Enligt svensk rätt svarar olika myndigheter för registrering av bolag, tillståndsärenden m.m.
Den rätt som erhålls vid registrering är emellertid inte absolut. Att exempelvis en lagfartsansökan beviljas är ingen garanti för att förvärvet är giltigt. En inskrivningsdomare kan ju inte av den formella granskningen av handlingar se om säljaren exempelvis blivit lurad eller om hans namnteckning förfalskats. Även om lagfart beviljats kan med andra ord köpets materiella giltighet prövas av domstol. Ett liknande synsätt kan appliceras beträffande registrering av aktiebolag, patent m.m.
För den enskilde som drabbas av att en registrering inte är absolut kan problem uppstå som förorsakar vederbörande både ekonomisk och annan skada. Detta skall då ställas mot de kostnader detta skulle medföra för myndigheterna att ålägga dessa att ytterligare öka kontrollfunktioner vid registreringsärenden. Följden blir då längre handläggningstider och ökade kostnader.
Den enskilde som drabbas av felaktiga beslut kan enligt 3 kap. 2
§ skadeståndslagen kräva staten på ersättning. Dessa förhandlingar sköts för statens räkning av justitiekanslern. För det fall den skadelidande och JK ej kan enas återstår då endast för den enskilde att väcka talan vid allmän domstol. Skadeståndslagen är emellertid mycket restriktivt skriven och lämnar föga utrymme för ersättning till den drabbade. Lagen är nu föremål för en parlamentarisk utredning i syfte att bl.a. stärka den enskildes möjligheter att erhålla ersättning. Utredningen beräknas dock inte vara klar förrän 1992--1993.
För ett företag som får en registrering som tidigare godkänts av patent-
och registreringsverket hävd vid domstolsbeslut uppstår problem.
För att lindra verkningarna för den som drabbats av en felaktig registrering av bolagsnamn vid patent-
och registreringsverket bör emellertid myndigheten vidtaga åtgärder som underlättar för den drabbade. Detta kan ske genom att myndigheten åläggs att ge råd och stöd till det företag som drabbats. Förtur borde automatiskt ges vid registrering av nytt bolagsnamn. Vidare kunde ex.vis en reklamationsnämnd inrättas hos PRV till prövning av frågor om intrång i redan befintliga rättigheter. På så sätt skulle ett antal kostsamma rättegångar sannolikt undvikas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reparativa åtgärder för den som drabbats av en ''felaktig'' registrering vid myndighet.
Stockholm den 18 januari 1991 Anders Björck (m)