1986 fastställde riksdagen inriktningen på
konsumentpolitiken. En rad förbättringar bl.a. inom
lagstiftningsområdet har gjorts för att stärka
konsumenternas ställning. Med de besparingar och
nedskärningar som drabbat den kommunala
konsumentverksamheten kan det bli svårt att leva upp till
de konsumentpolitiska mål som riksdagen fastställt.
Det är av yttersta vikt för konsumenterna att det finns
en väl fungerande konsumentverksamhet på alla nivåer.
Behovet av att få stöd och hjälp på olika sätt ökar. Det kan
vara i form av information eller förköprådgivning. Främst
märks ett utökat behov av budgetrådgivning. Detta medför
att den förebyggande konsumentpolitiken blir allt
angelägnare. Inte minst krävs en intensifierad allmän
övervakning av varor och priser för att bilda en motvikt till
handelns och producenternas allt starkare marknadsföring
av varor och tjänster. Köppressen på enskilda konsumenter
ökar. Det är särskilt angeläget att åtgärder sätts in för att
skydda de svagaste konsumentgrupperna.
Det kan konstateras att verksamheten på
konsumentområdet i hög grad bör inriktas på de
hushållsekonomiska frågorna. För att stödja och samordna
konsumentverksamheten på olika nivåer krävs en effektiv
och slagkraftig organisation. Det kan inte förväntas att stora
resurser kan avsättas framöver till en utökad verksamhet.
Det kan konstateras att statens pris- och konkurrensverk
handlägger prisfrågor samtidigt som Konsumentverket
prioriterar dessa frågor. Det bör därför ske en samlad
översyn av de centrala konsumentorganens verksamhet i
syfte att skapa bättre stöd och hjälp till konsumenterna.
Ett led i den förebyggande verksamheten är att
uppmuntra ideella konsumentorganisationer som vill göra
insatser på det konsumentpolitiska området. Till detta har
också avsatts pengar i budgetpropositionen. Det vore
önskvärt att stödet fick en bred genomslagskraft. Det kan
dock vara svårt att nå ut till organisationerna och väcka ett
konsumentintresse.
Inom detta område har den kommunala
konsumentverksamheten kunskaper om hur man skall nå ut
och informera de ideella organisationerna om
konsumentpolitiken för att skapa intresse för att starta
projekt. Samtidigt överväger många kommuner att
inskränka på sin konsumentverksamhet. Mot denna
bakgrund yrkar vi att den lokala konsumentverksamheten
kommer i åtnjutande av stöd för insatser gentemot de
ideella konsumentorganisationerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av den
samlade konsumentverksamheten med bl.a. syftet att
förstärka den kommunala konsumentverksamheten.
Stockholm i januari 1991
Birthe Sörestedt (s)
Bengt Silfverstrand (s)