En
utredning om idrottens skatte- och
avgiftssituation13
Hemställan13
1. Inledning
Idrotten är Sveriges största folkrörelse med ungefär två
och en halv miljon medlemmar. Inom ca 50 000 lokala
idrottsorganisationer gör nästan 500 000 ledare mycket
förtjänstfulla insatser. Inom idrotten ges fler ungdomar än
inom någon annan folkrörelse en meningsfull
fritidsverksamhet.
Idrottsrörelsen har stor betydelse för samhället. Den
aktiva idrotten leder bland annat till att ungdomar avhåller
sig från för dem själva och för samhället skadliga
verksamheter som exempelvis drogmissbruk.
Idrottsrörelsen bidrar till friskvården genom att stimulera
till regelbunden träning, friluftsliv eller andra fysiska
aktiviteter. Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och
drogfria miljöer. Det är också klart dokumenterat att fysisk
aktivitet ökar människans mentala förmåga,
inlärningsprestationer och lust att lära. Regelbundna
motionsvanor innebär också att fritiden får ett rikare
innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de
många åskådare, TV-tittare, radiolyssnare och
tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten på olika
nivåer. De många idrottsutövare av världsklass som
fungerar som ambassadörer utomlands är en stor tillgång
för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder för den
uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak
till den i Sverige mycket omfattande breddidrotten.
Diskussionen om idrotten, dess ekonomi,
verksamhetsformer och framtid har under senare år blivit
allt mera intensiv. Riksdagsmajoritetens beslut om hur den
nödvändiga marginalskattesänkningen skall finansieras har
särskilt hårt drabbat idrotten. Regeringens förslag i
budgetpropositionen om visst ytterligare statsstöd lindrar
inte bördan nämnvärt. I stället ökar idrottens beroende av
statsmakterna. Moderata samlingspartiet anser att
idrottsrörelsen är en omistlig del i samhällslivet. Vi lägger i
denna motion därför fram förslag om bättre villkor för
idrottsrörelsen, avsedda att ge den ökad självständighet och
styrka inför framtiden.
2. Idrottsrörelsens ställning
Den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar,
distriktsorganisationer, specialförbund och riksförbund
bygger i första hand på ideellt arbete och personligt
engagemang. Det är utomordentligt viktigt att
idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något
slags halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden
och demokratiskt uppbyggd rörelse. Därför bör det direkta
och indirekta stöd som stat och kommun lämnar
idrottsrörelsen inte vara styrande.
Det är stor skillnad mellan den moderata och den
socialdemokratiska synen på det ideella arbetet inom olika
folkrörelser. Socialdemokraternas politik förefaller syfta till
ett korporativt system, där folkrörelser av olika slag tas i det
kollektiva systemets tjänst. För oss moderater är principen
om de ideella organisationernas, och därmed
idrottsrörelsens, fria ställning lika viktig som kravet på en
stor individuell frihet.
Basen för idrottsrörelsen är de många lokala
föreningarna. Det är deras verksamhet som ger alla de
positiva effekter som hela samhället kan dra nytta av.
Stödet från det allmänna måste utformas så att
föreningarnas verksamhet kan stärkas.
Under senare år har idrottsrörelsen utsatts för
kostnadsökningar och ökat administrativt arbete. Inte minst
den senaste skatteomläggningen bidrar till detta. Följden
blir svårigheter att rekrytera nya ledare, ökat krångel,
merarbete för administrationen och att allt mera tid går åt
till jakten på nya pengar, vilket tar tid och resurser från den
egentliga föreningsverksamheten.
Denna utveckling, nu förstärkt genom effekterna av
skatteomläggningen, motsätter sig moderata
samlingspartiet. Det stora utbudet av föreningsaktiviteter,
byggd på ideella arbetsinsatser, är en hörnsten i
samhällslivet. Detta bör stimuleras i stället för att
motarbetas genom pålagor och krångel.
Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till
föreningslivets värdefulla och oftast ideella arbete kan
komma att utgöras av ökade kostnader för det offentliga.
Uppskattningsvis lägger idrottens ideella ledare ner 125--
150 miljoner timmar per år på att leda och arbeta för svensk
ungdom. Till betydande del är dessa föräldrar till unga
idrottsutövare och de förmår hålla ut så länge de egna
barnen tränar och tävlar. Men sedan tar ofta intresset och
orken slut. Detta är allvarligt. Sverige förlorar på så sätt
många dugliga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De
som drabbas av detta är i första hand de små klubbarna. Det
är därför angeläget att på alla sätt stödja dem som är
verksamma inom idrotten.
Om det ideella arbetet minskar eller upphör ökar
kostnaderna drastiskt för det allmänna. Så blir också fallet
om föreningslivet inte ges förutsättningar att äga sina
anläggningar. Om kommuner tvingas ta över planer, hallar,
banor, klubbstugor m.m. och kanske därtill anställa
personal blir de totala kostnaderna mycket stora.
I den mån föreningarna kan äga sina anläggningar
innebär det också att deras självständighet ökas. Enligt vår
mening bör en sådan utveckling stimuleras.
