Strukturomvandlingen i näringslivet har under det senaste decenniet varit betydande. Denna har inneburit en förändring från traditionell företagsstruktur till ökade inslag av forsknings- och kunskapsintensiv industri. Främst har dock den privata tjänsteproducerande delen av svenskt näringsliv svarat för expansionen.
Vi ser också början till en motsvarande utveckling inom den offentliga sektorn. Verksamheter som hittills helt eller delvis bedrivits i kommunal regi övergår i skilda former av privat entreprenadverksamhet.
Icke förty ökar betydelsen av de nya industri- och företagsgrenarna. De teknik- och forskningsprogram kombinerat med en offensiv industripolitik, som initierades av de centerledda regeringarna i slutet av 70-talet och början av 80-talet, har spelat en viktig roll för denna förnyelse.
De nya industrigrenarna
Den högteknologiska s.k. forskningsintensiva industrin har idag sin geografiska tyngdpunkt i Stockholm, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län. Den sysselsätter ca 100 000 personer och tillväxten under det senaste decenniet har varit ca 40 %.
Den kan väntas stå för en fortsatt snabb produktions- och sysselsättningstillväxt under 90-talet. Ökningen väntas ske dels genom expansion bland befintliga stora företag, dels genom produktionsdifferentiering hos företag som nu har sin inriktning mot mer traditionell verkstadsproduktion. Den starkaste dynamiken bedöms dock ligga hos nya, mindre och medelstora företag.
Den kunskapsintensiva industrin, som täcker verkstadsproduktionen, har betydligt större regional spridning. Totalt finns där ca 230 000 anställda. Samtidigt som sysselsättningen inom övriga delar av industrin under 70- och 80-talen minskat med 130--150 000 anställda, har denna sektor visat ökad sysselsättning -- framförallt under senare år. Sektorns starka ställning baseras i hög grad på ett betydande teknikkunnande med stark profilering av produkter av hög kvalitet som riktas till priskänsliga marknader.
Den kunskapsintensiva industrin bedöms ha betydande expansionsmöjligheter på en växande internationell marknad, inte minst genom ett närmande till EG. Både inom den FOU- och den kunskapsintensiva industrin ligger den strategiska och långsiktiga förnyelsen av svenskt näringsliv.
Utvecklingsdrag för tjänstesektorn
Den privata tjänstesektorns roll och betydelse i det svenska näringslivet ökar -- även om stora variationer finns mellan olika branscher. Det gemensamma för denna del av svenskt näringsliv är att den domineras av småföretagande.
Tjänsteföretagen som erbjuder s.k. hushållsinriktade tjänster sysselsätter i dag ca 420 000 personer. Det är en betydande hemmamarknadsbaserad sektor Detaljhandeln väntas få en fortsatt svag sysselsättningsutveckling medan däremot företag med verksamhet inom kultur, fritid samt privat barnomsorg, hälso- och sjukvård beräknas öka. Exempel som här kan nämnas är programproduktionsbolag för etermedia, personaldrivna daghem och vårdcentraler.
Den del av tjänstesektorn som inriktas mot företag och myndigheter omfattar idag ca. 330 000 anställda. Här ingår partihandeln med knappt 200 000 anställda och den s.k. uppdragsverksamheten med 130 000 anställda. Båda näringsgrenarna har en positiv tillväxt. Den starkaste ökningen förväntas ske inom uppdragsverksamheten som under 90-talet kan öka med ca 60 000 yrkesverksamma.
Uppdragssektorn är en utpräglad småföretagssektor med stark koncentration till storstadsregionerna. På senare år kan dock skönjas en ökad etablering också i mindre orter. Detta gäller t.ex. teknisk uppdragsverksamhet, datacentraler, systemering, programmering samt kamerala och ekonomiska tjänster.
Företag med tjänster som riktar sig både till företag och hushåll sysselsätter i dag ca 670 000 personer. Denna grupp omfattar flera olika näringsgrenar. Här finns transport, televerksamhet och finansiella tjänster men också stagnerande branscher som reparation och näringar med hantverksmässig inriktning. Andra expanderande sektorer utgörs av hotell, restauranger, fritids- och turistverksamhet. Det senare med möjlighet att bli en växande exportnäring.
Behovet av nya företagsformer
Betecknande särskilt för de snabbväxande branscherna inom svenskt näringsliv är deras starka kunskapsintensitet. Personalens kompetens, snarare än företagens kapital, avgör ofta företagens konkurrensmöjligheter.
Till skillnad från den traditionella industrisektorn spelar kunskapsinnehållet en större avgörande roll som substans och produktionsfaktor i dessa företag. Mer än i andra företag utgör summan av de enskilda medarbetarnas kunskap och kompetens en grundläggande förutsättning för företagens konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.
Även om det också i dessa företag krävs kapital är dess roll mindre. Detta särdrag för den framtidsinriktade delen av svenskt näringsliv och den nya synen på relationen mellan olika produktionsfaktorer åsidosätter industrisamhällets gamla doktrin om motsättningen mellan arbete och kapital.
Bristande förståelse för och insikt om det nya näringslivets speciella betingelser riskerar att hämma tillväxten och utvecklingen av kunskapsintensiva företag. Förnyelsen i svenskt näringsliv går alldeles för långsamt jämfört med våra vanligaste konkurrentländer. Några orsaker till detta är en i vissa stycken otidsenlig lagstiftning inom associationsrätten, och avsaknad av extern riskkapitalmarknad för utvecklingsbolag som stimulerar till långsiktigt risktagande.
