Regeringen lägger fram förslag till ändrade placeringsregler för AP-fonden. Förslagen syftar till att låta löntagarfonderna köpa utländska aktier och att 4:e och 5:e AP-fondsstyrelserna och löntagarfondsstyrelserna skall få köpa värdepapper i utländsk valuta. Alla fondstyrelser skall dessutom få handla med optioner och terminer.
AP-fonden har till uppgift att förvalta de avgifter som erläggs till ATP-systemet och fungerar i detta som en buffert. AP-fonden består av tio fondstyrelser. Dessa är 1:a--3:e AP-fondstyrelserna, som inte får placera i aktier, 4:e och 5:e AP-fondstyrelserna, som får placera i aktier, samt de fem löntagarfondstyrelserna, som likaledes får placera i aktier. Tillgångarna i AP-fonden var den 31/12 1989 324,8 miljarder kronor (1-3 AP-fondstyrelserna), 24,5 miljarder kronor (4-5 AP-fondstyrelserna) och 23,5 miljarder kronor (löntagarfondstyrelserna).
I en departementspromemoria har föreslagits att AP- fonden skall få kraftigt förändrade placeringsregler. Dessa förslag har utsatts för kraftig kritik. Regeringen föreslår nu, trots detta, att riksdagen skall fatta beslut om vissa förändringar av reglerna.
Förslagen skall ses i ljuset av de långtgående socialdemokratiska planerna på att aktivt använda alla tillgångarna i AP-fondsystemet för att få ett statligt ägarinflytande i det svenska näringslivet. Även om inte detta föreslås i den nu föreliggande propositionen är det uppenbart att regeringen genom dessa förslag vill öppna dörren för den genomgripande omstrukturering av hela AP- fondsystemet som biträdande finansministern presenterade den 15 mars.
Detta strider mot regeringens tidigare löfte att inget förslag om utökade fonder skulle följa efter löntagarfonderna. Ingvar Carlsson sade i riksdagen i oktober 1987:
Efter 1990 tillförs löntagarfonderna inga nya pengar. De ersätts inte heller av något som liknar fonderna eller av andra system av fonder med samma syfte.
Det finns flera skäl mot ändrade regler för AP-fonden:
Pensionerna tryggas inte med avkastning från AP- fonden utan genom en god produktionstillväxt, vilket är en förutsättning för god real löneutveckling.
AP-fonden behöver inte utvidgade placeringsbefogenheter för att fullgöra uppgiften som buffert i ATP-systemet.
Regeringens förslag leder till ökat institutionellt ägande i näringslivet och ökad maktkoncentration. Det är motsatsen till vår politik för ett spritt personligt ägande och ökat hushållssparande.
Moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet har tillsammans lagt förslag om avveckling av löntagarfonderna. Förslaget innebär att löntagarfondernas medel i huvudsak omvandlas från kollektivt ägande till personligt sparande via allemansfondsparandet. Därför finns enligt vår mening ingen anledning att nu ändra placeringsreglerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1990/91:186 med förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.
Stockholm den 17 maj 1991 Per Westerberg (m) Hadar Cars (fp) Per-Ola Eriksson (c)