En parlamentarisk utredning bör klargöra hur vårt sätt
att producera och bedriva handel bör förändras för att bli
långsiktigt hållbart i en rättvis värld.
Från linjär till cyklisk resurshantering
Industrisamhällets produktionsmetod utgår från en
orealistisk grundsyn och måste följaktligen ändras.
Naturresurserna hanteras linjärt, förbrukas, och blir
till avfall. Det blir allt dyrare att leva och miljön förorenas
och utarmas alltmer. Ju mer vi producerar på detta sätt,
desto fattigare blir vi, hur än BNP ökar.
För att fungera i längden måste all mänsklig verksamhet
passa in i naturens kretslopp. Det betyder att vi går in för
en cyklisk resurshantering. Med hjälp av energi som
bygger på solens ständiga ljusflöde, brukas
avkastningen från de fonder solen bygger genom
fotosyntesen. Och uttagen från ändliga lager (t ex mineral)
sker eftertänksamt, så att materialet lätt kan
återbrukas.
Samhället blir avfallsfritt därför att allt
återanvänds eller återgår i naturens kretslopp. Ju
skickligare mänskligheten blir att utnyttja flödena, desto
rikare blir vi, antingen BNP ökar eller ej. En klar
beskrivning av detta synsätt finns i Det Naturliga Rådets
riksinformation 1990 ''Energifrågan i ett
naturvetenskapligt perspektiv''.
Människans roll som förvaltare av Skapelsen ger henne
också ansvar för alla andra arters fortbestånd. Ibland
beskrivs detta ansvar som en tung plikt som innebär svåra
uppoffringar. Jag tror inte det är fallet. I stället känns det
djupt tillfredsställande att bygga en frodig, prunkande
värld, en rik mångfald, ett myller av liv. Vi får det knappast
ens materiellt sämre om vi slutar upp att hantera naturen
på det nu förhärskande klumpiga sättet. Det är viktigt att
undersöka hur vi kan ställa om oss så att vi gör rätt för oss
och slutar bygga vårt välstånd på utsugning av fattiga
människor och kommande generationer.
Nya ekonomiska synsätt behövs
De ekonomiska mätmetoder, modeller och teorier som
nu går segrande i människors medvetande runt om
jordklotet, är direkt missledande. Naturtillgångarna ses
som fria nyttigheter, som bara får värde när de förbrukas.
Här finns ingen hjälp att få när det gäller att ställa om
industrisamhället från den linjära resurshanteringen till en
cyklisk. Man har inga modeller för att klargöra den
fundamentala skillnaden mellan att bruka och att förbruka.
Ju mer resurser som omsätts för pengar, desto högre anses
välståndet vara, även när det leder till utarmning och ökade
kostnader för att städa upp efter de felaktiga användnings-
och produktionsmetoderna.
Den ekologiska strukturomvandling som måste
komma, skulle ha nytta av bättre ekonomiska modeller, där
den naturvetenskapliga grunden för all produktion
integrerades. Universitet och forskningsråd bör stödja den
forskning som söker dessa vägar och sluta satsa pengar på
förlegade ekonomiska modeller som försvårar övergången.
Det är lovande att grundskolan nu får ekologi som fast
ämne. Har man den kunskapen går man inte med på att det
skulle vara ekonomiskt att rycka undan förutsättningarna
för all ekonomisk verksamhet.
Människors vilja att försörja sig där man bor och
utveckla och vårda sin bygd kan också bygga hållbara
strukturer i praktiken. När människor ser att naturen
blomstrar runt henne, gläds hon och känner intuitivt att det
är gott. Kommunerna som nu blir mer självständiga, kan
stödja lokala försök som smittar av sig.
Norden, med sin kärlek och närhet till naturen och sin
demokratiska tradition, kan ge världen ett exempel på att
det går att ställa om från en resursuttömmande
produktionsmetod till en resursuppbyggande och att
välstånd och arbetsglädje växer därav.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
till metoder för en ekologisk strukturomvandling i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 17 januari 1991
Birgitta Hambraeus (c)