med anledning av prop. 1990/91:91 Hinder för export av farliga varor
I den internationella handeln har konsumentprodukter i
åtskilliga fall visat sig kunna medföra risk för skador. Detta
gäller särskilt exporterade varor till u-länder. Många
industriländer har en produktkontroll som är i stort
likvärdig med och ibland bättre än den svenska medan de
flesta länder i tredje världen fullständigt saknar möjligheter
till produktkontroll. Det är därför av vikt att Sverige har en
lagstiftning som gör det möjligt att förbjuda export av
farliga varor. Jag ansluter mig i huvudsak till propositionen.
Enligt produktsäkerhetslagen är det möjligt också för
andra än konsumentombudsmannen att göra anmälan till
marknadsdomstolen. Om tillsynsmyndigheten i ett visst fall
beslutar att inte framställa någon begäran hos
konsumentombudsmannen eller
konsumentombudsmannen beslutar att inte göra någon
ansökan hos marknadsdomstolen, får ansökan göras av en
sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller
näringsidkare. Enligt min mening bör det även när det
gäller ansökan om exportförbud ges möjligheter för andra
än konsumentombudsmannen att väcka och utföra talan i
marknadsdomstolen.
De som har den största kunskapen om effekterna av
export av farliga varor till tredje världen är naturligtvis de
som sysslar med solidaritetsarbete och u-landsbistånd.
Detta är en inte oväsentlig del i konsument- och
arbetstagarorganisationernas verksamhet.
Den föreslagna ändringen av 17
§ i produktsäkerhetslagen bör därför utgå och nuvarande
lydelse gälla både säljförbud och exportförbud.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att en sammanslutning av
konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare skall ha
subsidiär talerätt i frågor om exportförbud enligt
produktsäkerhetslagen.