I Värmland har på senaste tiden uppmärksammats ett
fall av troligt rättsövergrepp på en enskild i ett
konkursärende. Genom en alltför låg värdering av den
konkurshotades egendom försattes den drabbade i konkurs.
Han har sedan inte lyckats få en ändring till stånd av den
i hans ögon helt oriktiga värderingen. Bl.a. har befintliga
ekonomibyggnader inte upptagits i värderingen och
områden med grov skog har betecknats som kalmark.
Tyvärr tycks den här formen av rättsotrygghet i ett
konkursförfarande inte vara alltför ovanlig. En konkurs är
dock en genomgripande händelse för individen och den bör
därför omgärdas av stor säkerhet i bedömningen.
En översyn och ändring av tillvägagångssättet för
värdering av den konkurshotades egendom vid konkurser
är enligt min mening helt nödvändig.
Ett alternativ vore att vid bedömning av en egendoms
värde inför hotande konkurs anlita två av varandra helt
oberoende värderingsmän.
Ett annat alternativ tillämpas i Norge, nämligen en
speciell nämnd som kan utses av den domstol som
handlägger konkursmål. Den nämnden skall dels bistå
gäldenären, dels tillvarata fordringsägarnas intressen.
Som ett led i en ökad rättssäkerhet i konkursärenden bör
även reglerna om värdering enligt utsökningsbalken (12
kap. 3
§) och utsökningsförordningen (12 kap. 2 och 3
§§) bli föremål för utredning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning och
förslag om tillvägagångssättet vid värdering i
konkursärenden liksom av tillämpningen av
utsökningsbalken och utsökningsförordningen syftande till
så hög grad av objektivitet och rättssäkerhet som möjligt.