I propositionen föreslås sådana förändringar av stödet till centralmuseernas utvecklingsverksamhet att dessa medel även kan användas till bevakningskostnader.
När utvecklingsstödet första gången presenterades i budgetpropositionen 1989/90:100 Bil. 10 mottogs det med stor entusiasm. Stödet sågs som en bekräftelse på att staten nu var beredd att ta ett större ansvar för utvecklingen av både ansvarsmuseer och övriga fem centralmuseiorganisationer. Ingen del av den statliga kultursektorn torde ha fått vänta så länge på ett utvecklingsstöd.
Centralmuseerna såg, liksom regering och riksdag, möjligheter öppnas för en välbehövlig förnyelse på flera områden. I åtskilliga fall rörde det sig om att stärka och utveckla det ämnesmässiga sambandet med landets övriga museer. Vidare fanns gamla och nya önskemål om innovativa insatser på områden som registrering av samlingar med ny teknik, museipedagogiska och andra publika insatser liksom en satsning på ett större samarbetsprojekt -- ''Historieprojektet''. Efter riksdagens positiva behandling av förslaget till utvecklingsstöd kunde detta projekt ges en säkrare planering och organisation och i projektet ingår sedan en tid tillbaka också flertalet länsmuseer.
Centralmuseerna har på uppmaning av statens kulturråd börjat planera och handla utifrån riksdagens beslut. Kulturrådet har också redan mottagit museernas förslag till fördelning av medlen. Därför skapar den i tilläggsbudgeten föreslagna förändringen problem.
Förslaget i tilläggsbudgeten innebär också att utvecklingsstödet till centralmuseerna -- utöver att det kommer att användas till bevakningskostnader -- kan komma att användas för andra ändamål till en vidgad krets av museer.
Vi är väl medvetna om att flertalet centralmuseer har dryga bevakningskostnader. Kulturrådet, som på regeringens uppdrag utrett frågan, finner att man först på litet längre sikt kan åstadkomma besparingar, dock först sedan en rad åtgärder vidtagits. Åtgärder som för övrigt också är kostnadsdrivande. Centralmuseerna är själva intresserade av att finna gemensamma och bra lösningar. När statsrådet i propositionen efterlyser en gemensam upphandling av bevakningstjänster torde samtliga centralmuseer vara med på en sådan ordning. Kulturrådet begärde för övrigt i den utredning som tidigare åberopats regeringens uppdrag att få genomföra en sådan åtgärd.
Det är emellertid viktigt att centralmuseernas bevakningskostnader nu täcks. I den frågan har riksdagen tydliggjort sin ambition och hemställt till regeringen att -- om den finner det nödvändigt för att upprätthålla en oförändrad bevakningsnivå -- återkomma till riksdagen med förslag om medel på tilläggsbudget. Bakom riksdagsbeslutet låg entydiga motionskrav och en positiv behandling i kulturutskottet.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till landets nuvarande ekonomiska läge får det dock godtas att detta års utvecklingsmedel används för att täcka centralmuseernas bevakningskostnader. Vägledande för regeringens insatser bör vara riksdagens beslut från i våras (KrU 21, sid. 13) om att en oförändrad bevakningsnivå bör upprätthållas. Därför bör inte utvecklingsstödet tilldelas nya mottagare utan enbart användas till bevakningskostnader för centralmuseerna.
För att de centrala museerna skall fungera väl samt samspelet med de regionala museerna utvecklas krävs att centralmuseernas egen verksamhet har den kvalitet och de utvecklingsmöjligheter som förväntas av institutioner i ledande ställning. För centralmuseernas framtid är det därför nödvändigt att de under kommande år erhåller utvecklingsstöd i enlighet med vad regeringen föreslagit -- prop. 1989/90:100 -- och riksdagen därefter beslutat. Stödet finns även med i årets anslagsframställning från kulturrådet. Fördelningen av dessa medel bör göras efter det förslag som samtliga berörda centralmuseer presenterat.
Det utvecklingsprojekt som nu får störst problem torde vara ''Historieprojektet''. Därför är det befogat att detta projekt redan under innevarande budgetår ges ett stöd på 1,5 milj. kr. som möjliggör fortsatt planering på såväl central som regional nivå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av basresursen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen, efter samråd med centralmuseerna, fördelar basresursen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under innevarande budgetår, inom den av regeringen föreslagna anslagsramen, avsätta 1,5 milj.kr. för ''Historieprojektet'',
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen ger statens kulturråd i uppdrag att ytterligare utreda och föreslå åtgärder för att varaktigt sänka bevakningskostnaderna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inriktningen skall vara att centralmuseernas bevakningskostnader i sin helhet bör täckas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de tio centralmuseerna framöver anvisas medel för förnyelse och utveckling i enlighet med prop. 1989/90:100.
Stockholm den 21 november 1990 Berndt Ekholm (s) Maud Björnemalm (s) Arne Mellqvist (s)