Inom kriminalpolisen har brottsoffrens situation
uppmärksammats alltmer. Därvid har man bl.a. förstärkt de
skadelidandes möjligheter till skadestånd. Här behövs
ytterligare förbättringar för att öka möjligheterna att
verkligen få ut beloppet av den skadeståndsskyldige.
Nu gäller det att de skadelidande parter som erhållit
rättens dom på brottsskadestånd själva får vidta åtgärder
för att -- om brottslingen inte frivilligt betalar -- tvångsvis
via kronofogdemyndigheten försöka få ut
skadeståndsbeloppet.
Detta är en olämplig ordning av flera skäl. Många tror
felaktigt att de rättsvårdande myndigheterna självmant
ombesörjer verkställigheten. När man får klart för sig att
man måste sköta saken själv avstår man ofta från
verkställighet. För övrigt finns risk för att man genom
verkställighetsåtgärder kan drabbas av kostnader utan att få
ut någon del av skadeståndet.
Denna ordning borde ändras för att hjälpa den
brottsskadelidande medborgaren och effektivisera
skadeståndsbetalningen av brottslingen. Så kan ske genom
föreskrift om att domen med skadestånd omedelbart efter
laga kraft översänds från domstolen direkt till
kronofogdemyndigheten. Sedan får verkställigheten ske
med förtur och utan kostnad för den brottslidande.
Dessutom bör dessa skadestånd tillerkännas bästa
förmånsrätt vid konkurrens med den brottslige gäldenärens
andra skulder.
Den föreslagna exekutiva hjälpen är nödvändig om man
vill göra allvar av satsningen på att förbättra den
brottskadelidandes rättsliga ställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad exekutionshjälp
beträffande brottsskadestånd.
Stockholm den 23 januari 1991
Bengt Harding Olson (fp)