I ett rättssamhälle måste finnas ett starkt skydd för den
personliga integriteten. Detta måste gälla även rätten till
egen bild.
Egenbildsrätten
Egenbildsrätten innefattar rätten att slippa dels att bli
avbildad mot sin vilja dels att få oönskad bildinformation
om sig spridd, om det inte är ett oavvisligt samhällsintresse.
Denna rätt är ingående behandlad av t.f. professor
Marianne Lewin vid Stockholms universitet i en särskild
skrift om oauktoriserad personbildsanvändning i
massmedia. På denna skrift grundar sig denna motion.
Bildmässigt pesonlighetsskydd
Anspråken på bildmässigt personlighetsskydd varierar i
hög grad mellan olika människor och i skilda situationer.
Många personer som blir avfotograferade eller filmade
känner sig smickrade och då inte minst s.k. kändisar av rent
ekonomiska skäl. Åtskilliga andra människor uppfattar det
som obehagligt och känner sig utnyttjade. Vissa kan även ta
skada såväl psykiskt som socialt.
Personlighetsintrång
De bildmässiga personlighetsintrången är många. Här
följer axplock av inte ovanliga situationer.Bilder tas med
teleobjektiv på ''svårfångade kändisar'' och publiceras i
veckopress.Intima skvallriga reportage beledsagas av
personbilder tagna vid helt andra tillfällen än skildringen
avser.Bilder inskaffas från passbyrån av personer som
inte vill ställa upp för fotografering och bildpublicering sker
mot personens vilja.Teckningar av identifierbara
personer i nedsättande/intima situationer.Bilder tagna
för reportage i en tidning vilka senare publiceras i en annan
tidning, utan vetskap eller medgivande.S.k. genrebilder,
identifierbara personer ur tidningars arkiv, används som
illustration till tidningsreportage eller dramatiserade
berättelser ur verkligheten, där bilderna inte har något att
göra med handlingen.Personer fotograferas i
nöjeslokaler, utan vetskap, och bilderna publiceras i
samband med kritiska och insinuanta reportage.S.k.
bildreportage, en sekvens bilder tagna utan vetskap,
visserligen på offentlig plats, publiceras med fingerad
historia som ställer personerna i en falsk dager.S.k.
dolda-kameran-reportage utnyttjas i TV och
dokumentärfilm.TV-intervjuer sker på gatan varvid
människor inte förstår i vilket sammanhang de skall komma
att figurera i.Ett filmteam överrumplar personer och de
så tagna bilderna används i en spel- eller
dokumentärfilm.Bilder monteras ihop, t.ex. en känd
persons huvud på en naken kropp eller en bild beskärs så
att den ger intryck av en annan situation än den verkliga.
Dåligt maskerade bilder publiceras, så att personer ändå
utan svårighet kan identifieras.Bilder tagna mot
personens önskan, eller utan vetskap, i samband med
olyckor, vålds- eller andra brott publiceras.Bilder eller
teckningar av misstänkta förövare av brott publiceras, där
bildpubliceringen inte tjänar något försvarbart intresse.
Gällande rätt
Den svenska rättsordningen skiljer sig på ett markant
sätt från utländsk rätt och ger ett avsevärt svagare skydd för
personligheten. Detta gäller inte minst rätten till egen bild.
Utomlands finns speciell rättslig reglering, exempelvis i
Västtyskland, Österrike, Italien och Schweiz men även i
Norge.
I Sverige finns inget generellt förbud mot att utnyttja
personbilder utan tillstånd. Det finns visserligen pressetiska
regler men dessa är inte heltäckande och det frivilliga
sanktionssystemet är ineffektivt. Därför har också
skyddsbehovet påtalats av bl.a. statliga utredningar.
Tilltagande problem
Moderna massmedias påverkan har aktualiserat
frågorna kring personlighetsskyddet och inte minst skyddet
för egen bild. Framförallt har televisionen förändrat
människans bildupplevelse. Överhuvudtaget har
problemen med personavbildningar i massmedia och
bristande respekt för privatlivet påtagligt ökat på senare tid.
Allt fler människor får finna sig i att bli bildpresenterade för
en större allmänhet utan egen vetskap och utan att kunna
bedöma följderna. Ett exempel utgör en bild med en
sammanfogning av Stig Malms huvud och en naken
manskropp, som publicerades i tidningen Företagaren
(1990:3) under en kampanj mot löntagarfonder.
Önskvärd reform
Det finns ett uttalat behov att i vårt land skapa ett legalt
skydd mot åtminstone oauktoriserat offentliggörande av
personbilder som inte är av oavvisligt allmänintresse. Ett
sådant skydd är förhållandevis lätt att konkretisera och
avgränsa och är speciellt motiverat på grund av bilders
starka identifierande effekt. En sådan lagstiftning får
många positiva effekter. Den ger stöd för den enskildes
trygghet men också möjlighet till skadestånd för den
kränkte. Dessutom skulle det öka den allmänna tilltron till
massmedia.
Möjlig lösning
Riksdagen har under våren 1990 ställt sig bakom
lagutskottets enhälliga uppfattning (Lu 1989/90:24) att det
inte är godtagbart att bilder av personer utnyttjas på ett sätt
som kränker den personliga integriteten. Utskottet har
dock inte kunnat finna någon lagstiftningsmodell som
riksdagen skulle kunna enas om.
Emellertid tycks man inte ha prövat den
upphovsrättsliga vägen. Genom en kraftfull förstärkning av
integritetsskyddet inom fotorätten skulle väsentliga
fördelar kunna uppnås. Inom justitiedepartementet pågår
för närvarande arbete med översyn av upphovsrätten
inklusive fotorätten. Den nu aktuella frågan borde kunna
lösas i detta sammanhang.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning om rätt till egen bild.
Stockholm den 18 januari 1991
Bengt Harding Olson (fp)