En viktig del för att bevara och föra vidare det svenska
kulturarvet är en fungerande arkivorganisation. Arkivens
syfte måste vara att kunna förmedla information på ett
lättillgängligt sätt både till enskilda och myndigheter.
Arkivutredningen
De remissinstanser som yttrade sig med anledning av
föregående års förslag från arkivutredningen om en
landsarkivorganisation baserad på länstanken är till
övervägande del positiva, medan remissopinionen var delad
till de konkreta förslagen.
Enligt vår mening bör en sådan begränsad utbyggnad
som inrättandet av ett landsarkiv i Karlstad resp Umeå
innebär, fullföljas omgående. Det sistnämnda landsarkivet
bör ha både Norr- och Västerbotten som ansvarsområde.
Någon ytterligare utredning vad gäller dessa arkiv är ej
nödvändig. Vi anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om inrättande av nya landsarkiv i
Karlstad och Umeå.
Enligt vår mening bör målsättningen vara att en
landsarkivorganisation, baserad på länsnivå, införs. Det
kan dock finnas fog för att ytterligare utreda vissa frågor
innan etablering sker i varje län. Denna utredning bör dock
ske skyndsamt och regeringen därefter återkomma med
förslag till riksdagen om en förändrad
landsarkivorganisation, uppbyggd efter län. Även det
förslag som en arbetsgrupp vid högskolan i Växjö arbetat
fram, där ett landsarkiv knyts närmare högskolan, bör
studeras. Detta bör ges regeringen till känna.
Tillgängligheten till arkiv
Under senare år har intresset för lokalhistorisk forskning
ökat kraftigt. Detta gäller för såväl s k amatörforskare som
professionella forskare. Enligt en aktuell undersökning
publiceras årligen ca sju hyllmeter hembygdshistoria i
Sverige, oräknat de frekvent förekommande
punktundersökningarna inom social och ekonomisk
historia. Även utbudet av kurser och studiecirklar i
lokalhistoria ökar.
Det finns betydande skillnader i de praktiska
möjligheterna för en fritidsforskare respektive en
professionell forskare att utnyttja arkiven. Fritidsforskaren
har normalt endast möjligheter att utnyttja arkiven på
kvällar och helger. Dessa forskare har också ofta ett större
behov av service för att kunna utnyttja den information som
arkivet kan ge på ett bra sätt.
Vi ser det därför som angeläget att framförallt
landsarkiven ges ökade möjligheter till forskarservice
genom framtagning av beståndsöversikter och register. Ett
ökat öppethållande utanför kontorstid är också nödvändigt.
För närvarande är detta öppethållande begränsat och
varierar mellan olika landsarkiv. Dagens situation, med
minskat öppethållande, är också en försämring jämfört med
tidigare. Ett av skälen till det minskade öppethållandet är
landsarkivens alltmer omfattande åtaganden mot de statliga
myndigheterna. Denna utveckling har även inneburit att
servicen gentemot forskarna av arkivutbildad personal
minskat.
Enligt vår uppfattning bör därför anvisas medel för
insatser i syfte att dels öka arkivens tillgänglighet och dels
skapa en förstärkt forskarservice motsvarande sju
arkivarietjänster. En sådan åtgärd skulle också öka
möjligheterna att bedriva utbildning och ge kvalificerad
rådgivning. Målsättningen bör vara att varje landsarkiv
skall kunna hålla öppet två kvällar/vecka och lördagar.
Nämnden för enskilda arkiv
Stödet till enskilda arkiv administreras av nämnden för
enskilda arkiv, vilken är knuten till riksarkivet. Stöd utgår
bl a till tjänster, inventeringsverksamhet, upprustning m m.
Folkrörelsearkiven
För att få fullständig täckning för föreståndarlöner krävs
ett bidrag till ytterligare sju föreståndarlöner och att
anslaget för detta ändamål räknas upp med ytterligare 840
000 kr.
Vi vill vidare i detta sammanhang påtala vikten av att
den urholkning av föreståndarlönerna som skett åtgärdas.