3. Idrottens roll i utbildningen
Motorisk träning och idrott är av stor betydelse för barns
och ungdomars fysiska utveckling. Det gäller inte minst
förskole- och lågstadiebarn för vilka en god motorik är
grundläggande för en positiv utveckling av bland annat
kroppsuppfattning, jagidentitet och skolresultat. För barn
med handikapp av olika slag är träning av den motoriska
färdigheten och rörelseträning viktiga av såväl fysiska som
psykiska skäl.
Intresset för fysisk aktivitet, friluftsliv och idrott
grundläggs i hemmet, förskolan, skolan och föreningarna.
Skolans idrottsundervisning fyller en viktig funktion för
att ge ungdomar sunda levnadsvanor och ett funktionellt
rörelsesätt samt för att skapa ett bestående intresse för och
behov av fysisk aktivitet. Eleverna skall i skolan beredas
möjlighet att prova många olika former av idrott.
Idrottsundervisningen skall vara allsidig och anpassad till
elevernas individuella förutsättningar.
Ämnet idrott i gymnasieskolan har från läsåret 1989/90
fått en ny läroplan. Kursplanen har en markant
hälsoinriktad profil. Huvudmomenten är ergonomi och
hälsa, träningslära, idrottsaktiviteter, rörelse, dans och
rytmik samt friluftsliv. Uppgifter föreligger nu som gör
gällande att inom utbildningsdepartementet förbereds en
förändring av ämnets status som skulle göra det till ett
frivilligt tillval. Moderata samlingspartiet kommer att
avvisa ett sådant förslag. Skulle idrott, det enda skolämne
som är direkt hälsoinriktat och kopplat till samhällets
förebyggande hälsovård, bli frivilligt i gymnasieskolan, blir
Sverige därmed det enda industriland i västvärlden som inte
satsar på att utveckla ungdomars fysiska kvaliteter under de
sena tonåren.
Skolan skall förbereda eleverna för vuxenlivet. En
pedagogiskt inriktad idrottsundervisning är nödvändig i ett
förebyggande hälsoarbete. Idrottsämnets huvuduppgift är
dessutom att få alla elever intresserade av att sköta hälsa
och kropp samt att skapa ett livslångt intresse för fysisk
aktivitet. Idrottsämnet bör därför även fortsättningsvis vara
obligatoriskt för samtliga elever i gymnasieskolan.
Vid idrottsgymnasier med riksintagning bereds i dag 1
300 av gymnasieskolans totalt cirka 300 000 elever möjlighet
att kombinera studier med elitidrott. De för särskilt
idrottsintresserade elever och för elitidrotten mycket
värdefulla idrottsgymnasierna bör finnas kvar inom den nya
gymnasieskolan. Efter hand som efterfrågan ökar från
idrottsutövare och specialförbund bör antalet
idrottsgymnasier byggas ut. Utbyggnaden måste ske i den
takt det ekonomiska utrymmet medger.
I de fall kommuner eller regioner själva i samarbete med
specialförbund vill inrätta en motsvarighet (så kallat
hemortsalternativ) för elever från det egna
upptagningsområdet bör detta i princip vara möjligt utan
begränsning från statens sida.
Riksdagen har genom att bifalla en moderat motion
beslutat att inrätta en självständig idrottshögskola i
Stockholm 1992. Den nya idrottshögskolan bör formas till
en högskola som genererar forskning, kvalificerad
utbildning och kunskapsutveckling till nytta för det svenska
samhället, friskvården, idrottsrörelsen,
idrottslärarutbildningen och den idrottsliga
ämnesutvecklingen i hela landet.
4. Idrott vid militärtjänstgöringen
Vid flera militära förband har etablerats så kallade
idrottsplutoner. Idrottsutövare ges här möjlighet att
parallellt med sin militära utbildning också träna sin idrott.
Denna lösning är självfallet bra för idrottsutövaren, men
också för försvaret, eftersom den bland annat ökar
motivationen hos de värnpliktiga. Antalet platser vid
idrottsplutonerna bör efter hand utökas, i första hand
genom att flera idrottsplutoner etableras. Därmed
förbättras också den geografiska tillgängligheten. Även
kvinnliga idrottsutövare, som vill satsa på en militär
yrkesutbildning, bör kunna beredas plats vid
idrottsplutoner.
5. Handikappidrott
Handikappidrotten har utvecklats mycket starkt under
senare år. De svenska framgångarna vid handikapp-VM i
Assen i Holland 1990 och vid junior-VM i Saint-Étienne i
Frankrike samma år är bara en -- om än mer synbar än
andra -- effekt av det förtjänstfulla breddarbete som
bedrivits i vårt land under en följd av år. Sverige är i dag
världsledande inom simning och tillhör det absoluta
toppskiktet inom friidrott. Handikappidrotten är
synnerligen värdefull och har sin givna plats inom den
samlade idrottsrörelsen. I vårt land finns i dag 400
föreningar med cirka 60 000 medlemmar. 20 olika
idrottsgrenar är i dag organiserade med egna
mästerskapstävlingar. Stat och kommun har ett särskilt
ansvar att tillse att än fler människor med handikapp bereds
möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan
i skolåldern kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör
ökat utrymme ges inom idrottslärarutbildningen för
undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för
handikappidrotten skall förbättras genom att en del av de
ytterligare medel ur Tipstjänsts överskott som vi föreslår
skall överföras till idrotten går till handikappidrotten.
