapar ett behov av överblick. I dag
kan varken utbildningsplanerare eller sökande till
utbildningar vara säkra på sin kunskap om
skolningsmöjligheter. Det behövs en samlad information
om kurser och längre utbildningar.
Den utbildningsmetod som använts under sekler och
som resulterat i gedigna kunskaper är lärlingssystemet.
Folkpartiet liberalerna anser att ungdomen måste ges ökade
möjligheter att bli lärlingar hos enskilda hantverkare eller
hantverksföretag. I detta syfte bör regelsystemet ses över
och det arbetet bör bedrivas i nära samverkan med
hantverkets organisationer. Det gäller särskilt utbildning
hos ensamma hantverkare, vilken kanske är den enda
kvarvarande på orten inom branschen. De gamla gesäll- och
mästarbreven håller på att komma till heders igen, som ett
synligt bevis på yrkeskunnande.
Det finns anledning påpeka att en viss flexibilitet i
tillämpningen av krav och bestämmelser är nödvändigt om
värdefullt yrkeskunnande skall kunna föras över till nästa
generation. Det är alltför vanligt att gamla små och trånga
hantverkslokaler inte klarar fackets och yrkesinspektionens
krav på dusch och lunchrum.
Inom skolans ram finns för litet intresse för hantverket.
SYO-konsulenter och andra yrkesrådgivare bör arbeta mer
med hantverk som alternativ i utbildningen. Större
ansträngningar borde göras för att ordna lärlingsplatser till
de ungdomar som har hantverksintresse.
Arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna bör
aktualisera hantverket mer. Där är hantverket relativt
okänt. Det finns anledning för regeringen att se över frågan
om hur rekryteringen till hantverksyrkena skall kunna
förstärkas och då bör yrkesrådgivning och arbetsförmedling
vara viktiga målgrupper.
Centrala hantverksrådet
Nuvarande ordning för statens stöd till hantverket
innebär uppenbara nackdelar. Statens Industriverk, SIND,
är den myndighet som kanaliserar det statliga stödet. Det
finns risk för att frågor rörande hantverket ges låg prioritet
av SIND, vars verksamhet i första hand är inriktad på
främjande av industriell utveckling. I fortsättningen bör
därför ett visst grundstöd -- av det stöd som idag går via
SIND -- lämnas direkt till hantverket i form av ett årligt
anslag till Centrala hantverksrådet. Det är viktigt att
Centrala hantverksrådet permanentas och får nödvändiga
resurser för sin verksamhet, för att nå ut med information
och kunna bredda marknadsföringen ännu mer, samt aktivt
kunna bearbeta myndigheter, organisationer, branscher,
arbetsförmedlingar, skolor m.m.
Nordiskt samarbete
Det är viktigt att koordinera och samordna de nordiska
insatserna inom hantverket, speciellt beträffande
dokumentation, upplysningsmaterial, läromedel och
kartläggande av utbildningsmöjligheterna inom Norden.
Folkpartiet liberalerna har i tidigare motioner krävt initiativ
i Nordiska rådet för hantverkssamarbete över gränserna,
men eftersom ett medlemsförslag i denna fråga skall
behandlas av Nordiska rådet under våren 1991, så avstår vi
nu ifrån att upprepa detta yrkande.
Hantverkskonsulent i varje län
Det är mycket angeläget att det på länsnivå finns en
resurs som stimulerar hantverket och tar till vara material
och kunnande medan det ännu finns kvar. Utan att på något
sätt undervärdera hemslöjdens betydelse anser vi att
regeringen bör uppmärksamma länsstyrelserna och
landstingen på behovet av en hantverksresurs i varje region.
En av de två hemslöjdskonsulenterna i länen borde vara
hantverkskonsulent, vars arbetsfält naturligtvis också skulle
omfatta hemslöjden och bli en tillgång för denna.
Hantverkskonsulentens uppgifter skulle bl.a. vara att
bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och
gymnasieutbildningen och sprida information inom skolan.
Konsulenten skulle också samarbeta med länsstyrelsen,
utvecklingsfonden, arbetsförmedlingen,
hembygdsföreningarna, länsmuseet och hemslöjden.
En viktig uppgift för hantverkskonsulenten skulle vara
att ansvara för den råvarudepå och verktygsbank som
föreslagits ovan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av svenskt hantverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Centrala hantverksrådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hantverkskonsulenter i länen.
Stockholm den 18 januari 1991
Isa Halvarsson (fp)
Hadar Cars (fp)
Gudrun Norberg (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Lars De Geer (fp)