med anledning av prop. 1990/91:147 Förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet
1. Sammanfattning
Den svenska jordbruksnäringen har varit insnärjd i ett
omfattande regelsystem ända sedan 1930-talet.
Marknadens signaler har inte nått fram till producenterna
på grund av den politiska detaljregleringen. Nu är nya tider
på väg. Jordbruksnäringen skall avregleras.
Konsumenternas önskemål kommer att avspeglas på ett
bättre sätt i produktionen. Lantbrukarna skall bli fria
företagare och kommer då att fritt kunna utveckla nya
produktionsalternativ, samtidigt som konsumenternas
efterfrågan i allt större utsträckning kommer att få
genomslag.
Under det senaste året har en intensiv matprisdebatt
förts. Debatten är välbehövlig och påvisar på ett tydligt sätt
effekterna av Sveriges extremt höga skattetryck.
Kostnadsläget är oroväckande högt i Sverige, något som
givetvis även avspeglas i våra livsmedelspriser. Det höga
kostadsläget beror i stor utsträckning på Sveriges höga
skatter. Litet förenklat uttryckt ger världens högsta skatter
världens högsta priser. Utan skattesänkningar kommer
priserna inte att kunna sänkas mer än marginellt.
Regeringen föreslår i sin proposition förbud mot
marknadsdelning. Det föreslagna förbudet kan medverka
till att stärka konkurrensen. En skärpt konkurrens kan leda
till sänkta priser, höjd kvalitet och ökat utbud.
Konsumenterna gynnas således av denna förbättrade
konkurrenssituation. Vi välkomnar detta
konkurrensbefrämjande förslag.
Regeringen föreslår vidare ett förbud mot vissa typer av
samverkan mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet.
Lagförslaget är, vilket också flera remissinstanser påtalat,
otydligt och svårtolkat. Regeringens förslag är så luddigt
utformat att det är omöjligt att avgöra vad som egentligen
avses. Vi kan inte acceptera ett lagförslag som innebär
betydande tolkningssvårigheter.
Dessutom anser vi att regeringen i alltför liten
omfattning tagit hänsyn till utvecklingen i vår omvärld. Ett
medlemskap i EG kommer allt närmare. Även utfallet av
GATT-förhandlingarna är av avgörande betydelse. Det
vore därför välgörande om regeringen i större utsträckning
fäste vikt vid detta, inte minst då det gäller utformning av
helt ny lagstiftning.
2. Öppna mot Europa
I juni 1990 beslöt riksdagen om en omfattande
avreglering av den svenska jordbruksnäringen. Syftet med
beslutet är att uppnå ökad marknadsanpassning. Dagens
överskottsproduktion måste således upphöra. För att uppnå
detta måste cirka en tredjedel av dagens jordbruksmark
användas till annat än livsmedelsproduktion i framtiden.
Statligt finansierad överskottsexport kommer inte att
förekomma i Sverige, trots att de flesta andra länder
subventionerar sin överskottsexport. Inom EG
förekommer såväl budgetfinansierat exportstöd som
diverse direktstöd till jordbrukare.
De flesta länder skyddar på olika sätt sin
jordbruksnäring. I ett internationellt perspektiv framstår
den svenska avregleringen som långtgående. I framtiden
kommer jordbruket i Sverige -- liksom i andra länder -- att
skyddas genom gränsskydd. Gränsskyddet kommer att
avvecklas i den takt som anges i GATT-förhandlingarna.
Det går ännu inte att förutse resultatet av GATT-
förhandlingarna. Förhandlingarna har knappast varit
komplikationsfria. Motsättningarna har varit stora, inte
minst mellan EG och USA. Det går inte att bedöma hur
eller i vilken takt den kommande avregleringen av
jordbrukssektorn kommer att ske. I värsta fall kan
jordbruksprodukterna på nytt falla utanför förstärkningen
av GATT-jurisdiktionen, vilket vore beklagligt.