6. Dopingproblemet
Problemet med doping har vuxit kraftigt under de
senaste åren. En lösning bör i första hand åstadkommas
genom en självsanering inom idrottsrörelsen. Stränga
sanktioner har redan införts och kontrollmöjligheterna
avses bli utbyggda.
Staten kan emellertid bidra i åtminstone två avseenden.
Stöd bör lämnas till kontrollverksamhet och sådan
forskning som syftar till att utveckla metoder att avslöja
doping. Narkotikaliknande preparat som används för
doping bör betraktas som narkotika när det gäller
exempelvis reglering av införsel, försäljning och
användning. Här kan emellertid uppkomma vissa
gränsdragningsproblem. Det kan också övervägas att
preparat som inte naturligt kan hänföras till narkotiska
preparat ändå jämställs med sådana om de används för
doping. Regeringen bör skyndsamt utreda denna fråga och
förelägga riksdagen de förslag om åtgärder som kan komma
att erfordras.
7. Skatteomläggningen och budgetpropositionen
Den nödvändiga marginalskattereform som nu
genomförts har finansierats på ett sätt som moderata
samlingspartiet inte accepterade. En av de verkligt stora
förlorarna i detta sammanhang är idrotten. Detta av den
anledningen att de skattelättnader på arbetsinkomster som
gäller enskilda medborgare inte till någon del kommer
idrotten och andra föreningar till del. I stället drabbas
idrotten fullt ut av skatteomläggningens finansieringsdelar,
främst genom höjd och breddad mervärdeskatt. Redan
under 1990 har omläggningen märkbart påverkat idrottens
kostnader, exempelvis genom full moms på hotell- och
restaurangkostnader. Bensinskattehöjningar och därtill
hörande moms har också medfört betydande nya kostnader
för idrottsrörelsen. Det som emellertid främst skakar
idrottsrörelsen är de delar av skatteomläggningen som
gäller från årsskiftet 1990-91. Nu har exempelvis införts
moms på bussresor och andra resor till idrottsevenemang.
Tidigare var dessa inte alls momsbelagda. Detsamma gäller
för telefonkostnader liksom för fastighetsskötsel med
kostnader för vatten, avlopp, sophämtning och inte minst
elkostnader. Momsen på projektering av
idrottsanläggningar och liknande har höjts från 4,17 procent
till 25,0 procent. Momsen på reparationsarbeten och dylikt
på fastigheter har höjts från 13,64 procent till full moms.
Detta drabbar särskilt hårt de föreningar som äger sina
anläggningar men också dem som förhyr sina lokaler,
genom hyreshöjningar. Benägenheten att investera i nya
föreningsägda lokaler kommer att avta.
De i dag momsbelagda kostnaderna är inte avdragsgilla
för föreningarna utan utgör en direkt merkostnad i en redan
hårt ansträngd ekonomi.
Riksidrottsförbundet har, därtill anmodad av
regeringen, undersökt hur skatteomläggningen drabbar
idrotten. Undersökningen, som genomförts i form av en
omfattande enkät, har besvarats av 1 749 föreningar. Denna
visar att idrotten i föreningsledet (totalt cirka 21 200
idrottsföreningar med en eller flera sektioner) får
merkostnader på grund av i huvudsak momshöjningar och -
breddningar med 350--400 miljoner kronor årligen. Därtill
kommer kostnader på förbunds- och
specialdistriktsförbundsnivå. Därtill kommer ökade
utgifter för korpidrotten, eftersom vårt lands cirka 19 500
korpklubbar inte innefattas av undersökningen.
Idrotten har upprepade gånger under 1990 uttalat
farhågor för de negativa konsekvenser som finansierigen av
skatteomläggningen leder till. Regeringen såg sig därför
föranlåten att i propositionen om reformerad
inkomstbeskattning (prop. 1989/90:110) uttala bl.a.:
''Enligt min mening bör därför skattereformens effekter för
folkrörelserna följas upp med särskild uppmärksamhet.
Skulle det vid en sådan genomgång visa sig att icke avsedda
effekter uppkommer, bör självfallet motverkande åtgärder
vidtas.''
Det kan konstateras att regeringen i
budgetpropositionen inte alls levt upp till det uttalade
löftet. I propositionen har regeringen ''som kompensation
för skatteomläggningens effekter'' anvisat 65 miljoner
kronor till idrottens lokala aktivitetsstöd.
Moderata samlingspartiet motsätter sig inte denna extra
ökning av det lokala aktivitetsstödet. Dock är den som
kompensation för skatteomläggningen varken tillräcklig
eller korrekt. Det finns dessutom ingenting som säger att de
föreningar som kan få del av det ökade aktivitetsstödet är
desamma som drabbas av skatteomläggningens effekter.
