med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge
I många avseenden kan man tolka
propositionens förslag som ett sätt att stärka en
förälders ställning i en vårdnadsprocess.
Enligt min uppfattning kommer barnets
synpunkter och rättigheter i skymundan. Särskilt i
de fall barnen varit utsatta för övergrepp av olika
slag.
Ett exempel är den utökade möjligheten till
gemensam vårdnad trots önskemål om ensam
vårdnad. Ingenstans i propositionen diskuteras hur
barnets önskemål skall komma fram i dessa
ärenden.
Ett annat exempel är förslaget att inställningen
till umgänge med den andra föräldern skall vägas in
i bedömningen av om man är lämplig som
vårdnadshavare.
Det förs i propositionen ett resonemang om
umgängessabotage. Man hänvisar bl.a. till ett
rättsfall i högsta domstolen. Ett barn bedömdes
vara så stabilt att det tålde att flyttas. Flyttningen
gjordes p.g.a. umgängessabotage. I bedömningen
togs ingen hänsyn till att stabiliteten var ett verk av
den förälder barnet vistades hos.
Man måste här starkare framhålla att det kan
finnas godtagbara skäl till ett sådant handlande.
Barnets åsikt måste också här få komma till uttryck.
Ytterligare ett exempel är regeln om
informationsskyldighet. Det är viktigt att
poängtera att barnet självt kan lämna information
från ganska tidig ålder och att sådan information
blir mer värdefull. Man slipper då tala över huvudet
på barnet som kanske inte alls vill att all
information skall lämnas ut.
Vårdnadshavaren har en mängd skyldigheter
redan och dessa förstärks ytterligare med förslagen
i denna proposition. Varför ställs inte krav också på
den som har umgängesrätt? Är det
vårdnadshavaren ensam som skall ansvara för att
umgänget fungerar på ett bra sätt? Enligt min
mening bör också den umgängesberättigade
föräldern ha lagfäst ansvar i olika avseenden.
Kanske också kopplat till sanktioner som fallet är
för en vårdnadshavare.
Ytterligare ett exempel på att barns rätt inte
tillräckligt hävdas är att förslag saknas om
inskränkning i rätten till omprövning av beslut.
Teoretiskt kan man omgående begära ny prövning.
Detta skapar osäkerhet och otrygghet.
Som skäl mot inskränkning har anförts
domstolarnas svårigheter att ha kännedom om
tidigare avgöranden samt svårigheterna att ta
ställning till om den nya talan är befogad. Genom
att fordra att tidigare avgöranden skall anges i
stämningsansökan och genom krav på nya grunder
kan dessa risker elimineras. Det måste vara
väsentligare att barn får känna trygghet och
kontinuitet än att domstolarnas arbete underlättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utökade
möjligheter till gemensam vårdnad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barns
möjlighet att själva lämna information,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om varsamhet vid
bedömning av umgängessabotage och lagfäst
ansvar för den umgängesberättigade,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
inskränkning i rätten till omprövning av beslut i
vårdnadsfrågor.