För närvarande utgår bidrag med 40-45% av lönen jämfört
med de 60% som avsågs när stödet infördes. Enligt vår
mening bör därför prövas om inte en modell med
grundbidrag och grundbelopp skall införas för
folkrörelsearkiven enligt samma grunder som nu gäller för
museisidan. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett allvarligt hot mot folkrörelsearkivens verksamhet är
ett förslag i årets budgetproposition om att ett system med
flexibla lönebidrag skall införas. I kulturutskottets
betänkande 1989/90:17 utgick man ifrån att regeringen
särskilt skulle uppmärksamma de problem som uppstår
inom kultursektorn vid förändrade regler för lönebidrag
eftersom en stor del av personalen vid de flesta
kulturinstutioner är anställda med lönebidrag. Förslaget
innebär att bidragets storlek blir betydligt lägre än 100
procent och i vissa fall endast 10--20 procent. Regeringen
har i det här fallet inte på något sätt beaktat kultursektorns
speciella situation. Centern anser att det är av yttersta vikt
att detta problem beaktas. I övrigt hänvisas i denna fråga till
vår motion ang kulturpolitiken i vilken vi kräver en
utredning innan ställning tas till ev förändring.
Inventeringsverksamheten
Stöd från nämnden för enskilda arkiv till
inventeringsverksamhet har utgått sedan 1972. Stödet har
dock varit av blygsam omfattning. Inventeringarna har
också främst kunnat bedrivas i län med folkrörelsearkiv på
länsnivå, där den nödvändiga organisationen funnits. I
dessa län inventeras systematiskt kommun efter kommun
med sikte på att dokumentera och förteckna föreningars
arkivmaterial. Utanför dessa län har
inventeringsverksamheten varit mycket sporadisk. Stora
mängder oersättliga arkivhandlingar från enskilda arkiv har
gått förlorade och ytterligare material kommer att
försvinna, t ex personarkiv, släktarkiv, gårds- och byarkiv,
företagsarkiv, föreningsarkiv, om inte insatser sker
omgående. En angelägen uppgift är också att inventera
arkiv och samlingar som finns på museer och
hembygdsgårdar.
Det är enligt vår mening en angelägen uppgift att snabbt
få till stånd omfattande insatser för att kunna inventera och
förteckna enskilda arkiv, som inte dokumenterats. I annat
fall riskerar delar av ett omistligt kulturarv att gå förlorat.
En väg är att starta ett projekt med syftet att forma en
nationell strategi för hur en landsomfattande inventering
skall kunna genomföras, under t ex en tioårsperiod. Ett
sådant arbete måste ske i nära samverkan med befintliga
institutioner (folkrörelsearkiv, landsarkiv, näringslivsarkiv,
kommunarkiv, museer, hembygdsföreningar m fl) och en
organisation med kompetens och resurser såväl för att
utbilda inventerare som att genomföra inventeringar byggas
upp.
Projektet skulle kunna stimulera till samordnade
inventeringar/forskningsprojekt där även organisationer
och sammanslutningar på den enskilda sektorn deltar.
Sådana projekt kan eventuellt bedrivas i cirkelform enligt
den modell som vi från centerpartiets sida genomfört i
projektet ''Från bonderörelse till centerrörelse'', där över 2
000 avdelningshistoriker med bl a redovisningar av
arkivmaterial togs fram. Dessa kan sedan ligga till grund för
bearbetningar och även utnyttjas av professionella forskare
i deras arbete inom t ex historia och samhällskunskap. I
sådana fall kan en samverkan mellan arkiven och högskolor
vara en lämplig väg.
Organisatoriskt skulle ett sådant projekt för en nationell
inventering av enskilda arkiv kunna knytas till riksarkivet
och den enskilda nämnden. Kostnaderna för att få en
avsedd effekt kan beräknas till 5--10 milj kr under en
tioårsperiod. Kostnaden under ett uppbyggnadsskede kan
beräknas bli 0,5 milj kr/år.