Moderata samlingspartiet har som nämnts motsatt sig
betydande delar av den nu beslutade finansieringen av
skatteomläggningen. Förslag som leder till en substantiell
sänkning av skattetrycket, vilket även kommer idrotten till
del, läggs i särskild partimotion. Vi hänvisar till denna.
Därutöver bör emellertid övervägas om ideella föreningar
skall göras tekniskt skatteskyldiga och därmed ges full
avdragsrätt för erlagd mervärdeskatt på varor och tjänster.
Eftersom de samlade effekterna av en reform syftande till
avdragsrätt för ingående mervärdeskatt är något
svårbedömda anser vi att detta snabbt bör utredas.
Systemet skulle kunna kompensera en stor del av de ökade
kostnader som skatteomläggningen medför för
idrottsrörelsen.
Regeringen har i budgetpropositionen också aviserat
och därefter i proposition 1990/91:76 föreslagit vissa
ändringar i lagen om allmän försäkring och i lagen om
socialavgifter i syfte att behålla den ordning som tidigare
gällt för uttag av socialavgifter vid ersättning i samband med
idrottslig verksamhet. Huvudregeln är att föreningar inte
skall behöva betala arbetsgivaravgifter för ersättningar till
idrottsutövare på belopp som per år understiger ett halvt
basbelopp. Om denna förändring inte vidtas drabbas
idrotten av ytterligare ökade kostnader med anledning av
skatteomläggningen i storleksordningen 200 miljoner
kronor årligen. I avsnitt 8.6 i det följande redovisar vi hur
moderata samlingspartiet på ett bättre sätt vill lösa frågan.
I avvaktan på att en sådan mera fullständig lösning är möjlig
accepterar vi den av regeringen nu föreslagna modellen.
Skatteomläggningen innebär vidare att den s.k. 600-
kronorsregel som innebär skattefrihet upp till detta belopp
för naturaförmåner -- inklusive tävlingspriser -- har slopats.
Skyldighet att upprätta och inge kontrolluppgift
uppkommer nu så fort någon erhållit en förmån eller vunnit
ett pris vars värde är 300 kronor eller mer. Vinnaren blir
skattskyldig för detta värde. Vi anser att detta leder till ökad
byråkrati och mera krångel för föreningarna och för
enskilda, samtidigt som förändringen är av försumbar
betydelse för statskassan. Vi föreslår i stället att gränsen för
skattefrihet flyttas uppåt till 1 000 kronor, vilket skulle
medföra betydande förenklingar för idrottsrörelsen.
Som en följd av skatteomläggningen uppkommer inom
idrotten även vissa konkurrenssnedvridande effekter.
Bowling och tennis är exempel på idrottsgrenar där själva
idrottsutövandet i vissa fall kommer att mervärdebeskattas.
Det är nämligen inte ovanligt inom dessa idrotter att någon
annan än den ideella idrottsorganisationen tillhandahåller
möjlighet till spel och träning. I sådana fall kommer själva
spelaravgiften att mervärdebeskattas. Vi anser att det är
orimligt att införa regler som får de här effekterna, särskilt
som enskilda initiativ också inom idrotten bör stimuleras
och uppmuntras. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt
att all idrottsutövning blir konkurrensneutral när det gäller
mervärdebeskattningen. Vi föreslår därför att åt
vederbörande utskott uppdrages att utarbeta erforderlig
lagtext med innebörd att tillhandahållande av tjänst för
idrottsutövning undantages från mervärdebeskattning.
Vi lägger i det följande fram flera förslag som syftar till
ökade möjligheter för självfinansiering inom
idrottsrörelsen. Det innebär inte att vi föreslår några
minskningar av nu föreslagna anslag. Genom att föreningar
och förbund ges bättre möjligheter att själva påverka sin
ekonomiska situation minskar emellertid beroendet av
bidragen.
8. Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen
medför kostnader av skilda slag. Det gäller inköp av
redskap, utrustning med mera, lokal- och anläggningshyror,
löner och ersättningar till anställda, kostnadsersättningar
till ledare och utövare, skatt och arbetsgivaravgifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens
förfogande är i stort:Deltagaravgifter, entréavgifter m
m.Frivilliga bidrag av olika slag.Lotteriverksamhet,
bingospel etc.Statliga och kommunala bidrag.Olika
former av sponsring.Egen rörelse i form av exempelvis
kioskverksamhet eller försäljning av idrottsmateriel.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och
förbundens möjligheter att utnyttja dessa
finansieringskällor:
Det statliga och kommunala stödet till föreningar och
förbund är omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av
dessa bidrag av det statliga respektive kommunala
budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna är
lotteriverksamhet. På detta område har emellertid staten
omsorgsfullt tagit till vara möjligheterna att dra in medel till
statskassan.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar
självfallet idrottsrörelsens ekonomi, direkt såväl som
indirekt. I ett högskattesamhälle minskar möjligheterna att
finansiera verksamheten genom frivilliga bidrag,
deltagaravgifter och entréavgifter.
Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning
som finns mellan moderater och socialdemokrater påverkar
självfallet också inställningen till hur organisationernas
verksamhet skall finansieras. Socialdemokraterna föredrar
uppenbarligen att göra dessa ännu mera bidragsberoende.
Därmed blir de utlämnade åt politiska beslut, särskilt om
andra finansieringskällor beskärs. Vi moderater vill ge
större utrymme och bättre förutsättningar för finansiering
genom egen verksamhet.
8.1 Större andel av spelmarknaden
Det spelas i Sverige för 20 miljarder kronor varje år.
Sedan år 1975 har folkrörelsernas egna spel minskat från
nästan 35 procent till under 20 procent av den totala
marknaden. Skulle folkrörelsernas andel varit oförändrad
skulle de i dag kunnat ha förstärkta nettoinkomster på
miljardbelopp. Enligt Riksidrottsförbundets beräkningar
har idrotten under den här tiden tappat andelar på spel- och
lotterimarknaden som minskat idrottens inkomster med
cirka 2,5 miljarder kronor årligen.
Lotteriutredningen fastslog redan 1979 i ett betänkande:
''Om de statliga lotterierna och totalisatorspelen i framtiden
tillåts öka på samma sätt som hittills finns enligt vår mening
risk för en ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. Det
statliga spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut
sig på det ideella spelets bekostnad.''
Spelmarknaden har främst expanderat genom de nya
spelformer som introducerats av såväl Aktiebolaget
Tipstjänst som Svenska Penninglotteriet AB. En
förutsättning för en ökad grad av egenfinansiering inom
idrottsrörelsen är att en större del av den totala
spelmarknaden görs tillgänglig för denna.
8.2 Lotteriinkomster
Regeringen lade i proposition 1987/88:141 fram förslag
som syftade till att ge folkrörelserna vissa ökade möjligheter
till inkomster från lotterier och spel. Förslaget var av
synnerligen begränsad omfattning. I motion 1987/88:Kr 21
lade moderata samlingspartiet fram förslag som till skillnad
från propositionen skulle ge idrottsrörelsen och andra
ideella organisationer en kraftigt utökad möjlighet till
självfinansiering genom lotterier. I motionen föreslogs
bland annat:
att penningvinster tillåts i såväl lokala, regionala som
riksomfattande föreningslotterier,
att den beloppsmässiga begränsningen för
penningvinster till 500 kronor slopas,
att tillståndsplikten slopas för lokala föreningslotterier
också bedrivna från fast försäljningsställe samt för regionala
och riksomfattande lotterier,
att regeringen skall kunna ge tillstånd till sådant
automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis,
spelpoletter eller liknande i enlighet med vad som föreslogs
av lotteriutredningen,
att ideella organisationer ges rätt att anordna lotterier av
samma typ som det så kallade Trisslotteriet, som i dag
bedrivs i monopolställning, samt att
de ideella organisationerna ges lika rätt att utveckla
nya spelformer.
Vi vidhåller dessa förslag, som avslogs av
riksdagsmajoriteten våren 1988. Förslagen kommer
närmast att aktualiseras i den lotteriutredning som
riksdagen nyligen beslutat skall genomföras. Huvudsyftet
med utredningen är att lotterilagstiftningen skall ges ett
sådant innehåll att den i förhållande till nuvarande
lagstiftning ger ett utökat utrymme för de folkrörelser som
i ökad utsträckning önskar finansiera sin verksamhet genom
lotterier och spel. Moderata samlingspartiet, som varit
tillskyndare av en utredning, kommer att verka för att
utredningen leder till ökade möjligheter för idrotten att
skaffa sig nya inkomster.
8.3 Andel i Tipstjänsts överskott
AB Tipstjänsts omsättning uppgick till cirka 5,5
miljarder kronor 1990. Detta år redovisar bolaget en vinst
på cirka 1,3 miljarder kronor, som enligt gällande regler
inlevereras till statskassan.
Tipstjänsts spelverksamhet bygger i stor utsträckning på
idrottsrörelsens egna aktiviter. Genom olika punktinsatser
och genom sponsring går en del av Tipstjänsts medel redan
i dag till idrotten.
Av spelinsatserna hänför sig i storleksordningen 2,5--3
miljarder kronor till spelverksamhet med direkt eller
indirekt samband med idrottsrörelsen.
Moderata samlingspartiet anser att en viss andel av
Tipstjänsts omsättning bör gå till idrottsrörelsen. Det är
rimligt att använda den totala omsättningen som bas, även
om bara cirka hälften av omsättningen direkt eller indirekt
utgår från idrottsverksamheten.
Vi föreslår därför att idrottsrörelsen årligen tillförs en
andel av Tipstjänsts omsättning. För budgetåret 1991/92 bör
andelen vara en procent. Med utgångspunkt i 1990 års
omslutning innebär det ett belopp på drygt 55 miljoner
kronor. Riksdagen bör därför anslå dessa medel till
Riksidrottsförbundet som har att fördela medlen till främst
lokal verksamhet.
