Konsumentpolitiken skall bidra till att skapa förutsättningar för enskilda personer att medvetet och effektivt kunna hushålla med resurserna och kritiskt kunna välja bland utbudet av varor och tjänster. Kunniga och medvetna konsumenter kan därigenom i hög grad förbättra sin och sin familjs ekonomi genom rationellt utnyttjande av sina ekonomiska resurser. I tider som nu av ekonomisk åtstramning och stor skattebelastning på nödvändighetsvaror som livsmedel, boende och nödvändiga resor är det särskilt viktigt att konsumenterna har förutsättningar att göra rationella avvägningar inför inköp.
Genom att ställa krav på produkter och produktutbud påverkar medvetna konsumenter även tillverkare, producenter och importörer. Konsumenternas efterfrågan och krav betyder härigenom mycket för satsning på forskning och produktutveckling i riktning mot allt ändamålsenligare produkter.
Konsumenterna kan t.ex. genom att efterfråga miljövänligt tillverkade produkter i hög grad driva på utvecklingen mot t.ex. miljövänligare tillverkningsmetoder och ur allmän hälsosynpunkt bättre produkter liksom varor och produkter som efter förbrukning medför så små miljöstörningar som möjligt. Kunniga, upplysta och medvetna konsumenter blir härigenom en viktig förutsättning också för att vi skall anpassa det moderna konsumtionssamhället till de förutsättningar som naturen ger. Konsumentpolitiken blir härigenom en viktig del av miljöpolitiken.
För att konsumenterna genom medvetet handlande skall kunna påverka både sin egen ekonomi, produktutveckling och bidra till miljöpolitiska framsteg, fordras att alla får tillräcklig utbildning och information. Dessutom är det nödvändigt att det finns regler om innehållsförteckning, uppgift om ursprungsland, miljöpåverkan och pris inklusive jämförelsepris för att en konsument skall få erforderlig information för att kunna fatta rationella beslut vid inköp.
Centerpartiet har i olika sammanhang krävt att utbildningen i konsumentkunskap skall vara omfattande i hela vårt utbildningssystem. Vi har också krävt bevarande av såväl konsumentteknisk linje på gymnasiet som lanthushållsskolorna. Centerpartiet motsatte sig även indragningen av hemkonsulenterna som på länsnivå ansvarade för konsumentupplysning och andra konsumentpolitiskt värdefulla verksamheter.
När det gäller konsumenternas möjligheter att hävda sina rättigheter och få ersättning för skador och förluster betyder den konsumentpolitiska lagstiftningen och de olika skadeståndsreglerna synnerligen mycket. Centerpartiet har stött utvecklingen mot att stärka konsumenternas ställning och rättigheter. Vi har dessutom krävt att skyddet för den enskilde ur konsumenträttsliga och skadeståndsrättsliga synpunkter skall vara lika starkt när motparten är offentlig verksamhet som privat näringsverksamhet.
Ur konsumentpolitisk synpunkt är det väsentligt att samhället utformas så att det ger goda förutsättningar för den enskilde i egenskap av konsument. Centerpartiet arbetar för ett decentraliserat samhälle med rättvis fördelning av resurserna både mellan olika grupper och olika delar av landet och därmed spridd service som är nödvändig inte minst ur konsumentsynpunkt. En i vidaste mening positiv konsumentpolitik främjas bäst i ett sådant samhälle med marknadsekonomiskt system med olika typer av företag som konkurrerar på lika villkor och som genom lagstiftning verkar inom ramen för sociala, miljömässiga och regionalpolitiska hänsynstaganden.
Sverige skall aktivt delta i de europeiska strävandena för fri rörlighet över gränserna för människor, varor, tjänster och kapital. Ökad samordning av lagar och regler och ökad öppenhet för att bedriva verksamheter är rätt tillämpad positivt. Sveriges riksdag har genom sitt beslut i december tagit ett avgörande steg på vägen mot ett alltmer integrerat Europa.
När det gäller konsumentpolitiken finnas inom EG en rad direktiv, resolutioner och förslag som berör konsumenträtten. Aktuella rättsakter rör områden som konsumentinflytande på standardiseringen, prisangivelser på livsmedel, buller från hushållsmaskiner, miljömärkning, vikt och volymer m.m. Vissa EG-regler saknar motsvarighet i vårt land eller går längre än våra regler. Å andra sidan finns det områden som saknas i EG:s regelverk.
I det fortsatta integrationsarbetet är det viktigt att de konsumentpolitiska intressena i positiv mening tas tillvara.
Mot bakgrund av våra grundläggande krav på konsumentpolitikens inriktning vill vi i denna motion ta upp några aktuella frågor.
I fjolårets konsumentpolitiska motion l989/90:L707 yrkade vi bl.a. (yrk. 6) att riksdagen skulle uttala sig för att den kommande lagstiftningen om produktansvar även bör omfatta offentlig verksamhet. Eftersom detta yrkande ännu inte behandlats av riksdagen avstår vi från att ta upp denna fråga i årets motion.