Situationen för svensk del kompliceras av att
avregleringen av vår jordbruksnäring sker samtidigt som
GATT håller på att fastställa internationella spelregler för
avveckling av jordbruksstöd.
Inom EG pågår för närvarande ett mycket aktivt
reformarbete av EGs gemensamma jordbrukspolitik, CAP.
Syftet med den pågående revisionen är att modernisera
jordbrukspolitiken, vilket i sin tur bäddar för en uppgörelse
främst med USA och de så kallade CAIRNS-länderna.
Sverige har all anledning att noggrant följa EGs revision av
jordbrukspolitiken.
Vi anser att de svenska lantbrukarna skall få möjlighet
att konkurrera på lika villkor med lantbrukarna i övriga
Europa. De svenska skatterna måste ''europeiseras''. Det
svenska skattetrycket måste ner på en europeisk nivå. Detta
skulle -- inte minst -- gynna de små och medelstora
företagen.
Ett medlemskap i EG innebär att den stora
Europamarknaden skulle öppnas för svenskproducerade
produkter, samtidigt som den svenska marknaden skulle
öppnas för europeiska produkter. Såväl lantbrukare som
konsumenter gynnas av denna nyordning.
3. Lagregler för ökad konkurrens
Konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn måste
förbättras. Regeringen har valt att lägga fram förslag till
särskild lagstiftning om konkurrensförhållandena inom
delar av livsmedelssektorn. I sig är det olyckligt med en
lagstiftning som endast riktas mot en delmarknad. I princip
bör konkurrenslagstiftningens regler kunna tillämpas på
samtliga inhemska marknader. Genom en mångårig och
omfattande reglering av jordbruksnäringen har emellertid
konkurrensförhållandena inom delar av livsmedelsindustrin
påverkats negativt. Övergångsvis kan detta medföra att den
vanliga konkurrenslagstiftningen inte fullt ut kan tillämpas.
Därför kan det vara befogat med ett provisorium i avvaktan
på en generell lagstiftning.
3.1 Utformningen av regeringens förslag
Mycket tyder på att konkurrensförhållandena har
försämrats genom marknadsdelningar på produktionssidan.
Därför välkomnar vi ett förbud mot marknadsdelningar. Ett
sådant förbud främjar ökad konkurrens, till gagn för
konsumenterna.
Regeringen föreslår också att förbud skall införas mot
vissa former av samverkan mellan näringsidkare.
Lagförslaget är dock oklart och kan därför förväntas leda
till betydande tolkningssvårigheter. Regeringen säger att
lagstiftningen i denna del bör utformas med
beaktande av vad riksdagen har uttalat om att
samverkan i säljbolag skall kunna förekomma för att
hantera säsongsvariationer och tillfälliga mindre
exportkvantiteter -- -- --. Säljbolag av den typ som berörs
kan enligt regeringens mening utgöra en lämplig form för
att hantera säsongsvariationer och tillfälliga mindre
exportkvantiteter.
Denna skrivning måste tolkas på sådant sätt att visst
utrymme skapas för gemensam exportfinansiering mellan
de samverkande företagen. Ett system med gemensamma
säljbolag innebär i realiteten att säljbolaget kan komma att
behöva avyttra produkter till priser som kan understiga den
svenska prisnivån. Eftersom inte alla utbjudna volymer av
en produkt kan förväntas avyttras till samma pris uppstår en
form av gemensam täckning av säljbolagets förluster.
Längre fram i propositionen gör dock regeringen en
deklaration som står i direkt strid med tidigare citat och som
förefaller omöjliggöra ovanstående förfarande.
Regeringen skriver:
Om verksamheten exempelvis innebär att
producenterna på nationell nivå kollektivt bär förluster vid
export strider förfarandet i princip mot de här föreslagna
förbuden. Varje förening måste själv bära sina förluster vid
produktion av överskott.
