med anledning av prop. 1990/91:147 Förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet
Bakgrund
Miljöpartiet de gröna har hela tiden velat få bort den
interna prisregleringen. Jordbruket skulle enbart skyddas
genom gränsskydd. Därtill anser vi att jordbrukets
intensitet kraftigt minskas genom drastiskt minskat bruk av
konstgödsel och bekämpningsmedel. Därigenom torde
problemet med areaöverskott i stort sett kunna elimineras.
Vi kunde därför inte medverka i förra årets
jordbruksöverenskommelse eftersom den inte angrep
problemet med det oekologiska kemikaliejordbruket. Vi
delar alltså övriga partiers kritik av det gamla systemet, som
med hjälp av statliga medel och med pristillägg som
drabbade konsumenterna stimulerade en överproduktion
som fick säljas med stora förluster på världsmarknaden.
Miljöpartiets kritik av systemet har varit starkare än
övriga partiers eftersom vi dessutom funnit att det
uppmuntrat till ett oekologiskt jordbruk med stora insatser
av konstgödning och bekämpningsmedel som förslösar
energiresurser samt förgiftar och utarmar
jordbruksmarken.
Miljöpartiets grundinställning är att jordbruket måste bli
ekologiskt anpassat med allsidigare odlingsmetoder och
drastiskt sänkta insatser av industriella medel. Vi yrkade
därför på detta i vår jordbrukspolitiska motion i form av
krav på ett mera extensivt jordbruk som mål och ett
bevarande av nuvarande jordbruksareal. Eftersom vi anser
att det i en värld, som präglas av tilltagande jordknapphet --
absolut men i än högre grad per capita --, stagnerande
livsmedelsproduktion och ökande svält, är viktigt att varje
land efter förmåga söker livnära sin egen befolkning lade vi
förslag där detta för Sveriges del kunde förenas med ett
ekologiskt, djurvänligt och resursmässigt sunt jordbruk.
Svensk livsmedelsförsörjning är dessutom baserad på att vi
har betydande ''skuggarealer'' i länder där levnadsstandard
och livsmedelsförsörjning är betydligt knappare än hos oss.
Vi menade också att det var viktigt att stödja regional
mångfald, mångsidig odling och stimulans till jordbruk i
måttlig skala inte bara med hänsyn till ekologin utan också
av sociala skäl. Vi har motionerat om att jordbruk med bo-
och brukarplikt skall vara den normala brukningsmetoden i
svenskt jordbruk i motsats till storskaliga, miljöförstörande,
industriella odlingsmetoder.
Propositionen kritiseras
Utifrån dessa utgångspunkter har vi granskat den
föreliggande propositionen. Vi kritiserar den först av
formella skäl.
Det första skälet är att propositionen saknar varje spår
av konsekvensanalys. Man söker inte ens uppskatta vinsten
i form av lägre matpriser som kan förmodas vara
propositionens huvudsyfte.
Redan den genomförda avregleringen kommer med all
sannolikhet att leda till en kraftig nedläggning av de
miljövänligare jordbruken och djurhållningen i skogs- och
mellanbygderna. Det finns anledning att befara att den
föreslagna förbudslagstiftningen ytterligare påskyndar
denna utveckling. Från jordbrukarehåll talas om tusentals
förlorade arbetstillfällen. Vi kan inte acceptera ett förslag
av denna art utan konsekvensanalys. En konsekvensanalys
bör över huvud taget vara regel vid utarbetandet av
regeringsförslag. I motsats till oppositionen har regeringen
resurser för detta.
Det andra skälet är att en konkurrenslagstiftning bör i
första hand vara generell. Inom miljöpartiet menar vi att
det är önskvärt med en mångfald mindre företag inom
livsmedelsindustrin, gärna i form av producentkooperativ.
Genom avregleringen uppmuntrar staten till detta.
Ytterligare stöd kan vara motiverat för att starta mindre
kooperativ med olika specialiteter. Vi hänvisar i det
sammanhanget till våra förslag om inrättandet av närfonder.
Vi är starkt kritiska mot det hafsverk som nu lagts fram
utan analys och som är ensidigt inriktat mot en viss näring
och en viss associationsform.
Målsättning för konkurrenspolitiken på
jordbruksområdet
Strävan måste i första hand vara att lagstiftningen, när
det gäller förädling av jordbruksprodukter, bringas i
samklang med övrig konkurrenslagstiftning. Samtidigt
måste dock de speciella omständigheterna på
jordbruksområdet beaktas. Jordbruket får ej betraktas som
en industriell verksamhet. Konkurrenslagstiftningen på
livsmedelsområdet bör inte bara gälla
producentkooperationen. Grossistledet och detaljhandeln
är också stora problem. Följande mål måste beaktas:
Statliga ingrepp på jordbruksområdet måste ta sin
utgångspunkt i den globala odlings- och
livsmedelssituationen.Målet måste vara att
jordbruksmark och betesmark bevaras men under
utnyttjande av en mer extensiv jordbruksteknik.
Djurhållningen skall ske i sådan skala att djurens normala
biologiska behov kan tillmötesgås. Stora
kreatursbesättningar som hindrar betesdrift sommartid
skall ej få förekomma (Harpsunds kor exempelvis).
Politiken utformas så att jordbruk i skogs- och
mellanbygder samt i Norrland ej hotas av nedläggning.
Storskaligt jordbruk med oekologiska metoder i bolagsform
skall ej förekomma.Familjejordbruk baserat på bo- och
brukarplikt bör vara målsättningen för jordbrukspolitiken
och därmed även konkurrenslagstiftningen på detta
område.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en konkurrenslag beträffande förädling och försäljning
av jordbruksprodukter skall samordnas med övrig
konkurrenslagstiftning, särskilt när det gäller
livsmedelshandeln, innan föreliggande lagstiftning träder i
kraft,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de principer som enligt motionen bör vara vägledande vid
utformning av konkurrensregler på jordbruksområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en konsekvensanalys av lagens verkningar skall föreligga
innan den träder i kraft.
Stockholm den 15 april 1991
Lars Norberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Krister Skånberg (mp)
Marianne Samuelsson (mp)