Prisinformationen viktig
Klara och lättillgängliga prisuppgifter är nödvändiga för att konsumenterna skall ha möjlighet att bedöma varors priser och göra jämförelser mellan varor av olika märken och olika förpackningsstorlekar. Uppgift om pris och jämförelsepris på -- eller för vissa speciella varugrupper i anslutning till -- varje vara i detaljhandeln är en förutsättning för att alla konsumenter skall ha möjlighet att göra rationella prisbedömningar vid val av olika varor. Prisuppgifterna bidrar säkerligen till bättre prismedvetenhet. De är också nödvändiga för att den som gör inköp skall kunna beräkna hur mycket de varor tillsammans kostar som han eller hon tar med till snabbköpskassan.
Tydlig prismärkning direkt på varan är därför den ur konsumentsynpunkt bästa lösningen. För vissa varor kan det dock vara acceptabelt att märkningen i stället sker på hyllkanten. De brister som i dag förekommer vad gäller prisinformation måste därför undanröjas.
Handelns datorisering av kassahanteringen, med tydligt angivande av varor och priser på kvittot, leder till en god kundinformation om gjorda inköp. Denna information är ett komplement till prismärkning på varje vara.
Konsumenternas önskemål om klara prisuppgifter framgår bl.a. av en Sifoundersökning l990 enligt vilken 76 procent ansåg att prisinformationen blev sämre vid borttagande av prislapp på varje vara.
Frågan om prisinformation till konsumenter har behandlats av konkurrenskommittén i sitt i november l990 avgivna delbetänkande SOU:1990:106.
Eftersom regeringen enligt uppgift i budgetpropositionen (bilaga 15) avser att under innevarande riksmöte framlägga förslag om förbättrad prisinformation avstår vi nu från att yrka på något riksdagsuttalande.
Avtal skall hållas
I den från och med det senaste årsskiftet gällande nya konsumentköplagen görs ett allvarligt avsteg från den i vårt land traditionella grundprincipen att avtal skall hållas. Enligt den nya lagen har en konsument en generell möjlighet att avbeställa en vara innan den har avlämnats. Centern motsatte sig (motion 1989/90:L20, yrk. 2 och res. 14 fogad till l989/90:LU35) en sådan generell avbeställningsrätt och yrkade på att huvudregeln alltjämt skall vara att avtal skall hållas och att det skall fordras särskilda skäl över vilka konsumenten ej kunnat råda för rätt till avbeställning.
Att köparen har rätt att häva köpet om inte säljaren infriar sina förpliktelser om t.ex. leveranstid finner vi värdefullt och välmotiverat.
Reformer inom konsumentköprätten innebär avvägningar mellan näringsidkarens och konsumentens ofta motstående intressen. Frågan är om det kan anses vara ett konsumentintresse att frångå principen att avtal skall hållas. Denna rättsprincip har nämligen djup förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Det fordras därför mycket starka skäl för att frångå denna princip. Den oinskränkta avbeställningsrätten, som nu införts, kan leda till dels att enskilda i egenskap av konsumenter inte gör tillräckligt noggranna överväganden innan avtal ingås, dels att respekten för ingångna avtal starkt begränsas. En icke önskvärd rättsutveckling torde därigenom uppstå. De praktiska svårigheter den generella avbeställningsrätten kan förorsaka främst mindre näringsidkare måste också beaktas. Vår samlade bedömning är att det inte kan anses vara ett konsumentintresse att lämna grundprincipen att avtal skall hållas.
I stället för denna regel bör som vi begärde vid behandlingen av propositionen avbeställning få godtas endast då särskilda skäl föreligger för köparen. Sådana särskilda skäl kan exempelvis vara dödsfall inom familjen, skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller andra förhållanden som avsevärt ändrat förutsättningarna för konsumenten.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ändring av konsumentköplagen i denna del enligt dessa riktlinjer.
Garantiernas upphörande
Den nya konsumentköplagens syfte var att den enskilde konsumentens ställning skulle stärkas. Men i ett fall synes lagen ha fått oväntade konsekvenser.
Om en vara är felaktig har köparen/konsumenten rätt att kräva att säljaren utan kostnad för konsumenten avhjälper felet eller, i vissa fall, företar omleverans. Säljaren får å sin sida i regel rätt att på egen bekostnad avhjälpa ett fel eller företa omleverans.
Hittills har det varit mycket vanligt att säljarna av kapitalvaror lämnat garantier, som gällt utan bevisskyldighet och oberoende av vilken typ av fel det gällt.
Genom den nya lagen har säljaren fått långtgående förpliktelser och köparen rätt till skadestånd grundat på flera olika förhållanden.
