1972 satte en man in 17 000 kr. på en bankbok i SE-banken. Eftersom han sedan inte behövde pengarna till ett planerat husköp lät han pengarna stå kvar. När han i dagarna ville ta ut pengarna, som med ränta hade vuxit till ca 40 000 kr., fick han av banken beskedet att han ej längre ägde pengarna eftersom kontot ej hade rörts på över tio år.
Det är allmänt bekant att bankerna, genom nya avgifter, ständiga avgiftshöjningar och krångliga regler försöker pungslå sina privatkunder. Däremot är de ofta generösa med att hjälpa bl.a. företag.
Preskriptionsregeln som SE-banken nu utnyttjat är inte rimlig. Det är vanligt att små barn som gåva får bankböcker med pengar att ta ut först när de blivit äldre, att äldre människor under längre perioder inte rör pengarna på sina bankböcker eller att gamla bankböcker upphittas vid bouppteckningar osv.
Reglerna måste därför ändras så att bankerna inte har rätt till kundernas medel. Kan inte banken bevisa att pengarna verkligen tagits ut genom att visa upp kvitto på uttaget, borde den vara skyldig att lämna tillbaka inlånade belopp med ränta.
En förändring av nuvarande preskriptionsregel bör därför ske. Den nuvarande tioårsregeln bör förändras till en form av ''livstidsregel'' för bankinnehavaren.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad preskriptionsregel för banktillgodohavande.
Stockholm den 24 januari 1991 Magnus Persson (s)