AB Tipstjänsts stöd till idrotten skall särskiljas från de
avtal som bolaget på affärsmässiga grunder träffar med
idrottsrörelsen. Företagsekonomiskt motiverad sponsring
skall givetvis kunna beslutas av bolaget självt. Regeringens
försök att blanda samman denna verksamhet med de
utökade bidrag som riksdagen ansett bör utgå till idrotten
bör avvisas av riksdagen. Det finns inte heller anledning för
statsmakterna att fastställa beloppsgränser för den
företagsekonomiskt motiverade sponsringen.
Regeringen redovisar härvidlag en synnerligen märklig
inställning. I budgetpropositionen framställs en eventuell
ökning av den företagsekonomiskt motiverade sponsringen
från 20 miljoner kronor 1990 till 50 miljoner kronor som
ökade ''medel till stöd för idrotten för ändamål som
kritiserades av riksdagens revisorer''. Denna i sig
''affärsmässiga'' verksamhet framställs dessutom som en del
av kompensationen för skatteomläggningens effekter.
Uppenbarligen anser inte regeringen att någon del av
Tipstjänsts överskott i sig skall tillfalla idrottsrörelsen.
Detta är så mycket mera märkligt som en majoritet i
riksdagen mot regeringens vilja under våren 1990 uttalade
att ''en större andel än för närvarande av den vinst AB
Tipstjänst gör på det idrottsanknutna spelet (bör) gå
tillbaka till idrotten. Eventuellt bör denna andel bestämmas
som ett visst procenttal av omsättningen.'' (Reservation 1 i
FiU 1990/91:36 bakom vilken stod (m), (fp) och (c), vilken
vann riksdagens majoritet sedan (v) och (mp) anslutit sig.)
8.4 Föreningens skatter
Som framgått av det föregående berörs idrottsrörelsen
av det ökande skatteuttaget på ett märkbart sätt. Utrymmet
för frivilliga bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter har
heller inte på något avgörande sätt förändrats av den nu
genomförda skatteomläggningen. Den direkta
skattebelastningen för föreningar och förbund är dessutom
många gånger alltför stor.
Ett stort problem i detta avseende är som nämnts
tidigare debiteringen av arbetsgivaravgifter. Detta
behandlas i ett särskilt avsnitt.
8.4.1 Inkomstbeskattning
Efter förslag från den dåvarande borgerliga regeringen
befriades de ideella föreningarna i slutet av 1970-talet i stor
utsträckning från inkomstskatt. De beskattas endast för
inkomst av fastighet och inkomst av rörelse. Även sådana
inkomster befrias från skatt om de huvudsakligen har
naturlig anknytning till föreningens ideella verksamhet eller
utgör en traditionell finansieringskälla. Inkomster av
kommersiellt bedriven verksamhet skall däremot i princip
beskattas i vanlig ordning. Detta motiveras främst av
hänsyn till risken för snedvridning av konkurrensen med
andra rörelseidkare.
En allmännyttig ideell förening är emellertid berättigad
till ett grundavdrag på 15 000 kronor. Sedermera har de
ideella föreningarna också befriats från mervärdeskatt för
sådana inkomster som inte inkomstbeskattas.
För att ytterligare förbättra de ideella föreningarnas
situation och förenkla deras hantering bör grundavdraget
höjas något och värdesäkras. En avvägning måste självfallet
ske med hänsyn till vad som tidigare anförts om risk för
konkurrenssnedvridning. Enligt vår mening borde
grundavdraget kunna höjas till cirka 50 000 kronor i dagens
penningvärde.
8.4.2 Bingoskatt
Bingospelet är fortfarande den viktigaste inkomstkällan
för idrottsföreningar generellt sett. 1989 tillgodogjorde sig
idrotten uppskattningsvis 400--450 miljoner kronor genom
bingospel. Även här kan emellertid
självfinansieringsmöjligheterna förbättras. Riksdagens
majoritet beslöt våren 1988 att från den 1 januari 1989 slopa
skatten på bingo med varuvinster och att sätta ner den till 3
procent av tillståndsbeloppet när det gäller bingospel med
penningvinster. 1989/90 inlevererades till statskassan 52
miljoner kronor som skatt på bingo.
Enligt vår mening bör bingoskatten efterhand slopas
även när det gäller spel med penningvinster. I ett första steg
1992 bör den halveras. Skatten sänks därmed med cirka 25--
30 miljoner kronor. En särskild avgift bör kunna tas ut i
syfte att täcka kostnaderna för tillståndsgivning och kontroll
av verksamheten. Reglerna för hur bingospel anordnas bör
också ändras i några aveenden. Kravet på att behållningen
av bingospel skall vara minst 15% bör tas bort. Någon
begränsning av storleken på högsta belopp när det gäller
penningvinster bör inte finnas.