Säljarna av kapitalvaror har som följd av förpliktelserna enligt den nya lagen upphört med systemet med garantier. I stället får köparen av kapitalvaror nu i regel teckna en allriskförsäkring, som innebär att säljaren ersätter eller byter ut varan vid fabrikationsfel. Men det är köparens skyldighet att bevisa att produkten var felaktig redan vid inköpet. Att konsumenten har bevisbördan för fel eller skador på produkten anses medföra en svagare ställning för konsumenten än som avsågs med den nya konsumentköplagen.
Den nya konsumentköplagen synes alltså ha fått oväntade konsekvenser i inledningsskedet. Mot bakgrund härav finner vi det väsentligt att riksdagen uttalar vikten av att regeringen noga följer utvecklingen inom detta område och tillämpningen av konsumentköplagen i denna del.
Lokal konsumentpolitisk verksamhet
Kommunerna har en central roll inom konsumentpolitiken. Det har sin grund i att det är på lokal nivå som det är lättast att fånga upp konsumentproblemen och nå dem som i första hand behöver hjälp, stöd och information. Det är också på den lokala marknaden som man finner de flesta företag vars verksamhet direkt berör konsumenterna.
Uppbyggnaden av kommunal konsumentverksamhet ledde till att de allra flesta kommuner byggt upp en sådan med särskild konsumentnämnd som ansvarig. Eftersom varje kommun är suverän att bestämma omfattningen och inriktningen av sin konsumentverksamhet varierar den mellan olika kommuner.
Rådgivning till enskilda för att ge dem bättre beslutsunderlag inför köp av varor och tjänster är en mycket omfattande uppgift. Reklamationshantering är ett annat arbetsområde. Genom denna verksamhet kan många tvister mellan konsument och säljare lösas lokalt.
Allmän information i konsumentpolitiska frågor är en annan viktig uppgift. Inom vissa kommuner bedrivs en målmedveten information i skolan för att alla ungdomar -- framtidens konsumenter -- skall få ökade förutsättningar att bli kunniga, kritiska och medvetna konsumenter.
Den lokala konsumentverksamheten syftar även i många kommuner till att hjälpa konsumenter att sanera sin ekonomi, vilket ibland sker tillsammans med sociala myndigheter.
På grund av kommunernas pressade ekonomiska läge under de senaste åren har dock konsumentverksamheten begränsats i många kommuner.
Riskerna är stora för att det är de konsumenter som mest behöver stöd och hjälp som kommer att drabbas hårdast av dessa neddragningar, vilket kan leda till ekonomiska problem för dessa familjer och i en del fall till ökat behov av socialtjänstens stöd. Särskilt betänkligt är det att verksamheten begränsas i tider av ekonomisk åtstramning då konsumentpolitiska insatser är speciellt betydelsefulla.
Neddragningarna kan även medföra inskränkningar i den värdefulla informationsverksamhet som den lokala konsumentverksamheten kan ge ungdomarna för att de både under ungdomstiden och senare skall kunna disponera sina resurser på mest ekonomiska sätt.
I det läge som uppstått är det väsentligt att den statliga konsumentverksamheten blir ett så effektivt stöd som möjligt för den lokala verksamheten. Dessutom är det väsentligt att olika organisationer, bl.a. studieorganisationer, får möjligheter att vara ett komplement till samhällets konsumentpolitiska organ.
Vikten av att stödja kommunernas konsumentverksamhet liksom att stödja organisationer som kan verka inom det konsumentpolitiska området bör enligt vår mening ges regeringen till känna.
Varudeklaration av miljöfarliga ämnen
På marknaden finns för närvarande en stor mängd varor som, trots att de kan misstänkas innehålla miljöskadliga och allergiframkallande ämnen, inte är försedda med någon varudeklaration. Det är viktigt med varudeklarationer både för att de som vill undvika att utnyttja produkter med miljöstörande effekter och för att de allergikänsliga inte skall drabbas av för dem olämpliga produkter. Särskilt angeläget är det därför att allmänheten snarast får tillgång till information i form av varudeklaration om miljöskadliga ämnen i bl.a. hushålls- och rengöringsartiklar och om allergiframkallande ämnen i hygienartiklar och kosmetika.
Den frivilliga miljömärkning i nordiskt samarbete som inletts är värdefull men ersätter inte krav på obligatorisk innehållsdeklaration om miljöfarliga ämnen och dylikt.
Riksdagen bör därför i ett tillkännagivande uttala vikten av att regeringen arbetar för införande av ett sådant varudeklarationssystem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av konsumentköplagen att huvudregeln blir att ingångna avtal skall hållas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säljarnas ansvar enligt konsumentköplagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den lokala konsumentverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varudeklaration av miljöskadliga ämnen.
Stockholm den 23 januari 1991 Martin Olsson (c) Bertil Fiskesjö (c) Bengt Kindbom (c) Stina Eliasson (c) Ingbritt Irhammar (c) Anders Svärd (c) Birger Andersson (c) Rosa Östh (c) Hugo Andersson (c) Kjell Ericsson (c)