Personbilsindustrin har tillsammans med sina
leverantörer en central plats i den svenska
samhällsekonomin. Genom sin betydelse för
sysselsättningen, direkt eller indirekt, får svårigheter i
bilindustrin allvarliga konsekvenser för hela nationen.
Bilindustrin har sin koncentration till Västsverige. Men
även Bergslagen, Blekinge, Värmland och Småland har
flera orter som är beroende av bilindustrins utveckling.
Gjorda studier visar på att ett arbete inom Volvo eller
Saab skapar åtminstone två arbeten utanför företagen. Det
betyder att till de drygt 40 000 personer som sysselsätts
direkt av bilindustrin, kommer ytterligare ca 100 000 som
indirekt har sina arbeten via branschen.
Samtidigt är bilindustrin beroende av Sverige som
hemmamarknad. Ungefär 1/3 av bilföretagens totala
produktion säljs på den svenska marknaden. Bara den
amerikanska marknaden har lika stor betydelse.
I dag finns ingen klar och entydig syn från samhällets
sida på under vilka villkor biltillverkarna skall verka. Ur
miljösynpunkt vill man t.ex. lägga avgifter och regleringar
på bilismen, som ofta missgynnar lite större bilar. Från
trafiksäkerhetssynpunkt vill man å andra sidan värna om
säkerheten, vilket då ofta kräver lite större bilar. Det saknas
en helhetssyn som lyfter fram industri- och
konkurrensperspektivet. En rimlig utgångspunkt för detta
är att vi i Sverige inte kan konkurrera genom att bygga
billiga och eventuellt miljövänligare småbilar. Svensk
bilindustri måste alltså leva med att tillverka större, säkrare
men också dyrare bilar. Det blir då en rimlig princip att den
inhemska produktionen inte skall missgynnas jämfört med
importerade bilar.
Vi ser det som centralt och viktigt att det är
industridepartementet som tar helhetsgreppet och skall ha
en genomtänkt syn på de avvägningar och insatser som
samhället kan bidra med för att bevara både en
konkurrenskraftig bilindustri och ett konkurrenskraftigt
leverantörssystem i Sverige. Det kan med fördel ske på
utvecklingssidan där berättigade samhällskrav på både
miljö- och säkerhetssidan kan ge underlag för FoU-projekt
där samhället och företagen deltar på lika villkor för att få
fram morgondagens lösningar.
Ett annat område som vi känner stor oro inför är
bilindustrins leverantörer. De ökade kraven på bilföretagen
gör att de ändrar sitt inköpsbeteende. Delar av den
verksamheten som bedrivits internt i form av förmontering
flyttas ut till leverantörerna. I stället väljer man att köpa
hela system. Detta leder till att man får färre men större
leverantörer som levererar direkt till Volvo och Saab. Å
andra sidan kommer många av de nuvarande
leverantörerna att leverera olika funktioner till
systemleverantörerna eller bli s.k. specialister som gör
enklare jobb där det egentligen är maskintid och
arbetstimmar man säljer.
Kraven på en systemleverantör kan sammanfattas enligt
följande:kostnadseffektivhög kvalitet (noll-fel)
Leveranssäkerhetproduktionsutveckling
produktivitetsutvecklingdatakommunikation
Ett problem för vår svenska leverantörsstruktur är att
den till 80--90 %
består av specialister och knappt 4 %
är systemleverantörer. När då bilföretagen väljer
systemleverantörer är risken stor att dessa finns utomlands.
Den utländske systemleverantören köper ju i sin tur av sin
leverantör. Genom att tappa systemleverantörer tappar vi
hela kedjan.
Det är viktigt att industridepartementet tar ett samlat
ansvar för samhällets politik gentemot bilindustrin och att
det inom departementet byggs upp erforderlig kompetens
och resurser för att klara denna roll. FoU-projekt borde
startas upp inom dels motorområdet med inriktning på
miljö, dels för att höja bilismens säkerhet. Vidare borde
insatserna utökas för att stödja leverantörer så att det
skapas fler konkurrenskraftiga svenska systemleverantörer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svensk personbilsindustris
framtid.
Stockholm den 18 januari 1991
Kjell Nordström (s)
Britt Bohlin (s)