Regeringen har lagt fram lagförslag som skall möjliggöra den sedan några år allmänt förutspådda s.k. branschglidningen mellan banker och försäkringsbolag. Lagförslaget syftar till att möjliggöra att dessa i framtiden skall kunna agera inom varandras traditionella områden.
Med förslaget blir det möjligt för banker att äga aktier i försäkringsbolag och för försäkringsbolag att helt eller delvis äga banker. Förslaget är i linje med den avreglering av de finansiella marknaderna som sker internationellt.
Inom EG skapas nu en gemensam inre marknad. Den kommer även att innefatta finansiella tjänster. Genom ett s.k. EEA-avtal kan den svenska marknaden, i varje fall delvis, bli en del av denna marknad. Ett svenskt medlemskap i EG bör kunna träda i kraft den 1 januari 1995. Då kan Sverige utgöra en helt integrerad del av en europeisk marknad för finansiella tjänster.
I Sverige domineras både bank- och försäkringsverksamheten av ett fåtal stora grupperingar.
Tabell 1.
Bankernas inlåning under 1990 (milj kr):
Bank inlåning % av total från allmänheten inlåning
Sparbankssfären 201 536 31,2 Nordbanken 132 526 20,5 Handelsbanken inkl. Skånska Banken 107 021 16,5 SE-Banken 100 231 15,5 Föreningsbankssfären 55 493 8,6 Gotabanken 39 667 6,1 Östgöta Enskilda Bank 6 657 1,0 JP Bank 1 752 0,3 Sveabanken 240 0,0 Summa utlandsägda banker 1 495 0,2 Totalt 646 618 100
Tabell 2.
Försäkringsbolagens premievolym (sakförsäkring) 1989:
Försäkringsbolag premievolym % av totala
(milj kr) volymen
Skandia 4 945 20,4 Folksam 4 854 20,0 Trygg-Hansa 4 565 18,8 Länsförsäkringsbolagen samt Agria 4 523 18,6 WASA 2 390 9,8 Volvia (endast bilförsäkring) 556 2,3 Atlantica 489 2,0 Ansvarsgruppen 424 1,7 Holmia 370 1,5 Assuransförsäkring 260 1,1 Sirius 222 0,9 Övriga riksbolag 571 2,3 Övriga lokalbolag 99 0,0 Totalt 24 268 100
Tabell 3.
Försäkringsbolagens premievolym (livförsäkring) 1989:
Försäkringsbolag Premievolym % av totala
(milj kr) volymen
Skandia 10 766 22,5 SPP 9 140 19,1 Trygg-Hansa 7 132 14,9 WASA 5 196 10,9 AMF-pension 4 321 9,0 AMF-sjuk 3 792 7,9 Folksam 3 068 6,4 RKA 1 659 3,5 Länsförsäkringsbolagen 987 2,1 AFA (Arbetsmarknadsförsäkringar) 640 1,3 KFA (kommuner) 379 0,8 Livia 223 0,5 Ansvars grupp 190 0,4 Övriga riksbolag 187 0,4 Förenade liv 186 0,4 Totalt 47 866 100
Redan i dag är således konkurrensen begränsad. Några stora bankgrupper och försäkringsbolag har en dominerande ställning inom sina respektive områden.
I sig behöver inte ett halvdussin företag på en marknad automatiskt medföra dålig konkurrens, men eftersom bank- och försäkringsbranscherna fram till nyligen varit hårt reglerade har en rad konkurrensbegränsande företeelser uppstått. Det är därför viktigt att konkurrensen mellan aktörerna på dessa marknader förstärks.
Regleringen av bankväsendet har medfört att den normala konkurrenslagstiftningen inte är tillämplig inom bankverksamheten. Det finns därför anledning för statsmakterna att vidta åtgärder för att stärka de enskilda bank- och försäkringskundernas ställning och förbättra konkurrensen.
Att medge s.k. branschglidning kan innebära att försäkringsbolag och banker fusioneras till finansiella koncerner som innehåller båda verksamhetsinriktningarna.
Detta kan skapa en del ytterligare problem genom att sådana finansiella koncerner kan uppnå en mycket stark ställning på de svenska marknaderna. Det gäller dels dessa koncerners starka ställning i förhållande till sina kunder, dels riskerna för marknadsdominans på aktiemarknaden.
Svenska finansiella företag kommer emellertid troligen att diversifiera sina portföljer så att en större del av tillgångarna finns utomlands, samtidigt som utländska företag kommer att ha ett intresse av att köpa företag och aktier i Sverige. Den andel av de svenska aktierna som ägs av utlandet kommer att öka.
