Sedan den 1 januari 1975 respektive 1 juli 1978 finns en
särskild kollektiv ansvarsförsäkring för behandlingsskador
inom sjukvården. Försäkringen, patientförsäkring vid
behandlingsskada, meddelas av ett konsortium bestående
av Folksam, Länsförsäkringsbolagen, Skandia och Trygg-
Hansa. Staten och samtliga kommuner och landsting
tecknar avtalet.
Sjukvårdshuvudmännen betalar c:a 75 milj kr/år i avgift
för försäkringen. Avgiften är så konstruerad att om antalet
utbetalningar för patientskador hålls nere, tillfaller de
kvarvarande pengarna konsortiet och avgiften för
nästkommande år sänks.
Ersättning från försäkringarna ska utgå utan att den
skadelidande behöver bevisa att förutsättningar för
skadeståndsansvar föreligger, dvs att skadan har vållats
genom fel eller försummelse. Enligt gällande
försäkringsvillkor finns det dock begränsningar och
reservationer i rätten till ersättning. Exempelvis ersätts inte
en komplikation som inte kan undvikas om behandlingen
eller undersökningens risktagande är medicinskt motiverat.
Detta förbehåll är givetvis inte möjligt för patienten att
själv kontrollera riktigheten av. För att kunna göra en sådan
bedömning krävs att man har specialistkunskaper inom det
medicinska området.
Förbehållet drabbar speciellt den lilla grupp, mindre än
3 %
av patientskadorna, som får sällsynta komplikationer.
Många får inte fullständig information om eventuella
komplikationer. Även i de fall patienten verkligen upplysts
om alla risker som är förknippade med behandlingen kan
det vara svårt för en icke medicinskt kunnig patient att ens
teoretiskt göra en korrekt riskanalys.
Avslagna ersättningsyrkanden
Exempel på hur patientförsäkringens undantagsparagraf
används för att avslå ersättningsyrkanden ger fallen med de
gulsotssmittade.
Alla ersättningsyrkanden avslås från människor som
opererats med hjälp av hjärt-lungmaskin varvid stora
mängder blod och blodplasma använts och som av
behandlingen fått kronisk hepatit. I § 3 i
patientförsäkringen står: ''Med behandlingsskada avses
dock ej sjukdom, skada eller annan komplikation som är en
följd av ett från medicinsk synpunkt nödvändigt risktagande
för diagnostisering eller behandling av sådan sjukdom eller
skada som obehandlad är livshotande eller innebär risk för
svår invaliditet eller svårt lidande.''
Det är alltså den här paragrafen som används för att
motivera, att patienter som exempelvis vid en operation
behövt blodtransfusion och därigenom smittats med non A
non B hepatit (gulsot) inte erhåller ersättning för
behandlingsskada eftersom sjukdomen utan operation
skulle inneburit risk för invaliditet eller svårt lidande.
Patientskadenämnden
För att pröva principiella eller tvistiga fall av
behandlingsskada har det inrättats en nämnd,
patientskadenämnden, som består av sex ledamöter.
Regeringen utser ordföranden samt två ledamöter av vilka
en företräder patientintressen och en medicinsk
sakkunskap.
Enligt uppgift från patientskadenämnden är det ungefär
en femtedel av patienterna som genomgår operation där
hjärtlungmaskin används som får hepatit. Av dessa är det
15--20% vars hepatit blir kronisk.
Det har också på olika sätt framhållits, bl a av
patientskadenämnden, att det inte funnits något sätt att
undvika risken för smitta av hepatit vid blodtransfusioner.
För att ytterligare belysa patientskadenämndens
tolkningspraxis citeras här ur ett avslagsyttrande från
nämnden. Likalydande motiveringar finns i en rad
avslagsyttranden.
Dnr 1980/082. ''.
.
.Patientförsäkringskonsortiet har begärt nämndens
principiella utlåtande om det föreligger en ersättningsbar
behandlingsskada. Konsortiet anser det styrkt att patienten
fått gulsot antingen via hjärt/lungmaskin eller via
blodtransfusioner under hjärtoperationerna. Konsortiet
anser dock att patienten led av en så kraftigt invalidiserande
grundsjukdom att den kunde medföra risk för hjärtinfarkt
eller i vart fall innebar risk för svår invaliditet om den inte
behandlades. Tillståndet motiverade därför visst
risktagande.
Nämnden konstaterar inledningsvis att patienten led av
en allvarlig grundsjukdom. I samband med operationen för
denna var det nödvändigt att tillföra patienten betydande
mängder blod. Gulsot av typ non A non B kan finnas i
transfusionsblod. Det saknas dock möjlighet att undersöka
och fastställa om blodet innehåller dessa typer av gulsot.
