Maten, makten och marknaden
Regeringen begär riksdagens godkännande av riktlinjerna för konkurrenspolitiken och aviserar ett lagförslag för att förhindra konkurrensbegränsande samarbete inom livsmedelssektorn.
Det är uppenbart att konkurrensen inom livsmedelssektorn har utvecklats till att bli en konkurrens som fördyrar livsmedlen för konsumenterna:Höga reklamkostnader.Konkurrens med dyra förpackningar, snarare än med innehållet.Starka bindningar mellan grossister och detaljister.Monopoliserade marknader, såväl inom förädlingsledet som inom handelsledet.
Till detta kommer den höga momsen och överskottsproduktionen inom jordbruket, som tills helt nyligen finansierats via livsmedelspriserna. Utan tvekan behövs det kraftfulla åtgärder från regeringens, riksdagens och myndigheternas sida för att åstadkomma en förändring. Det behövs en helhetspolitik. Men regeringen gör nu tydligt att det enda man orkar föreslå är en liten delåtgärd, en lag som förbjuder marknadsdelning och gemensam finansiering av exportförluster.
Vänsterpartiet kräver ett helhetsförslag när det gäller konkurrensen inom livsmedelssektorn.
Riksdagen uttalade i samband med det livsmedelspolitiska beslutet när det gällde jordbruket att säsongvariationer och exportkvantiteter borde kunna hanteras inom ramen för branschvisa säljbolag. Av den nu aktuella propositionen framgår inte hur regeringen avser att i sitt lagförslag förhålla sig till detta. Från vänsterpartiets sida står vi fast vid riksdagsbeslutet, men vi vill poängtera att när jordbruket nu avregleras är det viktigt att nya aktörer inte hindras från att etablera sig. Ett system med gemensamma säljbolag får inte utestänga nya företag.
Det är viktigt i sammanhanget att påpeka att konkurrens inte är det allena saliggörande. Konsumenterna måste uppnå större inflytande. Det behövs ett mer aktivt agerande från samhällets pris- och konkurrensövervakande myndigheter. Det är särskilt viktigt att prisövervakning i de senare leden intensifieras, liksom att en sund konkurrens med priser och kvalitet stimuleras i alla led av livsmedelssektorn. Det är beklagligt att regeringen inte förmår lämna ett helhetsförslag.
Det behövs utökad konsumentrådgivning i kommunerna. Tyvärr är det verksamheter som nu avvecklas eller avgiftsbeläggs och därmed blir otillgängliga för många. Det behövs också en förbättrad pris- och varuinformation.
Regeringen hävdar att de nya riktlinjerna stämmer med konkurrenspolitiken inom EG, men man ''glömmer'' då att man inom EG har ett synnerligen väl utvecklat system för exportsubventioner inom jordbruket. Situationen för det svenska jordbruket är en helt annan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av helhetssyn på konkurrensen inom livsmedelssektorn.
Stockholm den 4 mars 1991 Annika Åhnberg (v) Jan Strömdahl (v) Alexander Chrisopoulos (v) Jan-Olof Ragnarsson (v) Rolf L Nilson (v) Bengt Hurtig (v) Viola Claesson (v)