En god prisinformation är en viktig konsumentfråga. Under senare år har, trots en överenskommelse mellan handeln och konsumentverket, många handlare i samband med införandet av datakassor passat på att ta bort prislappen på den enskilda varan. Man satsar i stället på hyllkantsmärkning, och anser att detta ger kunden en tillräcklig information.
Men en hyllkantsmärkning kräver en minutiös ordning i affären och det är tyvärr inte alltid fallet. Handeln menar att man skulle spara in mycket pengar på det tidsödande arbetet att prismärka varje vara. Men frågan är om detta skulle komma kunden tillgodo eller om inte den arbetstiden skulle gå åt till att hålla bättre ordning i affären så att hyllkantsmärkningen skulle fungera.
Dessutom består en stor del av kostnaden för ommärkning på den stora omfattningen av extrapriser, en avart som vi anser bör försvinna. Extrapriser försvårar också för kunden att bedöma affärens verkliga prisnivå.
Det finns ytterligare nackdelar med hyllkantsmärkning jämfört med pris på den enskilda varan. Handikappade och gamla kan ha svårt för att läsa på de nedersta och översta hyllorna. Kunden kan inte heller summera ihop varornas pris i kassakön. Det är också svårt att kontrollera att priset stämmer mellan hyllkanten och kvittot, dvs. det erlagda priset. En annan viktig fråga är att prismedvetenheten kan minska, då kunden inte kan jämföra priset med den gamla varan som skall bytas ut, eftersom varorna saknar prislapp.
Vi vill påpeka vikten av att prisinformationen är lättillgänglig för kunden och förordar därför att dagens system med pris på den enskilda varan får vara kvar, tills tekniken finner andra och bättre lösningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisinformation.
Stockholm den 24 januari 1991 Lisbet Calner (s) Ingegerd Sahlström (s) Anita Persson (s) Ines Uusmann (s)