När närradion infördes var det få som föreställde sig att
den skulle kunna användas för rasistisk och
antidemokratisk propaganda. Dessvärre har detta inträffat
i några fall. Det mest uppmärksammade hittills är fallet
Radio Islam i Stockholm, vars ansvarige programutgivare
Ahmed Rami hösten 1989 fälldes i Stockholms tingsrätt och
hösten 1990 i Svea hovrätt för hets mot folkgrupp.
Trots sitt namn ägnade sig Radio Islam knappast alls åt
religionsdebatt. Inte heller diskuterades situationen i
Mellersta Östern. Sändningarna bestod i stället av
antisemitisk propaganda av ett slag som torde vara unikt
inte bara för Sverige utan för hela Västeuropa efter andra
världskriget. Grundtonen var öppet nynazistisk och
överensstämmelsen mellan Radio Islams påståenden om
judarna och de påståenden som förekom i 1930- och 40-
talens nazistiska propaganda var slående. Sändningarna
väckte också en allt mer påtaglig och pinsam internationell
uppmärksamhet, bl.a. genom att de så öppet anknöt till den
verksamhet som i olika länder bedrivs av s.k. revisionister
som tagit som sin uppgift att ''bevisa'' att massutrotningen
av judar under andra världskriget aldrig ägt rum och att den
ökända förfalskningen Sions vises protokoll är ett autentiskt
dokument om en judisk konspiration mot resten av
mänskligheten.
Rättssamhället har nu regerat på det sätt som kunde
förutses och Rami avtjänar f.n. fängelsestraff. Men lagen
tillåter i dag endast att en närradiosändare får sitt tillstånd
indraget för ett år. Därför är Radio Islam -- och Rami själv --
nu tillbaka i etern med sin propaganda. Detta är givetvis
djupt stötande och uppfattas som direkt skrämmande av
både judar och andra i vårt land. Opreciserade hotelser har
tidigare förekommit i Ramis sändningar och kan mycket väl
dyka upp igen.
Problemet med denna form av extremt grovt missbruk
av närradion har, vid sidan av andra frågor, nyligen utretts
av kanslichef Leif Andersson vid det socialdemokratiska
riksdagskansliet (Lokalt ledd närradio 1990/70).
Utredningen bereds nu i sedvanlig ordning, men det är f.n.
svårt att säga när en proposition kan väntas.
Detta är givetvis i princip tillfredsställande, men
samtidigt i ett avseende oroande. Om Radio Islam fullföljer
sin tidigare propaganda och på nytt åtalas och fälls, med ny
indragning av tillståndet som trolig följd, så kan sändaren
ännu en gång -- eller flera -- komma tillbaka i etern innan
beredningen av närradioutredningen är färdig och ny
lagstiftning har trätt i kraft. Detta perspektiv uppfattas av
många som mycket reellt och hotande. Det är enligt vår
mening också förnedrande både för dem som drabbas av
Radio Islams hets och för det svenska rättssamhället som
sådant att denna verksamhet ständigt skall behöva bevakas
och eventuellt åtalas utan att straffet någon gång blir mer än
marginellt kännbart.
Vi anser därför att ett av förslagen i närradioutredningen
utan svårighet bör kunna brytas ut och föreläggas riksdagen
redan nu: möjligheten till avstängning i ett år bör just vid
hets mot folkgrupp ändras till maximalt fem år. Vi gör
därför följande hemställan, som ansluter till utredningens
egen text.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att 13 § närradiolagen, Återkallelse
om sändningstillstånd m.m., kompletteras med följande
text:
Om återkallelsen har sin grund i att sammanslutningen
har sänt ett program som befunnits innefatta brottet hets
mot folkgrupp eller allvarligt brott mot 9
§ lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio får
nämnden utsträcka tiden inom vilken sammanslutningen
inte kan ges nytt tillstånd, dock högst till fem år.
Stockholm den 25 januari 1991
Håkan Holmberg (fp)
Oskar Lindkvist (s)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Elving Andersson (c)