med anledning av prop. 1990/91:190 Ombildning av Stadshypotek
I prop. 1990/91:190 föreslås genomgripande
förändringar av Stadshypotek (stadshypotekskassan och
stadshypoteksföreningarna). Förslaget har föregåtts av en
utredning ''Hypoteksinstituten i framtiden'' (SOU
1989:103). Dess ställningstaganden vann i huvudsak
remissinstansernas stöd med två väsentliga undantag.
Tanken att ägandet av Stadshypotek -- men inte av
Landshypotek och Skeppshypotek -- skulle överföras till en
stiftelse med uppgift att stödja vetenskaplig forskning mötte
motstånd. Dessutom kritiserades den tänkta uttunningen av
låntagarrepresentationen i Stadshypoteks styrelse.
Frågan vem som i dagens läge är ägare till Stadshypotek
är svår att besvara. Till skillnad från vad som är fallet med
Landshypotek -- där ägandet uttryckligen leds tillbaka till
låntagarna -- saknas klargörande uttalanden i
lagstiftningen. Utredningsmannen kom efter en grundlig
analys till slutsatsen att såväl stadshypotekskassan som
föreningarna är att betrakta som självägande juridiska
personer sui generis. Något anspråk på Stadshypoteks
samlade kapital kunde inte enligt hans mening -- vare sig på
rättslig grund eller skälighetsgrund -- resas från
medlemmarnas eller föreningarnas sida men inte heller från
staten.
Med hänsyn till den splittrade remissopinionen i framför
allt ägarfrågan uppdrogs åt lagmannen Anders Nordström
att efter kontakt med berörda intressenter lämna ett
alternativt förslag till ombildning. Dennes utgångspunkt
var att såväl låntagarna som staten bidragit till att bygga upp
Stadshypoteks egna kapital. Han föreslog att låntagarna via
en nyemission till fördelaktiga villkor skulle tillförsäkras 40
procent av aktiekapitalet, medan staten och kassan
inledningsvis skulle tillföras 30 procent vardera.
Regeringen hävdar nu i propositionen att det inte finns
någon som -- före staten -- kan resa anspråk på kassans eller
föreningarnas förmögenhetsmassa. Den föreslår på denna
grund att kassans värde före fusionen med föreningarna --
ca 5 miljarder kronor -- skall föras över till staten. Lagrådet
anför härom följande:
Vilken rättslig grund denna betalning har framgår inte i
ärendet. Det är svårt att se att lagstiftningens syfte att
avveckla otidsenliga organisatoriska former och främja en
konkurrens på lika villkor på kreditmarknaden motiverar
denna överföring av medel från hypoteksverksamheten till
staten. Däremot skulle medlen kunna tänkas ha en
funktion om de stannade kvar inom denna finansiella
sektor, när det statliga garantiåtagandet upphör.
Lagrådet konstaterar att avvecklingen av
hypoteksinrättningarna måste ske genom lagstiftning, som
då måste ligga inom svensk grundlag. Regeringen går
emellertid förbi lagrådets mening och uttalar att det bör
ankomma på riksdagen att besluta om dispositionen av
medlen och föreslår följaktligen utan rättslig grund att
riksdagen skall lagstiftningsvägen överföra medlen till
staten.
Det i propositionen föreslagna förfarandet förefaller stå
i strid med reglerna om egendomsskydd i 2 kap. 18 §
regeringsformen.
Regeringen försöker inte göra gällande att staten har
något ägaranspråk på Stadshypoteks kapital. Däremot
hävdas att detta byggts upp med hjälp av statliga
subventioner i form av dels gynnsam skattebehandling, dels
den garantiförbindelse som utgjort grunden för
verksamheten.
I andra sammanhang har regeringen alltid bestritt att
Stadshypotek åtnjutit en förmånsställning i
skattehänseende. Dessutom har staten aldrig behövt infria
någon del av sin garanti, för vilken Stadshypotek för övrigt
sedan 1983 betalat garantiavgift.
Förstatligandet av Stadshypotek fullföljs med förslaget
att regeringen ensam skall tillsätta kassans styrelse. Därmed
elimineras det inflytande för låntagarna som hittills
förelegat och bedömts som angeläget. Vi har tidigare vänt
oss emot förekomsten av SBAB som statligt
bostadskreditinstitut och ser ingen anledning till att det skall
tillkomma ett till.
Propositionen, som framlagts så sent under riksmötet att
den inte behöver slutbehandlas före valet, ger intryck av att
ha framlagts utan vederbörlig beredning. Det klargörs inte
vem som efter ombildningens genomförande skall bli ägare.
Inte ens tidpunkten för den nya lagstiftningens
ikraftträdande finns angiven. Det skall enligt propositionen
ske den dag regeringen bestämmer. Regeringen skall
bemyndigas besluta i frågan om ombildningens
genomförande. Lagens ikraftträdande görs avhängigt
härav. Det måste från rättssäkerhetssynpunkt krävas att
lags ikraftträdande beslutas av riksdagen.
Det är oacceptabelt att frågan om Stadshypoteks
ställning brutits ut och behandlas före Lands- och
Skeppshypotek, där ägarfrågorna är långt mindre
komplicerade. Misstanken inställer sig att avsikten är att
senare behandla Landshypotek analogt med Stadshypotek,
trots att det i Landshypotek är ovedersägligt att
delägarna/låntagarna är ägare.
Enligt vår mening innehåller propositionen ett lagförslag
som vilar på otillräcklig rättslig grund. Den bör därför
avslås av riksdagen.
Regeringen bör i stället ges i uppdrag att återkomma till
riksdagen med ett förslag till bolagisering av samtliga
hypoteksinstitut. För Stadshypoteks del bör man efter
ytterligare samråd med kassan och föreningarna i huvudsak
följa lagman Nordströms modell.
Ombildningen bör ges den formen att samtliga aktier
successivt säljs till låntagarna, som därmed i egenskap av
ägare också får svara för företagets ledning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:190,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
omstrukturering av hypoteksinstituten i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Stockholm den 17 maj 1991
Nic Grönvall (m)
Gunnar Hökmark (m)
Karin Falkmer (m)
Lars Ahlström (m)
Stig Bertilsson (m)
Bertil Danielsson (m)