I skrivelsen redogörs för en rad åtgärder som regeringen vidtagit och ämnar vidta för att stödja den kommunala konsumentverksamheten.
Vi noterar särskilt de åtgärder som syftar till att utveckla formerna för en effektivare kommunal konsumentverksamhet och de som syftar till att öka kunskaperna hos kommunerna själva om de positiva effekter som en väl fungerande budgetrådgivning ger genom att behovet av socialbidrag minskar avsevärt liksom åtgärder i avsikt att stärka de frivilliga organisationernas möjligheter att arbeta med konsumentfrågor. Allt detta överensstämmer med krav och förslag som framfördes i miljöpartimotioner under allmänna motionstiden i år.
Vi uppskattar även de åtgärder som skall leda till bättre lokala insatser vid medling i konsumenttvister och stödet till projekt som vill stärka ungdomarna i deras roll som konsumenter.
I endast ett hundratal kommuner arbetar emellertid konsumentvägledarna idag med miljöaspekterna på konsumtion. Trots detta föreslås i skrivelsen inga åtgärder för att förstärka detta arbete. Det är emellertid helt klart att det även på kort sikt vore lönsamt för kommunerna om konsumenterna bleve mer miljömedvetna vid valet av varor och förpackningar redan i samband med inköpet. Det skulle minska de kommunala kostnaderna för sophantering och omhändertagande av övrigt avfall. Volymen skulle minska och innehållet av miljöskadliga ämnen reduceras. I Göteborg har det visat sig rationellt och ändamålsenligt att låta konsumentkontoret få hand även om energisparrådgivningen i kommunen. Även det har miljömässiga fördelar. Regeringen bör komplettera sitt åtgärdspaket med insatser som kan stärka kommunernas möjligheter att ge bättre miljö- och energiupplysning till konsumenterna. Detta bör ges regeringen till känna.
När det gäller insatserna för marknadsbevakning förslås bland annat att kommunernas konsumentsekreterare genom utbildning i företagen skall öka kunskapen hos dessa om de regler som gäller till skydd för konsumenterna och stimulera företagen till egenåtgärder. Att på detta sätt arbeta med stöd till både konsumenter och företagare kan leda till en oklarhet om vilka intressen som konsumentsekreterarna egentligen företräder. Det är viktigt att hålla isär handelns och konsumenternas intressen. Dessutom är det tveksamt att kommunala eller statliga resurser skall användas till utbildning av företagens personal. Detta torde företagen själva kunna stå för. Även detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommunala konsumentverksamheten bör uppmuntras till att öka miljö- och energimedvetenheten hos konsumenterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommunala konsumentverksamheten måste hålla isär de intressen den företräder när det gäller marknadsbevakning och andra uppgifter.
Stockholm den 23 april 1991 Elisabet Franzén (mp)