med anledning av prop. 1990/91:190 Ombildning av Stadshypotek
Samtidigt som socialismen brakar samman i öststaterna
fortsätter den svenska socialdemokratiska regeringen att
lägga fram förslag om nya socialiseringsåtgärder i Sverige.
Ett av dessa senaste häpnadsväckande socialiseringsförslag
gäller Stadshypotek, en aktad och framgångsrik
kreditinstitution vars grundfond bildades år 1909.
Regeringen vill i propositionen 1990/91:190
socialisera Stadshypotek, både Stadshypotekskassan
och stadshypoteksföreningarna. Det innebär bl.a. att
regeringen konfiskerar ca fem miljarder kronor.
Stadshypoteks tillgångar ska i gammal marxist-leninistisk
anda föras över i statens ägo.
I strid mot grundlagen
Om regeringens förslag genomförs sker det i strid mot
grundlagen!
I ett demagogiskt försök att motivera denna hiskeliga
socialistiska konfiskation -- anför regeringen på sid. 22--23 i
propositionen att fondförmögenheterna byggts upp med
statliga subventioner, d.v.s. ''dels den skattebehandling
Stadshypotek har haft, dels den garanti staten utan eller
mot måttlig ersättning under åren har ställt till
organisationens förfogande''.
Detta är fel.
Vad gäller skattesubventionen motsägs regeringens
påstående av vad som sägs om beskattning (sid. 19, 5 st.
avsättningsmöjligheterna etc.). Det finns hos Kassan
uträknat att Stadshypotek inte varit skattemässigt gynnade
gentemot konkurrenter.
Vad gäller den statliga grundfonden har denna för det
första inte behövt användas och för det andra har
konkurrenter kunnat hålla samma utlåningsvillkor,
måhända på grund av att de varit bankägda. Några
subventioner i egentlig mening har ej förelegat.
Så ligger det till!
Grundfonden har bestått sedan 1909 och staten har
fr.o.m. 1983 tagit inte måttligt utan ganska rejält betalt för
garantiåtagandet. I vart fall kan staten inte -- med
sanningen för ögonen -- göra gällande att subvention
förelegat efter utgången av 1982, då staten började ta betalt
för garantin.
Kassans reservfond uppgick 31/12 1982 till 1 786
miljoner kronor. Alltså inte fem miljarder som
man nu tänker lägga beslag på.
Kassan och föreningarna har betalat skatt enligt gällande
skatteregler. Det är synnerligen märkligt att staten i
efterhand gör gällande att reglerna utgjorde
skattesubventioner och nu tar detta till intäkt för
konfiskation av kapital.
Föreningarnas kapital har ej byggts upp med någon
grundfondssubvention. Således kan staten ej därmed göra
gällande att konfiskationen skall överstiga de nära 1,8
miljarder kronor som Kassan hade i eget kapital så länge
grundfonden var avgiftsfri. Grundfonden har fr.o.m. år
1983 känts mera som en belastning än en reell förstärkning.
Dess enda praktiska funktion har varit att reglera Kassans
upplåningsrätt.
Staten tar kontroll över hela Stadshypotek
Genom lagstiftning tvångsfusioneras föreningarna med
Kassan utan att medlemmarna på föreningsstämma fått
tillfälle att godkänna fusionen. Föreningarna upphör per 1/7
1991 och föreningarnas kapital ''försvinner'' utan
motsvarande aktietilldelning.
Stadshypoteks föreningar anser (sid. 99--103) det viktigt
att Stadshypotek har en stark lokal förankring. En sådan
säkerställes med deras förslag att föreningarna får aktier i
förhållande till sitt egna tillskjutna kapital. En ombildning
av Stadshypotek måste få ske på frivillig väg och inte
genom tvång. Eftersom det råder enighet om
slutresultatet att rörelsen skall drivas i aktiebolagsform
borde det vara helt möjligt att åstadkomma utan
tvångslagstiftning.
Det kan konstateras att det förslag som regeringen lagt
fram står i strid med grundlagens bestämmelser om
egendomsskydd (2 kap. 18 § regeringsformen).
Regeringens hela förslag är otillständigt och riksdagen
bör mot denna bakgrund avslå propositionen 1990/91:190 i
alla dess delar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår lagförslagen i proposition
1990/91:190.