med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge

De förslag som framläggs i propositionen syftar
till en utveckling där föräldrarna i större
utsträckning än vad som sker i dag skall komma
överens i vårdnads- och umgängesfrågor. Vi anser
att förslagen inte i alla avseenden är tillräckliga för
att ge båda föräldrarna möjlighet att utöva sitt
föräldraansvar och att tillvarata barnens intressen.

Efter föräldrarnas separation kan ett stort
geografiskt avstånd utgöra ett hinder och medföra
stora kostnader för den ena parten för att kunna ha
en nära kontakt med barnen. Därför bör en
överenskommelse ske mellan föräldrarna som
innebär att resekostnaden delas. Detta kan ske
genom en reducering av underhållskostnaden.

I föräldrabalken införs enligt propositionen en
särskild regel om vårdnadshavarens skyldighet att
lämna upplysningar om barnet till
umgängesföräldern. Det får inte leda till att
kontakter mellan exempelvis skola och andra
endast upprätthålls med vårdnadshavaren. Det är
mycket viktigt att båda föräldrarna får möjlighet att
erhålla den direktinformation som är aktuell för
barnet. Båda föräldrarna måste ha förutsättning att
kunna medverka till barnens utveckling.

De ändringar som föreslås i propositionen utgår
från att om bara föräldrarna kommer överens så är
det också bra för barnen. I en långdragen
vårdnadstvist är det barnen som klarar sig sämst.
De är ofta försvarslösa och utsatta.

I de fall där föräldrarna ej kan enas och där man
kan utgå ifrån att barn och föräldrar kan ha skilda
intressen skall det finnas en särskild
ställföreträdare för barnen. Det bör ankomma på
ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen att till
alla delar biträda barnet i målet.

Även de större processbehöriga barnen skall
kunna få ett offentligt biträde i alla mål som rör
barnets personliga förhållanden. I dag finns den
möjligheten endast när det gäller LVU-mål.

I det förslag som regeringen har lagt fram ges
domstolen en mera framträdande roll än tidigare.
Domstolen får ett större ansvar för att leda arbetet
för att i första hand nå fram till en
samförståndslösning utan dom eller till en dom som
båda föräldarna kan vara ense om. Detta ställer
stora krav på kunskaper om barn och erfarenhet av
vårdnadstvister. Därför bör de domare och
nämdemän som handhar vårdnadstvister erhålla
speciell utbildning.

I fråga om mål avseende vårdnad och umgänge
torde det även vara en fördel att samma personer
kontinuerligt handhar dessa mål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om
åtgärder för att säkra föräldrars och barns
umgängesrätt enligt i motionen anförda riktlinjer.

Stockholm den 18 oktober 1990

Karl-Gösta Svenson (m)

Wiggo Komstedt (m)