Riksdagen fattade år 1984/85 beslut om reformarbetet och riktlinjerna för det framtida arbetet för att motverka ekonomisk brottslighet. Riktlinjerna gäller dels den allmänna uppbyggnaden av rättsliga och administrativa system, dels det straffrättsliga förfarandet.
Det arbete som därefter bedrivits av bl a skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter samt polis- och åklagarmyndigheter, har avslöjat en omfattande handel och tömning av vinstrika aktiebolag samt en mycket omfattande förekomst av internförsäljning av fastigheter jämte en till synes omotiverad höjning av värdena på sådana fastigheter.
Denna och liknande oseriös verksamhet har oftast bedrivits genom aktiebolag. Affärstransaktionerna har gällt belopp av sådan storlek och varit så stötande att allt fler ifrågasätter effektiviteten i kontrollerande och rättsvårdande system samt i vilken mån myndigheterna i dag har möjlighet att tillse att de gemensamma samhällsutgifterna på ett rättvist och likformigt sätt bestrids av alla.
Detta beteende utgör ett hot mot betalningsmoralen, säkerheten inom kreditmarknaden samt gentemot seriösa företags möjligheter att fullgöra sina skyldigheter.
I samband med att riktlinjerna för reformarbetet antogs uttalade bl a lagutskottet att det finns anledning att uppmärksamma att det förekommer att det civilrättsliga systemet används i brottsliga syften. En i aktiebolagslagen upptagen regel om ett bolags upplösning efter konkurs utan överskott har i rättstillämpningen visat sig kunna utnyttjas för syften som rättsregeln inte avsett. Det finns därför anledning att se över aktiebolagslagens regler för att kunna eliminera risken för att vissa effekter av rättsregler kan utnyttjas i illojalt syfte.
Bakgrund
Om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget enligt 13 kap 19 § 1 st i aktiebolagslagen upplöst när konkursen avslutas. Bolaget kan därefter inte vara svarandepart i rättegång och inte heller förvärva nya rättigheter eller inträda i nya skuldförhållanden. Från denna huvudregel finns vissa undantag som bl a gäller arbetstagares möjlighet att få ersättning för lönefordran samt för företrädare för bolaget att föra talan för bolagets räkning angående beslut om bolagets konkurs respektive klander som riktas mot konkursförvaltare etc.
Denna rättspraxis som gäller civilrättsliga tvister har sin motsvarighet i hinder för skatterättsliga beslut och processer vilket flera rättsfall visar där det inte funnits rättslig grund för prövning. Som exempel kan nämnas Länsskattemyndighetens i Göteborg beslut S 377l-88/S 5194-89. I detta mål förde staten talan för att genom eftertaxering fastställa slutlig skatt för ett bolag med ett mångmiljonbelopp jämte skattetillägg. Bolaget hade utnyttjats för tömning av andra bolag i så kallade skalbolagskoncerner.
Denna rättstillämpning visar möjligheten att undvika att staten och andra borgenärer gör gällande särskilda regler avseende återvinning i konkurs, återbäring på grund av återbäringsregler i aktiebolagslagen, personligt ansvar enligt samma lag samt åtalsprövning på grund av brott mot borgenärer enligt brottsbalkens 11 kapitel. Det förekommer i betydande omfattning att styrelser i aktiebolag avgår utan att ny styrelse tillträder. Har styrelsen avgått innan räkenskapsår eller beskattningsår utgått är det sällsynt att årsbokslut eller deklaration upprättas för bolaget. Rättshandlingar som kan medföra att skattefordringar uppkommer respektive att återbäringspliktiga transaktioner ägt rum blir då inte kända.
De senaste årens insatser mot ekonomisk brottslighet har visat att bolag som tömts på betalningsmedel successivt överförts genom olika formella koncerner. Det är därför svårt att genomskåda det egentliga innehållet i vissa transaktioner och därmed mot vem återvinningstalan etc rätteligen skall väckas. Det är också svårt att fastställa vem eller vilka som tillgodogjort sig bolagens betalningsmedel på ett sådant sätt att de gett upphov till skattefordringar etc. Om ett sådant bolag försatts i konkurs och konkursen hinner avslutas innan transaktionerna i bolaget hinner utredas, kan en senare kunskap inte medföra att skattefordringar kan fastställas mot bolaget. Inte heller kan processer öppnas. Antalet konkurser på egen begäran har ökat under senare år, oftast under maj/juni för att konkursen skall kunna avslutas under sommaren innan revision är verkställd.
Då ett bolag inte ens kan betala sina skatteskulder, föreligger i regel anledning att utreda om den som företrätt bolaget gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenär. Med anledning av att skattefordrans storlek i vissa fall inte kan fastställas på grund av ovan beskrivna effekter av aktiebolagslagen finns det heller inte någon praktisk möjlighet att beivra eventuella brott.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till lagregel som klargör att hinder inte föreligger att fastställa skatt eller avgiftsskyldighet för juridisk person trots att denna upplösts samt att hinder inte föreligger för att aktiebolag eller annan juridisk person försätts i konkurs trots att den juridiska personen upplösts enligt särskild regel.
Stockholm den 24 januari 1991 Marianne Andersson (c) i Vårgårda Kersti Johansson (c)