En väl fungerande maknadsekonomi kräver ett balanserat förhållande mellan köpare och säljare. Det måste således finnas ett rimligt styrkeförhållande mellan den som tillhandahåller och den som efterfrågar en vara eller en tjänst.
I alla marknadsekonomier finns det tendenser som tyder på att brister i styrkebalansen mellan parterna leder till en olycklig koncentration av utbudet och därmed en styrning av konsumenterna.
Även i vårt land finns det exempel på oligopolliknande marknader där konsumenternas möjligheter till inflytande alltmer begränsas.
Den viktigaste faktorn för att möta dessa koncentrationstendenser är upplysta och kunniga konsumenter. De frågor som regeringen aktualiserar i föreliggande skrivelse är därför mycket viktiga inte enbart ur konsumentsynpunkt utan även i ett marknadsekonomiskt perspektiv. Dessvärre finns det nu tecken som tyder på att samhällets insatser när det gäller konsumentrådgivning kommer att begränsas i förhållande till idag. I takt med att kommunernas ekonomi försvagas tenderar allt fler kommuner att begränsa sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet till konsumenter. Till detta kommer att riksdagen redan tidigare beslutat om avsevärda neddragningar inom konsumentutbildningsområdet. Som exempel på detta kan nämnas besluten att lägga ned hemkonsulentverksamheten vid länsstyrelserna och besluten att drastiskt reducera hushållsutbildningarna. Centern motsatte sig dessa beslut.
Enligt min mening är det nu viktigt att pröva alla vägar som kan leda till en förstärkning av den lokala konsumentrådgivningen. I många län driver hushållningssällskapen en aktiv konsumentupplysningsverksamhet. Sällskapens arbete kan i betydligt större utsträckning än idag utgöra ett viktigt komplement till den lokala kommunala konsumentorganisationen. Det är därför angeläget att sällskapens kompetens tas tillvara och att de får del av de ekonomiska resurser som nu riktas till denna sektor. Detta bör ges regeringen till känna.
Budgetrådgivning och skuldsanering har blivit allt viktigare frågor i det lokala konsumentarbetet. I takt med att samhällsekonomin försämrats har allt fler konsumenter försatts i en ohållbar ekonomisk situation. Detta gäller främst låglönegrupperna och de s.k. lågpensionärerna. Skattereformens effekter för dessa grupper -- som erhållit en liten skattereduktion men fått kraftigt höjda levnadsomkostnader -- har ytterligare accentuerat detta. Allt fler människor behöver därför kvalificerad ekonomisk rådgivning för att långsiktigt kunna få en stabil ekonomi.
Det torde i dag finnas risk för att den kommunala konsumentrådgivningen inte kommer att tilldelas erforderliga ekonomiska resurser för att kunna fullgöra alla de uppgifter som åvilar den. Under den närmaste framtiden bör dock rådgivning i budgetfrågor och arbete som syftar till en skuldsanering för enskilda prioriteras högt i allt konsumentarbete vilket bör ges regeringen till känna.
I socionomutbildningen ingår numera utbildning i budgetrådgivning m.m. Detta är tillfredsställande. Den utbildning som socionomerna får leder dock inte till den kompetens som konsumentrådgivarna har i dessa frågor. För att effektivisera arbetet krävs därför ett förbättrat samarbete mellan den lokala kommunala konsumentverksamheten och socialtjänsten. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållningssällskapens betydelse i det lokala konsumentarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en prioritering av budgetrådgivning och skuldsaneringsarbete i det lokala konsumentarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett förbättrat samarbete mellan den lokala kommunala konsumentverksamheten och socialtjänsten.
Stockholm den 23 april 1991 Stina Gustavsson (c)