Kreditupplysningslagens främsta syfte är att hindra att
kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i
den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga
eller missvisande upplysningar. Den omfrågade får, om han
inte är företagare, information om vem som frågat.
Senaste ändringarna i kreditupplysningslagen trädde i
kraft 1 januari 1982. De ändringar som då gjordes innebar
bl a
att kreditupplysningsföretagen skall underrätta den
som avses med en personupplysning om vem som begärt
upplysningen. En rätt till automatisk underrättelse om de
uppgifter som har lämnats ut i kreditupplysning infördes
även för enskilda näringsidkare m fl, vilka tidigare inte
erhållit sådan underrättelse.
I sak innebär denna bestämmelse en förbättring för de
berörda. Härigenom får näringsidkaren nämligen veta att
en upplysning lämnats om honom och han får veta vilka
faktauppgifter, som intagits i upplysningen rörande honom
själv. Däremot får han inte besked om vem som begärt och
fått upplysningen. Kreditupplysningsföretagen är nämligen
inte skyldiga att uppge detta.
I ett meddelande om en kreditupplysnings innehåll till
den som upplysningen avser bör, även när denne är
näringsidkare, ingå uppgift om vem som har begärt
upplysningen. Beställaren skall rimligen kunna stå för sin
beställning. Vidare borde av en kreditupplysning framgå i
vilken egenskap vederbörande är omfrågad.
Kreditupplysningslagen bör kompletteras så att en
skiljelinje klart kan dras mellan personligt ekonomiskt
engagemang och sådana engagemang i företag som inte är
förknippade med ägande och ekonomiska åtaganden.
Under nuvarande förhållanden kan en persons
kreditvärdighet komma att bedömas på ett särskilt sätt om
många har begärt upplysningar om honom, även om
frågorna och redovisningarna endast har gällt
ledamotskapet i en styrelse. Lagen bygger uppenbarligen på
uppfattningen att en näringsidkare som omfrågas skulle
känna sig så kränkt att han inte vill ha några förbindelser
med den som frågar om honom. I dagens samhälle som
präglas av konkurrens måste ett sådant synsätt anses
förlegat. Att den omfrågade inte får kännedom om vem
som begär upplysningar ger rum för spekulationer och
missförstånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
kreditupplysningslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 16 januari 1991
Kersti Johansson (c)
Stina Gustavsson (c)