Ekonomiska föreningar och nya kooperativa verksamhetsformer
I många sammanhang är den kooperativa
samverkansformen, ekonomisk förening, lämplig som
associationsform för att bedriva ekonomisk verksamhet.
Den ekonomiska föreningen grundar sig på en samverkan
mellan människor som bedriver ekonomisk verksamhet.
Detta till skillnad mot aktiebolaget som bygger på att
kapital samverkar för att på bästa sätt förräntas. De flesta
kooperativ i Sverige och i andra länder bedriver sin
verksamhet i ekonomiska föreningar eller ömsesidiga
bolag. Det finns dock flera exempel där kooperativ
verksamhet även bedrivs i andra associationsrättsliga
former beroende på verksamhetens karaktär eller särskilda
betingelser. Till sin karaktär har all kooperativ verksamhet
en klar profil genom sin integration av ekonomiska och
sociala mål även om man bedriver sin verksamhet i olika
associationsrättsliga former. Detta regleras ofta i de stadgar
och grundsatser som verksamheten grundar sig på.
Den associationsrättsliga lagstiftningen kring kooperativ
verksamhet har i alltför liten utsträckning belysts under de
senaste åren. De förändringar som skett har i de flesta fall
berört andra associationsrättsliga formers problem som
t.ex. aktiebolagslagstiftningen. En orsak till detta är med
stor sannolikhet den samhälleliga debatten och dess
fokusering på penningtransaktioner och ekonomi via börs
och bolag. En alltför ensidig belysning på aktiebolagsfrågor
riskerar att till effekt få att de speciella särdrag som gäller
för kooperativ verksamhet nivelleras.
Den samhälleliga utvecklingen ställer också krav på
förnyelse i diskussioner kring olika associationsrättsliga
frågor i anslutning till ömsesidiga och kooperativa
verksamheter, t.ex. kan det gälla frågor kring:
riskkapitaluppbyggnaden i klassisk och ny kooperativ
verksamhet,individanknutet kapital i relation till de
kooperativa grundvärdena,antalet fysiska personer som
kan bilda en ekonomisk förening,nya kooperativa
verksamhetsformer,EG-kommissionens förslag till en
europeisk kooperativ stadga.
Riskkapitalfrågan har under de senaste åren
aktualiserats både inom klassisk och ny kooperation.
Rörelse- och balanskapitalet har inom klassisk kooperation
berörts i flera olika sammanhang, bl.a. frågor om vilka
möjligheter till individualisering som finns utan att man
kommer i konflikt med de kooperativa grundvärdena. För
s.k. ny kooperation gäller de ofta initialskedets
riskkapitalproblem. I den klassiska kooperationen har
frågan om s.k. differentierade medlemsinsatser varit
föremål för överväganden liksom räntesatsens storlek.
Därtill kommer även frågan om det egna och främmande
kapitalets storlek, former och andel. Vissa av
frågeställningarna borde kunna belysas i den pågående
aktiebolagsutredningen för att därmed understryka kravet
på konkurrensneutralitet mellan de olika företagsformernas
utvecklingsbetingelser. Särskilda tilläggsdirektiv bör
tillställas utredningen.
Mycket talar också för att en revision behövs av lagen
om ekonomiska föreningar i syfte att modernisera
kapitaliseringsinstrumentet.
Frågan om antalet fysiska personer som kan bilda en
ekonomisk förening har under flera år varit föremål för
diskussion utan att några ändringar i lagstiftningen skett.
För närvarande krävs fem fysiska eller tre till fyra juridiska
personer som minsta antal medlemmar för att konstituera
en ekonomisk förening. I många sammanhang är den
kooperativa samverkansformen lämplig associationsform
även om antalet fysiska personer understiger fem. Senast
den frågan berördes var i samband med propositionen om
personalkooperativa daghem där det föreslogs att
handelsbolag var den lämpliga formen då färre än fem
fysiska personer vill bilda ett personalkooperativ.
Handelsbolag är en artfrämmande associationsform för
kooperativ verksamhet som med stor sannolikhet leder till
problem och som försvårar arbetet för medlemmarna i
kooperativet. En förändring i lagen om ekonomiska
föreningar, där man sänker kravet från fem till tre fysiska
personer, kan på sikt lösa de problem som därför kan uppstå
i initialskedet för personalkooperativ som drivs i
handelsbolagsform.
Nya former av kooperativ verksamhet i glesbygd,
offentlig sektor och företagsbildningar efter olika
intressentmodeller med både brukare, anställda och
traditionella ägare har under senare delen av 1980-talet
aktualiserats. De associationsrättsliga frågorna i samband
med dessa nya och otraditionella blandformer har ställt till
problem bl.a. hos länsstyrelser och berörda intressenter.
Detta bör föranleda initiativ för att se över den
associationsrättsliga lagstiftningen.
EG-kommissionen har under 1990 föreslagit införande
av en gemensam europeisk kooperativ stadga. Denna har
karaktären av en ramlagstiftning och skall möjliggöra
samarbete mellan koooperativa företag i fler länder genom
ett gemensamt ''Europakooperativ'' (EC). Detta bör
föranleda en analys och förslag till tillämpning i
överensstämmelse mellan svensk och europeisk
lagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska föreningar och nya
kooperativa verksamhetsformer.
Stockholm den 25 januari 1991
Britta Sundin (s)
Lars Svensson (s)
Maria Hed (s)
Roland Sundgren (s)
Nils T Svensson (s)