Kunniga och medvetna konsumenter borde vara en
tillgång för ett land, inte minst i tider av överhettning och
oönskat stor privatkonsumtion.
En väg till ökad konsumentmedvetenhet är en klar och
vederhäftig prisinformation. Vi anser att det finns skäl för
statsmakterna att ingripa till skydd för en sådan
prisinformation genom att förbjuda alternativt
lagstiftningsvägen reglera användningen av s.k. extrapriser,
samt genom att göra prismärkning av enskilda varor till ett
obligatorium med endast vissa, klart angivna, undantag.
Enligt konsumentverkets riktlinjer om information vid
tillfällig prissänkning skall vissa regler iakttas för att s.k.
extrapris skall anses gälla. Detsamma gäller för användning
av röd prisetikett. De regler som gäller innebär att priset
skall vara tillfälligt nedsatt i förhållande till det vanligen
tillämpade, varan skall ingå i det ordinarie sortimentet,
prissättningen vara påtaglig och tillfällig -- högst fyra
veckor.
Enligt livsmedelsutredningen, LMU, har handeln inte
följt dessa riktlinjer. Konsumentverket har inte heller
resurser nog för att bevaka efterlevnaden. Det finns
varuslag som nästan alltid säljs med extrapris och där
extraprisnivån följaktligen borde anges som normalnivå.
Sådana varor är t.ex. kyckling, falukorv och kaffe.
Detsamma gäller många säsongsvaror såsom kräftor, lutfisk
och surströmming. Prisinformationen blir i dessa fall helt
missvisande. Konsumenter lockas också lätt till
överkonsumtion och till att handla dyrare varor än de avsett
för att dessa försetts med ''röda lappar''. Extrapris är inte
alltid lika med billigt.
Att extrapriser för med sig kostnader för ommärkning,
annonsering och omdisponering av utrymme i butikerna,
har vi länge ansett. På senaste tid har dessa kostnader
angetts fördyra varorna med ca nio milj.kr., pengar som
alltså kunde ha använts för att sänka prisnivån totalt sett.
Ett pressmeddelande från konkurrenskommittén i
november 1990 visar att såväl utredningen som ICA-
förbundet nu kommit fram till, att systemet med extrapriser
är prisdrivande. I tider då kampen mot inflation står högt
på dagordningen kan inte en sådan fördyring accepteras.
Det hävdas ibland att extrapriser gynnar
konsumentgrupper med stora behov, ofta kombinerat med
små resurser, som t.ex. flerbarnsfamiljer. Till en del är detta
riktigt, men med största sannolikhet skulle även dessa
konsumentgrupper vara betjänta av en lägre och jämn
prisnivå över hela linjen. Vissa för barnfamiljer viktiga
varor, såsom mjölk och mjölkprodukter, säljs aldrig till
extrapris. För att kunna utnyttja tillfälliga prisnedsättningar
krävs tid, disponibla ekonomiska resurser, utrymme för
förvaring och möjlighet att transportera större kvantiteter.
Ekonomiskt svaga grupper saknar ofta de extrapengar som
skulle göra det möjligt att utnyttja extrapriser till storköp.
Undersökningar visar också att t.ex. ungdomar, som ofta
har dålig konsumentkunskap och vana, handlar mindre på
extrapris än andra grupper.
Extraprissystemet för också med sig en likriktning av
inköpen. Det är snarare de stora affärskedjorna än de
enskilda hushållen som avgör vad man köper främst på
livsmedelssidan. Att samtidigt ta fram så stora kvantiteter
som det rör sig om, av exempelvis kassler inför en helg, kan
knappast gynna kvalitén.
De försök som gjorts med riktlinjer från
konsumentverket och frivilliga överenskommelser inom
handeln har inte givit önskat resultat. Vi anser utifrån de
erfarenheterna att tiden nu är mogen för att
lagstiftningsvägen begränsa användningen av extrapriser,
alternativt helt förbjuda användningen av extrapriser eller i
andra hand att lagstiftningsvägen reglera densamma.
Vidare anser vi det helt oacceptabelt att kunden inte
skall kunna utläsa priset på en vara från själva varan. Det
är acceptabelt att vissa varor som köps ofta och där
prissättning kan vara svår att genomföra, t.ex.
mjölkförpackningar och läskedrycksflaskor samt ej
förpackade varor som frukt och grönsaker, ej prismärks
enskilt. Också andra undantag kan tänkas. I sådana fall
skall dock priset klart framgå av tydlig skyltning i
omedelbar anslutning till varans exponeringsplats i butiken.
Det bör även vara en huvudregel att varor som används
i skyltning skall vara tydligt prismärkta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot extrapriser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prismärkning av varor.
Stockholm den 24 januari 1991
Ulla Pettersson (s)
Eivor Husing (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Ove Karlsson (s)
Sverre Palm (s)