med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge

I proposition 1990/91:8, Vårdnad och umgänge,
föreslås nya lagregler i föräldrabalken som syftar
till att komma tillrätta med bland annat sabotage
mot umgängesrätten. Förslagen är positiva men i
praktiken otillräckliga.

Skälet till att många barn i dag förlorar
kontakten med den ena föräldern är ofta att
föräldrarna har svårt att enas om umgängesrätten.
Enligt vår mening är det nödvändigt att
domstolarna ges möjlighet att både besluta om
gemensam vårdnad och att fastställa dom om
umgängesrätten.

Den föreslagna ordningen riskerar att i
praktiken leda till att föräldrarna, trots
lagstiftningens goda intentioner, ensidigt satsar allt
på ett kort i vårdnadstvister, nämligen att vinna
eller förlora. Det är också uppenbart att många
föräldrar finner sig i ett dåligt fungerande umgänge,
inför risken att mista den gemensamma vårdnaden.
Det förekommer också i många fall i samband med
oenighet om umgängesrätten att den förälder hos
vilken barnet stadigvarande bor efter en tid begär
att den gemensamma vårdnaden skall upphöra.

För att komma tillrätta med dessa problem
måste de föreliggande förslagen kompletteras.
Syftet med kompletteringarna skall vara att
föräldrabalken 6 kap. 5--6

§§ kompletteras med en bestämmelse som gör
det möjligt för rätten att både reglera
umgängesrätten utifrån barnets bästa och att låta
den gemensamma vårdnaden bestå respektive
förordna om gemensam vårdnad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts beträffande
umgängesrätten och gemensam vårdnad.

Stockholm den 18 oktober 1990

Kaj Larsson (s)

Åke Selberg (s)

Ulla-Britt Åbark (s)