8.4.3 Reklamskatt
Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som
säljs av idrottsföreningar och förbund. Det kan gälla
annonser i programblad, arenareklam och annat. Enligt vår
mening bör reklamskatten kunna slopas i de fall detta inte
snedvrider konkurrensen med kommersiella media.
Regeringen bör utreda frågan och återkomma till riksdagen
med förslag.
8.5 Beskattning av idrottsutövare och -ledare
Ett stort oavlönat ideellt arbete läggs ned inom
idrottsrörelsen. Emellertid utgår ekonomisk ersättning i
vissa fall till såväl ledare som aktiva. Dessa ersättningar
skall naturligtvis beskattas i likhet med alla övriga
inkomster. Det finns emellertid behov att ändra
beskattningsreglerna i två avseenden.
Sedan några år tillbaka finns ett särskilt avdrag för
idrottsutövare. Det kan uppgå till maximalt 3 000 kronor
och är avsett att ersätta en detaljerad redovisning av alla de
olika kostnader som såväl aktiva som ledare inom
idrottsrörelsen har för träningsmateriel, utrustning etc. Det
är ett schablonavdrag som avser faktiska kostnader och
leder till ett förenklat deklarations- och taxeringsarbete.
Med tanke på kostnadsutvecklingen bör avdraget höjas till
5 000 kronor.
Ett annat problem när det gäller idrottsutövares
inkomstbeskattning är de höga marginalskatter som
drabbar stora inkomster som intjänas under en relativt
kortvarig idrottskarriär. Ett stort antal svenska elitidrottare
har av denna anledning valt att bosätta sig utomlands.
Visserligen finns i dag möjlighet att genom särskilda
avsättningar till pensionsförsäkringar få till stånd en viss
inkomstutjämning. Dessa möjligheter är emellertid inte
tillfyllest. Inte heller är den marginalskattereform som nu
genomförts tillräcklig.
Det krävs därför nya regler om inkomstutjämning för
idrottsutövare. Dessa bör innebära att en stor andel av
inkomsterna varje år kan avsättas till ett särskilt konto.
Insatta medel undantas från beskattning till dess uttag sker.
8.6 Socialavgiftsfrågan
Genom en regeringsrättsdom år 1985 i ett mål rörande
ishockeymålvakten Benny Westblom fick många
idrottsföreningar en kraftigt ökad ekonomisk belastning.
Domen förändrade de idrottsaktivas socialrättsliga ställning
så att de jämställs med anställda. Sociala förmåner skall
således utgå för idrottsutövare även om de har annan
verksamhet som huvudsaklig inkomstkälla. Därmed skall
också socialförsäkringsavgifter utgå. Föreningarna får
således utöver överenskomna ersättningar betala dryga
avgifter.
Ett flertal motioner som syftade till att lösa detta
problem behandlades av riksdagen hösten 1988.
Socialförsäkringsutskottets socialdemokratiska majoritet
avstyrkte bifall till samtliga motioner med följande
motivering:
Utskottet behandlade senast frågan om idrottsrörelsens
skyldigheter att betala socialavgifter i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:1. Utskottet hänvisade
till tidigare ställningstagande och uttalade förståelse för att
den ändrade situationen kan medföra ekonomiska problem
för många idrottsföreningar. Utskottet hade dock den
principiella uppfattningen att inkomster i samband med
idrottsutövning i likhet med andra inkomster bör grunda
rätt till socialförsäkringsförmåner och föranleda att
socialavgifter erläggs. -- -- -- Utskottet fann mot denna
bakgrund inte anledning att förorda någon ytterligare
utredning i syfte att helt eller delvis befria idrottsrörelsen
från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för utgivna
ersättningar eller att göra några uttalanden om behovet av
fortsatta statsbidrag för att täcka sådana avgifter. Utskottet
avstyrkte därför bifall till föreliggande motioner i ämnet.
Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande
och avstyrker bifall till de nu förevarande motionerna.
Regeringen och riksdagens majoritet avser
uppenbarligen inte att vidta några åtgärder för att ta bort
eller lindra effekterna av den redovisade
regeringsrättsdomen.
Riksidrottsförbundet har i en utredning som
presenterades i september 1986 lagt fram tre förslag till
lösning:
Alternativ 1 innebär att idrottsutövare skall
erhålla de lagstadgade sociala förmånerna utan att avgifter
behöver erläggas. Alternativet kan tillgodoses på olika sätt.
Alternativ 2 innebär att inga avgifter skall
erläggas på idrottsutövares ersättning och att staten därmed
ej tillhandahåller det lagstadgade skyddet. I stället för det
statliga skyddet erhåller idrottsutövaren ett skydd via privat
försäkring som föreningen tvingas att teckna enligt lag. I
denna lag bör stadgas det minimiskydd som en sådan
försäkring måste innehålla.
Alternativ 3 innebär att idrottsrörelsen erlägger
avgifter för de idrottsutövare som uppbär en årlig
idrottsersättning överstigande två basbelopp. För dem med
ersättningar därunder skall i stället alternativ 2 gälla.