Vid exempelvis spannmålsexport förefaller det svårt att
kunna tillfredsställa detta krav med mindre än att varje
företag (eller förening) själv svarar för exporten.
Ord står mot ord och tolkningsproblemet är ett faktum.
Regeringen föreslår också vissa undantag från förbudet.
Regeringen skriver:
Det nya förbudet skall inte tillämpas på förfaranden som
bara i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen på
den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall.
Regeringens förslag öppnar dörrarna för betydande
gränsdragningsproblem. Vi är inte beredda att godkänna
denna typ av oprecisa förslag.
Regeringen föreslår vidare att dispens skall kunna ges
från förbudet. Regeringen skriver att dispens
får lämnas endast om förfarandet kan antas
främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer
konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från
allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om eljest
särskilda skäl föreligger.
Denna formulering möjliggör ett betydande mått av
godtycke, vilket vi inte är beredda att godta.
Förslaget hotar dessutom att få oönskade sidoeffekter.
Lagförslaget är konstruerat på ett sådant sätt att
konkurrensneutraliteten hotas. Ett exempel är ägghandeln.
Kronägg är en jordbrukskooperativ enledsorganisation som
arbetar över hela landet. Kronägg är marknadsledare och
har en marknadsandel på cirka 50 procent. Eftersom
Kronägg är ett företag i primärledet berörs det inte av
lagförslaget. Däremot kommer mindre ägg-grossistföretag
att omfattas av lagen.
Lagförslaget syftar till att öka konkurrensen, men kan
med föreslagen konstruktion få motsatt effekt. De små
företagen hotas att slås ut och en oönskad koncentration
uppstår då på marknaden. Denna och andra oönskade
sidoeffekter av lagreglering av samverkan mellan
näringsidkare måste enligt vår mening noggrant analyseras
innan riksdagen kan fatta beslut i frågan.
Den föreslagna §
11, som gäller straffsanktionen, är dessutom oklart
formulerad. Om brottet är grovt kan fängelse i högst två år
utdömas. Varken lagförslaget eller specialmotiveringen
klarlägger vad som ligger i begreppet ''grovt''. Detta har
också påtalats i remissomgången. Häri finns ett ytterligare
skäl att överarbeta lagförslaget.
3.2 Konkurrenslagstiftningen på livsmedelsområdet i ett
europeiskt perspektiv
EG har i EES-förhandlingarna krävt att gränsskyddet
skall sänkas och att EG får tillgång till EFTA-ländernas
livsmedelsmarknad för ett 70-tal produkter. Med
utgångspunkt från detta krav har det inletts förhandlingar
som även inkluderar balanserad ömsesidig avreglering av
vissa sektorer av livsmedelshandeln. Vi anser att svenskt
jordbruk och svensk livsmedelshandel i en snar framtid
måste ges möjlighet att -- inom ramen för internationellt
överenskomna avregleringar -- agera på en internationellt
betonad marknad, då främst EG-marknaden.
För att möjliggöra detta fordras att avsättningen av
svenska jordbruksprodukter och livsmedel säkerställs
genom att den svenska marknaden för produktion och
försäljning av sådana produkter organiseras på ett sätt som
möjliggör ett aktivt marknadsuppträdande. Vi menar
därför att viss samverkan mellan livsmedelsindustrins
aktörer skall tillåtas för att därigenom stärka
livsmedelsindustrins möjligheter att aktivt agera på en
internationell marknad. Lagstiftningen får enligt vår
mening inte hindra en sund strukturrationalisering.
4. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående ett sänkt skattetrycks
betydelse för sänkta matpriser,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna
del hos regeringen begär nytt förslag till förbud mot
exportsamverkan mellan näringsidkare.
Stockholm den 15 april 1991
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Ivar Virgin (m)
Mona Saint Cyr (m)
Birgit Henriksson (m)
Hans Dau (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Anders G Högmark (m)
Karl-Gösta Svenson (m)