med anledning av prop. 1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.
Centerpartiet instämmer i all huvudsak i de förslag till
förändringar av såväl bankrörelse- som
försäkringsrörelselagstiftning som redovisas i regeringens
proposition. Förslagen stämmer väl överens med och utgör
en logisk konsekvens av den avreglering och
marknadsanpassning som skett och sker av hela
kapitalmarknaden. Inte minst sett mot bakgrund av den
internationella finansiella integration och branschglidning
som sker på bank- och försäkringsområdet är en anpassning
av lagreglerna på detta område naturligt. Flera av de förslag
som här redovisas utgör också sådana som centerpartiet
tidigare i motioner till riksdagen föreslagit. Ett sådant är
förslaget om att ge bankerna utvidgad rätt att förvärva
aktier samt att bevilja vinstandelslån och krediter med
efterställd betalningsrätt. Härigenom ges bankerna
möjligheter att utöver sin roll som kreditgivare engagera sig
på riskkapitalmarknaden inom ramen för de regler som
anses lämpliga för att garantera insättarskyddet.
De förslag som redovisas i regeringens proposition syftar
till att skapa en bättre effektivitet, stabilitet men också
flexibilitet i de finansiella systemen. För att de finansiella
instituten ska kunna fullgöra sina grundläggande uppgifter,
att omfördela sparande och risker, skapa likviditet och
fungerande betalningssystem, måste marknaden fungera.
Med hänsyn till den snabba förändringsprocess som i övrigt
kännetecknar samhällsutvecklingen är kapitalmarknadens
förmåga att snabbt anpassa sig avgörande för marknadens
effektivitet och möjligheter att lösa grundläggande
uppgifter. Flera av de restriktioner och begränsningar som
kreditmarknadens aktörer hittills varit omgärdade av --
såväl nationellt som internationellt -- har varit
välmotiverade sett utifrån kontrollsynpunkt för att skydda
allmänheten och det s k
insättarskyddet. Sett utifrån en alltmer avreglerad
kapital- och valutamarknad har dock de flesta av dessa
restriktioner och regelverk kommit att framstå som att bidra
till marknadsbrister och hämma en effektivt och väl
fungerande marknad.
Samtidigt är det viktigt att understryka behovet av klara
och fasta spelregler för kreditmarknadens aktörer och
behovet av stringent offentligrättslig reglering på detta
område. Eftersom bankerna till stor del hanterar
betalningsströmmarna är det sett utifrån samhällets
grundläggande behov av ett effektivt och stabilt
betalningssystem motiverat med en offentligrättslig
reglering. Exempel på detta är som tidigare nämnt det s k
insättarskyddet som då bl a
leder till ökade krav via de s k
kapitaltäckningsreglerna på bankerna vad gäller eget
kapital.
Målet att skapa en mera marknadskonform kredit- och
kapitalmarknad kräver m a o
fastare ramlagstiftning och mindre detaljreglering. En
trend som också i hög grad kännetecknar
kapitalmarknadens utveckling internationellt. Det mest
utmärkande exemplet på detta är penningpolitiken och
penningmarknadens marknadsanpassning samtidigt som
kvantitativa restriktioner såsom ränteregleringar avskaffas.
Den successiva avregleringen och integrationen på
kapitalmarknaden leder till att de traditionella gränserna
mellan olika aktörer och institut suddas ut. Den ökade
dynamiken som framför allt lett till en vidareutveckling,
produktutveckling och förädling av främst
värdepappersmarknaderna i olika avseenden leder till att
rollfördelningen mellan olika finansiella institut elimineras.
Gällande lagregler för olika institut har därmed snarare
framstått som hinder än som tillskyndare av en väl
fungerande och effektiv kapitalmarknad.
Mot denna bakgrund anser vi därför de förslag som
redovisas i regeingens proposition i huvudsak
välmotiverade och avpassade till de krav som en såväl
fungerande kapitalmarknad som skyddet för
allmänintresset har rätt att ställa.
Vi vill dock på några punkter betona nödvändigheten av
en skärpt offentligrättslig lagstiftning för att garantera en
marknadskonform och pluralistisk kapitalmarknad. Som
propositionen mycket riktigt påpekar har frågor som rör
ägarförhållandena och maktkoncentrationen på
kapitalmarknaden fått en ökad och berättigad
uppmärksamhet i många länder. Inte minst gäller detta
inom EG. Den ökade branschglidningen och rätten till
koncernbildningar och ägarförhållande mellan olika typer
av finansiella institut kan leda till allianser mellan banker
och försäkringsbolag, sammanslagningar, övertaganden och
fusioner som för marknaden är direkt skadliga. Men hänsyn
till kapitalmarknaden och bankernas utpräglade
särställning bör regeringen överväga om den skärpta
generella konkurrenslagstiftning som i kölvattnet av
konkurrensrutredningen är att vänta är tillfyllest för att
tillgodose kraven även på kapitalmarknaden. I annat fall
bör en särskild antitrust- eller kartelllagstiftning i enlighet
med de regler som anges inom ramen för EG:s
banksamordningsdirektiv övervägas och visa sig nödvändig
för att motverka en maktkoncentration och fusionsgalopp
på kapitalmarknaden.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
konkurrenslagstiftning eller en särskild antitrust- eller
kartellagstiftning på bankområdet.
Stockholm den 23 april 1991
Håkan Hansson (c)
Börje Hörnlund (c)
Kersti Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Roland Larsson (c)
Göran Engström (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Gunhild Bolander (c)
Kjell Ericsson (c)
Ivar Franzén (c)
Jan Hyttring (c)
Marianne Andersson (c)
i Vårgårda