Enligt vår mening måste den grundläggande principen
vara att en idrottsutövare eller någon annan som är verksam
inom idrottsrörelsen skall ha samma förmåner som vid
normala anställningar om idrottsverksamheten är den
huvudsakliga inkomstkällan. I dessa fall skall självfallet
socialförsäkringsavgifter utgå. I de fall en annan
huvudinkomst föreligger bör det ges möjlighet för
idrottsutövaren och hans/hennes förening att träffa en
överenskommelse om huruvida sociala förmåner skall utgå.
Frågan kan i varje enskilt fall således lösas genom
förhandling mellan den enskilde och föreningen. Självfallet
skall avgifter utgå i de fall man kommer överens om att
förmåner skall utgå.
Denna lösning innehåller drag av såväl alternativ 2 som
alternativ 3 i Riksidrottsförbundets utredning. Regeringen
bör snarast förelägga riksdagen förslag enligt de riktlinjer vi
ovan redovisat.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att
utarbeta erforderlig författningstext.
9. En utredning om idrottens skatte- och avgiftssituation
Inom idrottsrörelsen ser man sedan länge med oro på
den ekonomiska utvecklingen. Den oron har påtagligt
förstärkts sedan effekterna av finansieringen av
skatteomläggningen har blivit uppenbara.
Under flera år har diskuterats att tillsätta en utredning
med syfte att se över de ideella föreningarnas skatte- och
avgiftssituation. Bland annat har idrottsrörelsens högsta
beslutande organ, riksidrottsmötet, vid ett par tillfällen
framfört detta krav. Nu om någonsin är det befogat att
tillsätta en sådan utredning.
Alla med anknytning till idrottsrörelsen vet att denna i
sin breddverksamhet lever under mycket knappa
omständigheter. De avgifts- och skatteskärpningar som nu
trätt i kraft kommer ytterligare att förvärra situationen.
Med tanke på den betydelse som idrottsrörelsen har i det
svenska samhället bör därför snarast tillsättas en utredning
som belyser de ideella föreningarnas totala skatte- och
avgiftssituation. I utredningens direktiv bör ingå att man
snabbt presenterar sitt resultat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrott som obligatoriskt ämne i
gymnasieskolan,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsgymnasier,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ''idrottshögskolan i
Stockholm'',1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottslärarutbildningen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om s.k. idrottsplutoner,2]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappidrott,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot doping,3]
[att riksdagen hos regeringen begär utredning om ideella
föreningars möjlighet att erhålla avdragsrätt för erlagd
mervärdeskatt på varor och tjänster i enlighet med vad som
anförts i motionen,4]
[att riksdagen beslutar om införande av skattefrihet upp
till 1 000 kr. för naturaförmåner, inkl. tävlingspriser, inom
idrotten i enlighet med vad som anförts i motionen,4]
[att riksdagen beslutar att tillhandahållande av tjänst för
idrottsutövning undantas från mervärdebeskattning i
enlighet med vad som anförts i motionen,4]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av ideella
organisationers andel av den totala spelmarknaden,
3. att riksdagen beslutar att penningvinster i lokala,
regionala och riksomfattande föreningslotterier skall tillåtas
i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar slopa den beloppsmässiga
begränsningen för penningvinster i föreningslotterier,
5. att riksdagen beslutar slopa tillståndsplikten för lokala
föreningslotterier bedrivna från fast försäljningsställe,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om automatspel,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för
ideella organisationer att anordna lotterier av samma typ
som det s.k. trisslotteriet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ideella organisationers rätt att
utveckla nya spelformer,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär
att motsvarande en procent av AB Tipstjänsts omsättning
överförs till idrottsrörelsen,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om AB Tipstjänsts affärsmässigt
grundade avtal med idrottsrörelsen,5]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
förändring av grundavdraget vid inkomstbeskattningen för
ideella organisationer i enlighet med vad som anförts i
motionen,4]
[att riksdagen beslutar att sänka skatteuttaget för
bingoskatt med hälften,4]
[att riksdagen hos regeringen begär utredning om
slopande av reklamskatten i vissa fall i enlighet med vad
som anförts i motionen,4]
[att riksdagen beslutar höja schablonavdraget för
idrottsutövare till maximalt 5 000 kr. från och med
inkomståret 1991,4]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inkomstutjämningsmöjligheter för elitidrottare i enlighet
med vad som anförts i motionen, 4]
[att riksdagen hos regeringen begär utredning om
idrottsrörelsens skatte- och avgiftssituation i enlighet med
vad som anförts i motionen.4]
Stockholm den 24 januari 1991
Bo Lundgren (m)
Hugo Hegeland (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Knut Wachtmeister (m)
Ewy Möller (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Margit Gennser (m)
Ingrid Sundberg (m)
Lars Ahlmark (m)
Lars Ahlström (m)
Göran Åstrand (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Karin Falkmer (m)
Sten Svensson (m)
Gullan Lindblad (m)
Görel Bohlin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Dau (m)
Ingvar Eriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Bertil Persson (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Mona Saint Cyr (m)
Per Stenmarck (m)
Stig Bertilsson (m)