Varje år drabbas många människor av
behandlingsskador inom sjukvården som ibland leder till
livslångt fysiskt och psykiskt lidande. Sjukvårdens
storskaliga organisation och den allt mer komplicerade
tekniska utrustningen har under senare år dessutom ökat
risken för sådana skador.
För sådana behandlingsskador utgår ersättning från
konsortiet för patientförsäkring för inkomstförluster och
kostnader som har direkt samband med skadan.
Ersättning kan också med ett engångsbelopp utgå för
lyte och men vid medicinsk invaliditet till följd av
behandlingsskadan. Storlek på denna utgår från graden av
invaliditet och reduceras med hänsyn till den skadades ålder
vid skadetillfället successivt till 50 % av maxbeloppet vid 65
år.
Den maximala ersättningen för lyte och men vid 100 %
invaliditet uppgick 1990 till 315 500 kronor. Denna del av
ersättningen är skattefri. I mycket extrema fall kan dubbla
belopp utgå.
Med hänsyn till det fysiska och psykiska lidande,
exempelvis värk, obehag av nedsatt rörlighet eller känsla av
förödmjukelse på grund av lyte som den skadade ofta
drabbats av, är ersättningsbeloppen otillbörligt låga.
Särskilt som dessa belopp också skall täcka t.ex. sådana
merkostnader som den skadades familj p.g.a. skadan
drabbas av och som inte patientförsäkringen enligt sina
bestämmelser täcker på annat sätt.
Trots att problemet med de låga ersättningsbeloppen vid
olika tillfällen och på olika sätt uppmärksammats är
beloppen fortfarande alltför låga. De uppjusteringar som
skett har inte varit tillräckliga.
Det är därför rimligt att de maxbelopp för lyte och men
som kan utgå från patientförsäkringen minst fördubblas så
att maxbeloppet vid 100 % invaliditet utgår med 700 000 kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av
ersättningsbeloppen från patientförsäkringen.
Stockholm den 25 januari 1991
Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)