med anledning av prop. 1990/91:183 Ändrad träfiberprövning

I samband med att byggnadslagen upphörde överfördes
bestämmelserna om prövningen av förbrukningen av
träfiberråvara till en särskild lag. Syftet med lagen är att på
centralt håll bestämma fördelningen av träfiberråvara
mellan massa- och pappersindustrin å ena sidan och
trädbränsleindustrin å andra sidan. Därigenom tror sig
statsmakterna kunna motverka brister inom skogsindustrins
råvaruförsörjning.

Propostionen föreslår att prövningsplikten av
förbrukningen av träfiberråvara inskränks till att avse spån
för eldningsändamål. Anledningen till den delvisa
avregleringen är att regeringen insett att lagen inte fyller
någon funktion. Marknaden har reglerat sig själv.

Men regeringen tar inte steget fullt ut utan behåller
prövningsplikten för spån till eldningsindustrin.
Bakgrunden är att eldningsindustrin sannolikt kommer att
efterfråga ökade volymer spån. Orsaken är olika
energibeslut som höjer priserna på fossila bränslen och även
på andra sätt stimulerar användningen av biobränslen.
Därmed kommer biobränslen att bli ett intressant
alternativ, vilket medför ökad konkurrens om spånet.

Träskiveindustrin är den bransch som kommer att märka
av den ökade konkurrensen. Regeringen uppger att
träskiveindustrin inte snabbt kan manövrera undan för
ökade spånpriser och att branschen därför kommer att
påverkas negativt. Därför menar regeringen att
prövningsplikten skall behållas för eldningsindustrin för att
garantera träskiveindustrin att priset hålls nere på råvaran.

Folkpartiet liberalerna motsatte sig å det bestämdaste
tillkomsten av lagen om träfiberprövning. Vi framhöll att i
en marknadsekonomi med fri konkurrens bestäms priset av
tillgång och efterfrågan. Prisregleringar och andra ingrepp
som rubbar denna balans leder endast till välfärdsförluster.

Vi är lika bestämda motståndare till lagen i dag. Vi
menar att om efterfrågan på spån ökar kommer sannolikt
utbudet av råvara också att öka, även om detta kommer att
ta en viss tid. Vi tycker därför det är rimligt att
träskiveindustrin ges två år på sig att finna nya kanaler för
att tillgodose sitt råvarubehov eller vidta andra åtgärder för
att säkra sin produktion.

Vi kan därför som en nödlösning acceptera att
träfiberlagen i den föreslagna omfattningen får gälla till 30
juni 1993. Därefter bör lagen avskaffas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna
lagen om ändring av lagen (1987:588) om träfiberråvara
skall gälla från den 1 juli 1991 till den 30 juni 1993 och att
lagen om träfiberråvara därefter upphävs.

Stockholm den 13 maj 1991

Hadar Cars (fp)

Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Lars De Geer (fp)