Riksdagen har angivit målsättning och riktlinjer för turist- och rekreationspolitiken. Ett huvudmål, som bör ligga fast, är att samhällets insatser bör vara sådana att det blir möjligt för alla att utnyttja turistområden och turistanläggningar och att man värnar om allas rätt till en meningsfull rekreation och fritid. Trots de angivna målen finns fortfarande grupper i samhället som har små förutsättningar att tillgodogöra sig semester och rekreation på ett tillfredsställande sätt, t.ex. låginkomsttagare, långtidsarbetslösa och handikappade.
Om rekreationspolitiken skall bli framgångsrik måste den bedrivas på ett sådant sätt att både ekonomiska och sociala hänsyn kan uppfyllas. Vi måste skapa målsättningar för sådana samhälleliga reformer och/eller avtalsmässiga överenskommelser så att alla människor, oavsett deras ekonomiska situation, kan utnyttja semester och annan fritid till önskad avkoppling och meningsfull rekreation. Det måste vara en självklarhet att turist- och rekreationspolitiken ingår i arbetet med att undanröja de samhälleliga orättvisor som finns.
Det måste finnas en klar profil och målsättning i turistoch rekreationspolitiken, där de grupper som har svårt att tillgodogöra sig dagens möjligheter lyfts fram. Tidigare redovisningar, som hävdat att stora grupper av LOs medlemmar inte har råd med någon semester eller hålla sig med eller hyra fritidsbostad, gäller säkert i stor utsträckning fortfarande. Det är därför nödvändigt att samhället ställer upp på olika sätt för att dessa människor skall kunna erbjudas ett allsidigt utbud vad gäller bra fritidssysselsättningar och fritidsboende.
Det är både angeläget och nödvändigt, ur både jämlikhets- och hälsosynpunkt, att alla människor har tillgång till en god semestermiljö och möjligheter att utnyttja den. Det är mycket angeläget att målsättningen för fritids- och rekreationspolitiken präglas av en allmän människosyn av jämlikhet, frihet, demokrati och trygghet.
För närvarande bestäms i hög grad villkoren på fritiden av villkoren i arbetslivet. De som har de smutsigaste, hårdaste, enformigaste och mest lågavlönade jobben har också ofta de sämsta möjligheterna til en stimulerande fritid och svårast att kunna tillgodogöra sig semesterresor och skaffa sig tillgång till fritidshus.
Det måste skapas ett samhällets ''handlingsprogram'' för att komma tillrätta med de orättvisor som råder när det gäller turist- och rekreationspolitiken. I ett sådant program måste de sociala målen klart framgå.
En turist- och rekreationspolitik som ger möjligheter för alla att få erforderlig rekreation och avkoppling skulle också medföra många arbetstillfällen i landet. Sysselsättning kan skapas samtidigt som människor ges breddade möjligheter till semester.
Det är angeläget att slå vakt om de primära rekreationsområdenas miljö samtidigt som kraftiga åtgärder krävs för att förbilliga boendet. Av den anledningen måste samhället ställa upp och stimulera till ett kollektivt boende. Detta skulle då vara så avvägt att det i första hand gynnar de som i dag har svårigheter att klara de ofta mycket höga priser som finns för närvarande, t.ex. barnfamiljer, handikappade och lågavlönade.
En viktig utgångspunkt bör vara aktiviteter/verksamheter som känns meningsfulla för flera generationer. Familjeaktiviteter, som väcker nya intressen och som sedan kan breddas och fördjupas under det övriga året, tar bort många hinder för en aktiv fritid.
Det är avgörande att samhällets stöd och satsningar inom turism- och rekreationsområdet garanterar en viss kvalitet i de upplevelser som erbjuds. En kommersiell inriktning förstärker snarast det sneda utnyttjande som i dag finns vid turistanläggningarna.
Tidigare gjorda undersökningar har visat att framför allt stora grupper av LOs medlemmar inte har råd att tillbringa sin semesterledighet på ett tillfredsställande sätt. Vi har anledning att tro att de förhållandet inte är ändrat. Därför vore det av stort värde om en undersökning gjordes av svenska folkets möjligheter att utnyttja sin semesterledighet och vilka åtgärder som annars behövs i form av en offentlig utredning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att genom statliga insatser förverkliga sådana sociala mål i framtidens rekreations- och turistpolitik som anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991 Ove Karlsson (s) Inger Hestvik (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Iréne Vestlund (s) Arne Mellqvist (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Ulla Pettersson (s)