En kommitté har tillsatts för en översyn av aktiebolagslagen. Bland direktiven har vi inte återfunnit uppdrag att utreda några av de mest påtagliga svagheterna i aktiebolagslagen för att på mer effektivt sätt kunna beivra ekonomisk brottslighet. Skäl att utvidga direktiven föreligger därför. De förslag som nu framförts är enligt vår mening så angelägna att de bör behandlas med förtur.
Sedan en tid tillbaka har företrädare för konkursförvaltningar och kontrollmyndigheterna samt enskilda poliser och åklagare i ansvarig ställning riktat kritik mot möjligheterna att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Främst är det en resursbrist i storstadsområdena som är oroväckande. Detta gäller även bekämpande av skattebrott.
Trots att det finns namngivna misstänkta i de fall som rör gäldenärsbrott och skattebrott utreds t.ex. i Stockholmsregionen bara ett mindre antal brottmål -- under 10 %.
Som särskilt allvarligt i sammanhanget är det stora antalet konkurser som inträffat föregående år -- ca 11 000.
Tanken bakom lagstiftningen har varit att företag som går dåligt skall rekonstrueras eller avvecklas innan kapitalet förbrukats. Detta har kommit till uttryck i aktiebolagslagens 13 kapitel som ålägger bolaget att när hälften av aktiekapitalet kan vara förbrukat vidtaga vissa åtgärder -- upprättande av särskild balansräkning, likvidation eller rekonstruktion. Bolaget har emellertid åtta månader på sig för att åstadkomma adekvata åtgärder. I en hel del fall missbrukas detta och ger rum för en slutlig utplundring av bolag till förfång för enskilda och staten. Förlusterna enbart rörande utplundrade skalbolag ligger för statens del på belopp omkring tre miljarder.
I Stockholmsregionen har 1990 inträffat 3 060 konkurser. Enligt forskning presenterad av BRÅ kan det misstänkas brott i 75 % av alla konkurser. Så många fall anmäls inte av förvaltarna men en rimlig bedömning är att ca 1 500 konkurser aktualiseras hos åklagarna. Av dessa kommer troligen inte fler än 150 att kunna utredas och ge anledning till beslut eller domar.
I några kända fall där utplundring sker -- t.ex. rörande skalbolagen -- avgår den gamla styrelsen och någon ny tillträder aldrig eller träder i funktion bara kort tid. Detta får oacceptabla följder när bolag skall sökas i konkurs. Ingen styrelse finns -- tiden går -- bolaget sökes i likvidation och när saken blir aktuell i domstol utses en högst tillfällig styrelse, vilket får rätten att avvisa likvidationsansökan. När denna nya styrelse söks i konkursärendet har den redan hunnit avträda, varför ett nytt likvidationsärende blir aktuellt osv.
Även om resurser fanns försvåras möjligheterna att komma till rätta med rättsstridiga förfaranden genom de möjligheter nuvarande lagstiftning ger att undgå personligt ansvar och att försvåra delgivning då ställföreträdare saknas.
Inkommer inte årsredovisning och revisionsberättelse inom rätt tid ger lagstiftningen inte möjlighet att reagera förrän två år förflutit. Detta är inte tillfredsställande.
Av någon anledning förekommer att bolagens revisorer inte anmärker på överträdelser mot aktiebolagslagens regler om skydd för bolagens kapital och sättet att hantera bolag under obeståndsperioden. Som exempel kan här nämnas Gusums Bruk och Fermenta-affärerna.
För att underlätta hanteringen och därmed även spara resurser föreslår vi införandet av 1. en särskild regel om personligt ansvar som inträder om inte årsredovisningshandlingar och revisionsberättelser ingivits till Patent- och registreringsverket (PRV) inom viss kortare tid,
2. en möjlighet för PRV att utse god man/likvidator så snart bolaget saknar behörig ställföreträdare (ett bolag skall alltid ha ställföreträdare, i efterhand kan rättelse ske),
3. en regel som ger konkursförvaltare talerätt då personligt betalningsansvar uppkommer enligt ovan eller enligt reglerna i 13 kapitlet aktiebolagslagen,
4. skärpta regler rörande jäv för revisorer. Dessa bör dessutom utses på sådan sätt att jävsituationer undanröjs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade direktiv för aktiebolagsutredningen.
Stockholm den 23 januari 1991 Hans Göran Franck (s) Anita Johansson (s) Barbro Evermo Palmerlund (s) Oskar Lindkvist (s) Björn Ericson (s)