Eftersom betydande delar av svensk FOU- och kunskapsintensiv industri kommit att finansieras och ägas av storföretag, har de också ägar-, lönsamhets- och produktionsmässigt kommit att behandlas som traditionella producerande dotterföretag. Flertalet av dessa företag drivs i aktiebolagsform och åsätts därmed helt följdriktigt de krav på avkastning som gäller enligt aktiebolagslagens intentioner.
Erfarenhetsmässigt får härvid många FOU- och kunskapsintensiva företag alltför tidigt för höga avkastningskrav. Skälet till detta är att dessa företag oftast värderas till ett för högt värde. Anläggningar övervärderas -- trots att det i denna typ av företag är humankapitalet som utgör den viktigaste tillgången, kompetensen och konkurrensfördelen. Denna resurs, som de anställda representerar, går å andra sidan inte att värdera som tillgångar i företaget efter aktiebolags- och bokföringslagens regler. Kunskapskapitalet utgör endast en tillgång så länge det finns i företaget. När en medarbetare slutar sin anställning försvinner också delar av substansen och värdet i företaget.
Den bristande förståelsen eller insikten om detta är den vanligaste orsaken till att många kunskapsintensiva och framtidsinriktade företag visar dålig lönsamhet eller hämmas i sin utvecklingskraft.
Därför finns starka skäl att söka nya former för att stimulera FOU- och kunskapsintensiv företagsamhet i första hand bland fristående små och medelstora företag.
Personalen i kunskapsföretaget -- som utgör det reella värdet i företaget -- måste framdeles på ett annat sätt än i traditionella tillverkningsföretag knytas till företagets verksamhet. Den enskildes identifikation med företaget måste i en FOU- och kunskapsintensiv verksamhet vara mycket starkare än vad som gäller i ett normalt tillverkningsföretag för att verksamheten skall kunna bli framgångsrik.
Kapitalassociation -- vanligen aktiebolagsformen -- har för många av dessa företag visat sig olämplig eller direkt varit ett hinder för utveckling. För denna typ av företag finns idag inte en ändamålsenlig associationsform, vilket i sin tur påverkar dessa företag negativt, sett utifrån värderings- och skattefrågor. Därför måste en ny företagsform, företrädesvis byggd på personassociation, utvecklas.
Redan idag finns den ekonomiska föreningen eller den kooperativa företagsformen som personassociation. Dess fördelar jämfört med aktiebolaget har på flera områden visat sig betydande. I den ekonomiska föreningen knyts företaget till de enskilda ägarna -- inte i förhållande till gjord kapitalinsats utan till individen. I den ekonomiska föreningen blir de verksamma i företaget delägare genom enskilt medlemskap där varje medlemskap har samma röstvärde. Genom den ekonomiska föreningen kan de anställda bättre än i aktiebolagsformen garanteras en relevant avkastning i förhållande till sin tillförda kompetens. Problemet med den ekonomiska föreningen i sin nuvarande form är dock att den inte kan förena medlemskap med externt delägarskap genom kapitalinsats. Att locka externt riskvilligt kapital genom s.k. företagsandelar har visat sig vara svårt.
Även om föreningslagen reviderades för några år sedan ledde denna översyn i huvudsak till en anpassning av lagen till de behov som den etablerade kooperationen i Sverige hade.
Enligt vår uppfattning har den ekonomiska föreningen som personassociation i grunden betydande fördelar, som skulle passa väl in för att lösa de nya problemkomplex kring ägarfrågor, vinstdelning, kapitaluppbyggnad och värdering av substans som 90-talets kunskapsintensiva företag står inför. Samtidigt lämnar den också, i likhet med andra associationsformer, en rad frågor olösta. Förutom de problem som redan nämnts om extern riskkapitalförsörjning måste det enskilda medlemskapet/delägarskapet i personassociationen få en friare roll gentemot övriga delägare än vad som idag är fallet för den ekonomiska föreningen. Det kan gälla såväl frågor om inträde/utträde ur företaget som vinstdelning/avkastning och skattefrågor.
Antingen måste den nuvarande lagen om ekonomiska föreningar revideras eller också måste en ny företagsform utvecklas byggd på personassociationens utgångspunkter.
Mot bakgrund av vad som ovan sagts finns starka skäl för att nya företagsformer skapas och utvecklas som på ett bättre sätt tillgodoser de framväxande informations- och kunskapsföretagens speciella behov och förutsättningar.
Utveckla det personliga engagemanget
Parallellt med diskussionerna om den offentliga sektorns roll och möjligheter att expandera har en privat tjänstesektor börjat att utvecklas inom områden som hittills i huvudsak legat i offentlig regi. Ökade krav på att lösa socialvård, barnomsorg och äldreomsorg kommer troligen inte att helt kunna fyllas inom ramen för kommunernas och landstingens egen verksamhet. Stora krav kommer därför att ställas på en omorientering för att dessa åtaganden ska kunna lösas. Dessa verksamheter, mer än kanske inom andra områden, baseras på humankapitalets centrala roll i verksamheten. Det kan gälla daghem, vårdcentraler, äldreomsorg och fritidsanläggningar. Också här kan personassociationen spela en viktig roll i förnyelsen av den offentliga sektorn.
Den ekonomiska föreningen bör därför utvecklas som ett värdefullt komplement till offentlig verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt föreslå regler för nya företagsformer.
Stockholm den 24 januari 1991 Martin Olsson (c) Bertil Fiskesjö (c) Bengt Kindbom (c) Stina Eliasson (c) Ingbritt Irhammar (c) Anders Svärd (c) Birger Andersson (c) Rosa Östh (c) Hugo Andersson (c) Kjell Ericsson (c) Håkan Hansson (c)