Förekomsten av fornminnen på en fastighet kan vara ett
intressant kulturvärde för fastighetsägaren, men det kan
också i vissa fall utgöra en belastning på fastigheten. Ett
fornminnesmärke betyder att området inte får förändras
och/eller bebyggas och kan alltså inskränka
nyttjanderätten. Detta kan följaktligen innebära en
värdeminskning på fastigheten jämfört med om inga sådana
inskränkningar fanns.
När en fastighet byter ägare skall köparen upplysas om
allt som belastar fastigheten. Även förekomst av fornminne
bör ingå i upplysningen. Om detta av någon anledning inte
sker kan köparen känna sig lurad, eftersom dennes planer
på exempelvis utbyggnad, ny bebyggelse eller andra
anläggningar senare visar sig omöjliga på grund av att
fornminnesmärken är skyddade.
För att undanröja misstag genom ofullständiga uppgifter
föreslår jag att förekomsten av fornminne på fastigheten
skall inskrivas i fastighetsregistret, gravationsbeviset. En
köpare, som via gravationsbeviset kontrollerar vilka lån och
servituter som belastar fastigheten, får då samtidigt
upplysning om förekomst av fornminnen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppgift i gravationsbeviset om
förekomst av fornminnen.