Detta är positivt, eftersom det kan medverka till ökad konkurrens mellan olika ägargrupperingar. Därtill medför ökat utländskt ägande ett värdefullt tillskott av utländskt kapital till Sverige.
En utländsk kapitalplacerare som överväger en portföljinvestering i ett svenskt företag möter ett antal risker.
Dels finns en rent objektrelaterad risk, dvs. samma risk som möter svenska kapitalplacerare.
Därutöver finns även en politiskt betingad risk, dvs. hur inhemsk lagstiftning kan påverka företaget. Den risken föreligger naturligtvis även för svenska kapitalplacerare, men det är ''kostsammare'' för utländska kapitalplacerare att följa svensk politik. När Sverige blir medlem av EG kommer dock riskerna för tvära politiska förändringar av spelreglerna för företagen att minska.
En viktig politiskt betingad risk gäller valutakursförändringar. Den av oss förespråkade anknytningen av kronan till EMS skulle kraftigt reducera risken för valutakursförändringar och därmed göra utländska investeringar i svenska aktier mera attraktiva. Därmed skulle också risken för marknadsdominans på aktiemarknaden minska.
Intill dess att Sverige blivit medlem av EG och visat sig kunna föra en stabil och förtroendeingivande ekonomisk politik kommer det att resas tvivel i utlandet mot att investera i Sverige. Även efter ett inträde kan det ta ytterligare en tid innan ett större antal utländska kapitalplacerare funnit Sverige tillräckligt intressant att investera i.
Ett svenskt medlemskap i EG och den fortgående europeiska integrationen kommer även att främja konkurrensen beträffande finansiella tjänster. Det kommer att vara lättare för utländska företag att tillhandahålla finansiella tjänster i Sverige. Många av de formella hindren för utländska finansiella företag har redan undanröjts, men det kommer att ta tid innan detta får ett praktiskt genomslag på marknaderna.
Den initialt bristfälliga konkurrensen från utlandet både vad gäller utbudet av finansiella tjänster och vad gäller dominansen över marknaden för svenska aktier motiverar enligt vår mening speciella åtgärder från statsmakternas sida för att stärka konkurrensen.
Transparens för konsumenterna
För att bankers och försäkringsbolags kunder enkelt skall kunna jämföra olika företags erbjudanden bör det finnas tydliga regler om redovisning av avtalsvillkoren. Det är uppenbart att många bankkunder inte vet t.ex. vilken inlåningsränta de erhåller på sina insatta bankmedel. Bankerna kan i det fallet åläggas dels att inför kunderna redovisa räntesatser och ränteberäkningsgrunder, dels inrapportera villkoren till en statlig myndighet, exempelvis den kommande finansinspektionen, som bör hålla en offentlig sammanställning av villkoren tillgänglig.
Möjligheterna bör prövas att på samma sätt redovisa villkor för andra finansiella tjänster.
''Anti-trustlagstiftning''
En s.k. anti-trustlagstiftning bör införas för de finansiella marknaderna. Syftet med denna lagstiftning bör vara att garantera att en effektiv konkurrens kan upprätthållas och ingen finansiell gruppering uppnår en skadlig dominans. Därvidlag skall man ta hänsyn till såväl dominansen på marknader för olika finansiella tjänster, t.ex. inlåning och konsumentkrediter, som dominansen på olika finansiella marknader, främst aktiemarknaden.
Lagstiftningen bör ge det allmänna möjlighet att ingripa mot företag i samband med köp eller fusioner. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan lag. Det bör därvid övervägas om en sådan lagstiftning skall anknytas till den existerande konkurrenslagstiftningen, där avgörande sker genom förhandlingar i marknadsdomstolen, eller om kontrollen skall utövas av finansinspektionen med överklagningsmöjlighet till förvaltningsdomstolarna.
Intill dess att en sådan lagstiftning trätt i kraft har regeringen ett övergripande ansvar för att upprätthålla en effektiv konkurrens. Det kan ske genom att regeringen särskilt fäster vikt vid konkurrenssituationen vid den prövning som regeringen i enlighet med propositionens förslag till lag skall kunna göra vid vissa förvärv av aktier i bankaktie- respektive försäkringsbolag som försäkrings- respektive bankaktiebolag vill göra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagregler om transparens av regler och villkor för konsumenter av bank- och försäkringstjänster i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till s.k. antitrustlagstiftning i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beaktande av konkurrenssituationen vid tillståndsgivning.
Stockholm den 23 april 1991 Per Westerberg (m) Nic Grönvall (m) Gunnar Hökmark (m) Karin Falkmer (m) Lars Ahlström (m) Stig Bertilsson (m) Bertil Danielsson (m)