Stödet till idrotten har präglats av kraftig anslagsökning
och utvidgning av anslagsområdet.
Idrotten har en betydelse för barns och ungdoms hälsa
och förströelse samt som motionsstimulans för många
medborgare. Troligen får dock just barnidrotten och rena
motionsidrotten ingen större andel av anslagen. Jfr
nedanstående siffror.
Ur jämställdhetssynpunkt kan det också sättas
frågetecken för den mycket stora satsningen på just idrott
som barn- och ungdomsstöd, då flickorna enligt en
undersökning från maj 1990 inte har samma intresse för
idrott som pojkar och män. Skriften ''Kom igen flickor'',
utgiven av statens ungdomsråd, delegationen för
jämställdhetsforskning samt riksidrottsförbundet uppger,
att endast var tredje flicka i 16--17 årsåldern uppger idrott
som viktigaste fritidsintresse.
Även bland ledare och ledning i idrottsorganisationerna
saknas, i motsättning till ungdomsrörelser av
folkrörelsesnitt, flickor och kvinnor. (Endast 10--15 %
är kvinnor bland idrottsföreningarnas tränare,
lagledare och förtroendevalda enligt en undersökning
beträffande fotbollsklubbar.)
Utvecklingen av det statliga anslaget till idrotten ser ut
på följande sätt:
Budgetår
88/89 89/90 90/9l 91/92
(förslag)
totalt mkr.
259,3 376,0 401,0 256,1
Lokalt
aktivitetsstöd till barn och ungdomsverksamhet
80,4 90,0 65,0 80,6
Utöver
dessa anslag under trettonde huvudtiteln finns
det diverse anslag under andra huvudtitlar t.ex. till
idrottsplutoner för deltagande i arbetet mot droger och
missbruk, till idrottsgymnasier och idrottsskolor samt till de
många lönebidragsanställda, som är verksamma inom
idrottsrörelsen. Sammanlagt kan de statliga anslagen till
idrotten beräknas uppgå till över 800 milj.kr. för
närvarande.
Man har bedömt att utöver de direkta anslagen till
idrotten går över 80% av allmänt förenings- och
aktivitetsstöd till ungdomsorganisationer till
idrottsföreningar. Dessa har på grund av kommunalt
anordnade idrottsanläggningar och starkt föräldrastöd
lättare att starta och utöka verksamheten än t.ex.
organisationer som främst arbetar med exempelvis
samhällsproblem, musik, kultur och natur.
Naturligtvis har idrotten också inkomster från
medlemsavgifter, men under senare år torde dock
inkomster från entréavgifter till tävlingar och matcher samt
sponsorbidrag och TV-mediainkomster ha fått en ökad
betydelse för vissa idrottsgrenar. Samtidigt har dock just i
idrottsgrenar med stort publikintresse utgifterna till
spelarpremier och ersättningar samt medarbetarlöner ökat.
Idrotten har för en stor del av befolkningen blivit en
nöjes- och förströelsekälla utan egentligt motions- och
hälsovärde. Samtidigt börjar man alltmera betrakta de
många idrottsskadorna som en belastning ur såväl hälso-
som kostnadssynpunkt.
Det är viktigt att Sverige behåller en frisk och
motionsinriktad befolkning. Men för andra
hälsobefrämjande åtgärder ger man små och otillräckliga
anslag. Till en kost- och hälsokampanj t.ex. under tre år
gavs sammanlagt l0 milj.kr. och till trafiksäkerhetsarbete
samt till promenad- och cykelvägar mycket sparsamma
anslag. Dessa fritidsverksamheter bl.a. samt ett sundare
levnadssätt har stor betydelse för en god hälsa åt
befolkningen i dess helhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en större del av anslagen till
idrotten bör användas till barn- och ungdomsverksamhet
samt för att stimulera kvinnor att delta i idrottsverksamhet.