''Folkrörelseenheten'' på riksarkivet
Riksarkivet bedriver sedan 1972 en konsultverksamhet
för folkrörelseorganisationer. Insatserna sker mot en
symbolisk avgift och omfattar rådgivning, stöd för
upprättande av arkivplaner, gallringar, ordna och förteckna
äldre arkivmaterial, utbildning m m. De personella
resurserna på riksarkivet för genomförande av dessa
insatser är begränsade, f n två personer. Detta förhållande
skall ställas mot att den potentiella kundkretsen är hela
Folkrörelsesverige, förutom arbetarrörelsen som har ett
eget arkiv, vilket stöds med statliga medel i särskild
ordning.
I riksarkivet har ett stort antal riksorganisationer
deponerat äldre arkivhandlingar, bl a stora delar av den
svenska nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, de politiska
partierna, bildningsförbunden, förbund inom
idrottsrörelsen, humanitära organisationer som Rädda
Barnen, Röda Korset m fl. Totalt har flera tusen hyllmeter
deponerats. De begränsade resurserna innebär att
riksarkivet har svårt att ordna och förteckna detta material
så att det kan utnyttjas av forskare inom en rimlig tid. Enligt
riksarkivets bedömning innebär dessutom anmälda behov
för deponering av arkivhandlingar en volymökning med
ytterligare 2 000 hyllmeter.
Möjligheterna för riksarkivet att ordna, förteckna och
ställa detta material till forskningens förfogande under
överskådlig tid är således mycket begränsade. Några
möjligheter att levandegöra och marknadsföra det material
som levererats finns inte.
Det krävs mot denna bakgrund enligt vår mening
ekonomiska förstärkningar till riksarkivet om inte stora
mängder material, som uppkommit inom
folkrörelseorganisationer vid sidan av arbetarrörelsen, skall
gå förlorat. Rådgivningen gentemot
folkrörelseorgansiationer måste förstärkas för att motsvara
de stora behov som finns.
Vi anser att två arkivarietjänster bör inrättas vid
riksarkivet med uppgift att svara för att såväl
folkrörelseorganisationers arkiv ordnas, förtecknas och
ställs till forskningens förfogande som rådgivning i
arkivfrågor till folkrörelseorganisationerna.
Företagsarkiven
Vi vill understryka vikten av att företagen har ett ansvar
för att arkiven bevaras liksom t ex organisationer som SAF
och företagarna. Det finns betydande risker att
företagsarkiv skingras vid nedläggningar eller fusioner.
Intresset för arkivfrågor hos företagsledare är också
varierande. Ofta bedöms dessa frågor sakna betydelse för
företagets verksamhet.
Det krävs därför, enligt vår mening, en förstärkning av
resurserna för insatser i syfte att bevara och ordna
företagsarkiven. En väg är att på riksarkivet inrätta en
central funktion liknande den som finns för folkrörelserna.
För att förstärka den kompetensuppbyggnad som pågår
inom näringslivet och dess organisationer bör inom
riksarkivet kunna bedrivas en liknande konsult- och
rådgivningsverksamhet som den som vänder sig till
folkrörelseorganisationer. Vi anser att en tjänst för detta
ändamål bör inrättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av landsarkiv i Karlstad och Umeå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande behovet av en utredning om
landsarkivorganisationens framtida utformning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande vikten av förbättrad service
och ökad tillgänglighet vid statliga arkiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya principer för statens bidrag
till lön för föreståndare vid folkrörelsearkiven,
[att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande förslag till ändrade regler för
lönebidrag,1]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande utformningen av den
framtida inventeringsverksamheten av enskilda arkiv,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande behovet av en utökad
service vid riksarkivet för folkrörelseorganisationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande behovet av utökad service
till näringslivet vid uppbyggnad av företagsarkiv,
8. att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven anvisar
3 840 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 121 746
000 kr. att fördelas i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Jan Hyttring (c)
Stina Gustavsson (c)