(Motionärens kurs.) Detta medför en risk för att patienten
drabbas av gulsot vid blodtransfusioner, men att den risken
inte kan undvikas. I detta fall var patientens tillstånd så
allvarligt att, för att undvika ett livshotande eller svårt
invalidiserande tillstånd, det var ett nödvändigt risktagande
att operera honom. Ersättningsbar behandlingsskada
föreligger därför inte.''
Dnr 69/1986. ''.
.
.Vid denna typ av operation är man väl medveten om
risken för hepatitsmitta. .
.
.Nämnden gör följande bedömning. Några
möjligheter att konstatera om blod eller blodplasma
innehåller non -A, non -B hepatitsmitta finns inte.
Värmebehandling påverkar inte aktuellt virus. Vid den
nödvändiga och omfattande hjärtoperationen med
behandling i hjärt-lungmaskin finns alltid en viss risk för
sådan smitta. (Motionärens kurs.) Då risken således inte
kan elimineras föreligger inte någon ersättningsbar
behandlingsskada.''
Dyrt albumin utan gulsotssmitta
De som krävt ersättning från patientförsäkringen har
alltså givits intrycket att det inte funnits någon möjlighet att
eliminera riskerna för hepatitsmitta vid stora operationer.
Detta är inte sant!
Sanningen är i stället att det finns skäl att misstänka att
patienter helt i onödan har smittats av olika former av gulsot
i samband med blodtransfusioner under 1980-talet! Av
dessa har flera drabbats av den besvärligare och kroniska
varianten, hepatit non A non B.
Orsaken är att sjukvården inte anser sig ha råd att -- vid
operationer där stora mängder blod krävts -- använda den
helt ofarliga blodplasman albumin, utan i stället, av rent
ekonomiska skäl, väljer blodplasma från
blodcentralerna som alltså kan innehålla hepatitvirus men
som blir betydligt billigare.
Det har inte framkommit i patientskadenämndens avslag
att det alltså både varit känt och möjligt (märk skrivningen
om värmebehandling av blod eller blodplasma) att undvika
hepatitsmitta.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har tidigare behandlat frågan om ersättning
från patientförsäkringen till personer som smittats med
hepatit non A non B. I betänkandet 1989/90:LU30
framhålls att patientförsäkringen år 1989 granskats av
försäkringsinspektionen. Granskningen har bl a avsett den
avgränsning av ersättningsbara behandlingsskador som
gjorts i försäkringsvillkoren. Försäkringsinspektionen
konstaterar att gränsdragningen mellan ersättningsbar och
icke ersättningsbar skada inrymmer svåra medicinska
överväganden. Försäkringsinspektionen har dock
underlåtit att yttra sig över de ekonomiska överväganden
som uppenbarligen orsakat att människor drabbats av
kronisk gulsot och fått avslag på sin begäran om ersättning
från patientförsäkringen!
Det kan inte förutsättas att patienter som lider av en
sjukdom och som rekommenderas operation vet, eller blir
informerade om, att ingreppet -- förutom den risk som
själva ingreppet utgör -- också innebär risk för obotlig
smitta på grund av nödvändig blodtransfusion, men att
denna smittorisk kan undvikas om patienten kräver att
albumin används i stället för blodplasma från blodcentral.
Bestämmelserna i patientförsäkringen måste ändras
Vi anser att det föreligger starka skäl för att
undantagsbestämmelserna från vad som ska anses vara
ersättningsbar behandlingsskada ändras till patienternas
förmån.
De patienter som fått sällsynta komplikationer eller som
fått komplikationer som de rimligtvis inte kunnat ta
ställning till före en behandling eller undersökning ska få
ersättning.
Människor vilkas behandling krävt blodtransfusion eller
användning av hjärt-lungmaskin ska -- om de drabbas av en
obotlig sjukdom till följd av denna behandling -- kunna få
ersättning av patientförsäkringen. I all synnerhet gäller
detta när skadan hade gått att undvika om inte ekonomiska
skäl gått före medicinska. Dessutom måste ersättning utgå
retroaktivt till dem som under 1980-talet smittats av hepatit
non A non B men fått avslag på sin begäran om ersättning
från patientförsäkringen.
I sin egenskap av försäkringstagare har staten möjlighet
att påverka innehållet i försäkringsavtalet och därmed även
förutsättningarna för att försäkringsersättningen ska utgå.
Regeringen har utsett ordföranden och två ledamöter i
patientskadenämnden varav den ene ska företräda
medicinsk vetenskap. Bl a med anledning av
patientskadenämndens utlåtande om möjlighet att undvika
blodsmitta bör den medicinska sakkunskapen i
patientskadenämnden stärkas och patientinflytandet öka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändring i villkoren för
patientförsäkringen vid behandlingsskada,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om retroaktiv ersättning till personer
som smittats med hepatit non A non B men som fått avslag
på sin begäran om ersättning av patientförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om patientskadenämndens
sammansättning.
Stockholm den 23 januari 1991
Elisabeth Persson (v)
Margó Ingvardsson (v)