I budgetpropositionen (1990/91:100) redovisar
regeringen (Bil. 14, s. 75) att det tidigare anslaget D 7
Program för utökad prospektering m.m. inte längre finns
upptaget i budgetpropositionen.
Anslaget tillkom år 1982 (prop. 1982/83:50) som ett
femårigt stödprogram för att stimulera en utökad
prospektering. Ett anslag på 300 milj.kr. anvisades.
Programmet förlängdes efter förslag från regeringen (prop.
1987/88:74) att gälla t.o.m. år 1990 med ett anslag på 96
milj.kr. Stödet har bevisligen haft stor betydelse för att
uppehålla prospekteringsnivån i Sverige. Många nya
prospektörer har tack vare stödet kunnat satsa på en
givande prospektering.
I en utvärdering av stödet som nämnden för statens
gruvegendom, NSG, gjorde i januari år 1988 konstaterades
att med hjälp av prospekteringsstödet hade man lokaliserat
ett malmtillskott i form av utökad malmbas i befintliga
gruvor eller nyfynd av malm i elva olika fyndigheter.
Ekonomiska värderingar visade ett genomsnittligt
nettovärde för vart och ett av dessa fyndigheter på ca 300
milj.kr.
Mineralråvarukommittén (MIR) bedömde i sitt
betänkande Prospekteringspolitik (SOU 1989:92) att olika
former av stöd var nödvändigt för att nå den av kommittén
uppsatta önskvärda prospekteringsvolymen de närmaste
åren.
I kommitténs överväganden redovisas förslag om
införande av prospekteringsavgifter för alla företag som
bryter malmer och mineraler. Liksom inom skogsnäringen
skulle därmed alla företag vara med och trygga en framtida
malm/mineralbas i landet genom en avgift till
prospektering. För närvarande är det flera företag som inte
medverkar i prospekteringen. LKAB, som för några år
sedan årligen satsade 40--50 milj.kr. på malmletning, har
upphört med prospekteringen.
Ett genomförande av MIR-kommitténs förslag om
prospekteringsavgifter skulle ha två syften. Dels avsevärt
höja prospekteringsnivån i landet, dels möjliggöra ett
fortsatt prospekteringsstöd till främst mindre och
medelstora prospektörer.
Kommitténs förslag innebär möjlighet att årligen
bestämma en nivå på prospekteringen, baserad på uttag av
malmer och mineraler. Avgiften till denna prospektering
skulle baseras dels på kvantitet i brytningen, dels pris på
malmer/mineraler.
Avgiften skulle i första hand få disponeras av företagen
för deras malmletning. Om företagen inte vill prospektera
kunde medlen nyttjas som ett prospekteringsstöd till
företag som är beredda att prospektera utöver
avgiftsramen, med ett ansökningsoch
redovisningsförfarande ungefär som gällt för de senaste
årens statliga prospekteringsstöd.
Det bör vara möjligt för regeringen att redan
innevarande år presentera riksdagen ett förslag enligt denna
modell, som kan bli en avlösning av nuvarande stöd till
prospekteringen och en insats för att höja nivån på svensk
prospektering under 1990-talet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av
prospekteringsavgift.
Stockholm den 15 januari 1991
Roland Brännström (s)
Åke Selberg (s)
Martin Segerstedt (s)