med anledning av prop. 1990/91:177 Sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m.
Bakgrund
Proposition 1990/91:177 har intimt samband med
proposition 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.
Denna proposition grundar sig på
kreditmarknadskommitténs betänkande SOU 1988:29. I
denna kommitté ingick generaldirektör Alf Carling som
ledamot. Carling har sedermera som enmansutredare
avgivit betänkandet SOU 1991:2 Finansiell tillsyn med
förslag till sammanslagning av bank- och
försäkringsinspektionerna.
Regeringens syfte med de förslag som framlagts av
utredningarna var har varit att skapa finansiellt starka
grupper där bank- och försäkringsbolag skall kunna ingå i
samma koncern för att möta EG-marknadens krav.
Sammanslagningen av bank- och försäkringsinspektionerna
har då blivit en logisk följd och sannolikt en nödvändig följd
av det första och mera genomgripande förslaget.
Regeringen har sedan passat på att föreslå att
bokföringsnämnden skall upphöra som självständig
myndighet och ingå i ''finansinspektionen''.
Vidare har regeringen föreslagit att Konungariket
Sveriges statshypotekskassas grundfond skall utökas från 25
till 27 miljarder kronor eftersom den beslutade
ombildningen till aktiebolag inte kunnat ske så snabbt som
planerats. Detta ärende som uppenbarligen inryms under
beteckningen ''med mera'' har inget påtagligt samband med
frågan om finansinspektionen.
Miljöpartiets synpunkter
Vi har i en motion avvisat förslagen om ändrade
bankregler som strider mot partiets strävan att undvika
storskalighet, maktkoncentration och spekulation.
Vi har i den motionen framhållit att den så kallade
branschglidningen mellan bank- och försäkringsverksamhet
bör upphöra och att bank- och försäkringsinspektionerna
bör skärpa sin tillsyn i det avseendet. Det är då följdriktigt
att vi motsätter oss den nu aktuella sammanslagningen.
Vi anser inte att man kan uppnå några större
skalfördelar genom att slå samman enheterna. De är stora
nog att arbeta självständigt och den sakkunskap som krävs
bör specialiseras på vart och ett av de två områdena bank
och försäkring. Områdena har ju båda blivit tekniskt mer
komplicerade under senare år genom den ymniga flora av
bank- respektive försäkringstjänster som uppstått, en flora
som tenderat att bli alltför vildvuxen och som kräver en
bättre tillsyn.
De stora kreditförluster på ca 15 miljarder, som drabbat
svenska banker under 1990 och som nu måste bäras av
bankernas ägare och kunder, antyder att bankinspektionen
inte har varit särskilt effektiv. Visserligen ligger ansvaret i
första hand på bankerna själva, men när förluster större än
1 %
av årets BNP inträffar i bankerna antyder det att inte
bara bankernas kreditprövning ofta varit slapp utan också
att inspektionen inte heller varit särskilt effektiv.
Vår uppfattning är att när en organisation brister i
effektivitet så är det sällan ett tecken på behov av
omorganisation utan i stället ett tecken på att de som
arbetar i organisationen behöver rycka upp sig. I en mindre
organisation är ansvaret vanligen lättare att fastställa och
sammanslagning är knappast någon bot för de brister som
förelegat.
Miljöpartiets förslag
Vi avvisar regeringens förslag beträffande
bankinspektionen och försäkringsinspektionen. Vi kan inte
heller se att bokföringsnämnden, som arbetar på ett
betydligt vidare arbetsfält än de två inspektionerna, på ett
naturligt sätt hör hemma tillsammans med dessa. Vi avvisar
därför regeringens förslag även på denna punkt.
Vi har däremot intet att erinra mot förslaget att utöka
statshypotekskassans grundfond till 27 miljarder. Vi kan
dock inte underlåta att beklaga att hypoteksinrättningarna
också blivit offer för den allmänna aktiebolagsyran.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att slå samman
bankinspektionen, försäkringsinspektionen och
bokföringsnämnden till en myndighet,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag med anledning av
finansinspektionens inrättande,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av
förslagen i budgetpropositionen 1990/91:100 bil. 9
punkterna E
3 och E
4 och i stället beviljar där äskade medel.
Stockholm den 29 april 1991
Lars Norberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Krister Skånberg (mp)