med anledning av prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge

Det är vi vuxna som bestämmer i samhället, och
vi gör det utifrån vårt sätt att se på tillvaron. Sällan
tillmäts barnets inställning någon betydelse. Det
finns många exempel på hur barnets egna behov
och önskningar kommer i skymundan för de
vuxnas.

Tor Sverne påtalade i sin översyn av lagen om
vård av unga (LVU) att det vid tillsynen sällan
förekommit samtal med barnet eller observationer
av de mindre barnens känsloyttringar. I en
undersökning av samtliga barnavårdsärenden
aktuella under ett år på en social servicecentral i en
Stockholmsförort framkom att ingen uppgift fanns
om barnen i nära 30 % av ärendena. I
doktorsavhandlingen ''Barnet och rätten'' har Ilse
Wetter granskat 679 mål om vårdnad,
omhändertagande och verkställighet. Hon
beskriver hur vuxna genomgående talar över
huvudet på barnen. Bara i några få fall har man
tagit reda på barnens inställning och då ofta
beslutat tvärtemot barnets önskan.

Inte heller i propositionen 1990/91:8 om
vårdnad och umgänge garanteras barnet någon rätt
att få yttra sig och påverka sina egna förhållanden.
Det saknas helt förslag som syftar till ökade
möjligheter för barnet att få komma till tals i
utredningar eller domstolar. Detta är en brist i
förslaget som helt riktigt påtalats av flera
remissinstanser t.ex. Föreningen Barnens rätt i
samhället (BRIS), Umgängesföräldrarnas
riksförening (UFR) och domstolsverket.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om
barnets rättigheter. I artikel 12 fastslås:

1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det
barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att
fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet,
varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad.

2. För detta ändamål skall barnet särskilt
beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller
genom företrädare eller ett lämpligt organ och på
ett sätt som är förenligt med den nationella
lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och
administrativa förfaranden som rör barn.

Regeringen bör med det snaraste göra en
översyn av vår lagstiftning och dess tillämpning
med anledning av artikel 12 i barnkonventionen.

Vi vill erinra om de förslag som framfördes av
utredningen om barnets rätt (SOU 1987:7)
angående innehållet i och utövandet av barnets
talerätt. Man ville öka barns processbehörighet i
vårdnads- och umgängesmål och ansåg att barn
över tolv år har tillräcklig mognad för sådan
behörighet i mål som så nära berör dem. Dessutom
skulle en vidare processbehörighet för barn kunna
bli en faktor som ökar föräldrarnas benägenhet att
acceptera samförståndslösningar och undvika
rättegång -- allt till barnets bästa.

Ett lagförslag enligt riktlinjer som framförs i
SOU 1987:7 ''Barnets rätt'' bör övervägas av
regeringen och föreläggas riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts angående
lagstiftning och dess tillämpning såvitt gäller
vårdnad och umgänge med anledning av artikel 12
i FNs barnkonvention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts angående barnets
talerätt.

Stockholm den 18 oktober 1990

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Charlotte Branting (fp)