Den s.k. resegarantilagen (SFS 1972:204) stadgar att den
som yrkesmässigt anordnar sällskapsresor till land utanför
Norden skall ställa säkerhet hos Kommerskollegium.
Säkerheten ställs med de belopp som Kommerskollegiet
bestämmer.
Minimigarantibeloppet är för arrangörer 200 000
kronor och för återförsäljare 50 000
kronor. Det finns arrangörer som ställer
garantibelopp på ca 100 miljoner kronor till
Kommerskollegium. Det vanliga är att företagen ställer en
bankgaranti på beloppen. Detta inverkar sedan givetvis på
företagets möjligheter att få lån eller bankgarantier för
andra ändamål. Företagen är skyldiga att varje år
rapportera om antalet planerade resenärer,
betalningsvillkor, anmälningsavgifter, beräknade
hemtransportkostnader vid avbruten resa etc. Vissa mindre
resebyråföretag är tvungna att rapportera med kortare
intervaller. Om researrangören går i konkurs hjälper
garantin resenärerna att dels komma hem från utlandet,
dels återfå utlägg för betalda resor och anmälningsavgifter.
Ca 400 arrangörer och 250 återförsäljare har ställt
resegaranti.
De belopp som ständigt måste garanteras, och som
därmed utgör en belastning på de berörda företagen,
uppgår sannolikt till miljarder. Sedan resegarantin infördes
1967 har inte mer än ca 25 miljoner kronor faktiskt behövt
betalas ut, och då står en enda researrangör ensam för
bortemot hälften.
Visserligen behövs ett konsumentskydd, men det
nuvarande systemet är onödigt dyrt och besvärligt vilket i
slutänden får betalas av konsumenten. Ett alternativ till det
nuvarande systemet skulle kunna vara en
försäkringslösning. Om kravet på garantier ersattes med
krav på försäkring skulle de flesta problem kunna lösas. För
att täcka även de fall som kan tänkas uppkomma som inte
täcks av försäkringarna skulle man kunna ha en gemensam
''pool'' mellan försäkringsbolagen, eller möjligen mellan
företagen i resebranschen.
Regeringen bör få riksdagens uppdrag att utreda ett nytt
system för konsumentskydd vid utlandsresor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen utreder ett nytt system
för att ersätta det nuvarande systemet med resegarantier.