''När landets alla fastigheter ska registreras på data
händer det en del till synes märkliga saker. I t.ex. Mjölby
har ett 100-tal personer klagat bl.a. över att ha fått sina
gårdsnamn ändrade.'' Detta stod att läsa i en av landets
tidningar för några veckor sedan.
De som klagat är bara en liten del av alla dem som nu är
besvikna över att se sina gamla gårdsnamn stympade eller
borttagna. Som exempel kan nämnas att Skrukeby
Berggård bara skall heta Skrukeby.
Likaså skall avsöndringsnamnen slopas helt och
fastigheterna få namn efter ursprungsbyn. Därför kommer
enligt uppgift till exempel Källtorp i Allhelgona socken att
i fortsättningen heta Vistena och Svängen i Veta socken blir
Strömsnäs... osv.
Klagomålen är föranledda av det nya fastighetsregistret
som skall tas i bruk nästa år. Mjölby kommun har i ett
yttrande till fastighetsregistermyndigheten bett att man
bl.a. skall ta hänsyn till alla klagomål innan registret
slutligen fastställs.
De som klagat i Mjölby har lugnats med att namnen inte
försvinner när det gäller postadressen. Men anvisningar
gick t.ex. ut från posten i Göteborg i mars 1990 om
adresseringen på landsbygden.
Där stod bl.a.: ''Men eftersom folkbokföringsregistret
hos Riksskatteverket (RSV) och Länsskattemyndigheterna
har byggt upp sina dataregister med det
postnummerbärande elementet först i utdelningsadressen
måste vi följa samma regler. Det går ej heller att få med alla
gårdsnamn eller andra adressbeteckningar i ett
postnummerregister.''
Visserligen finns de gamla namnen kvar på de allmänna
kartorna, men om namnen blir förändrade i postadressen
eller på t ex deklarationsblanketten, är det förståeligt att
många reagerar.
Att det skulle vara en teknisk omöjlighet i vår tid att ta
med alla gårdsnamn är inte trovärdigt.
Ortnamnen förändras och det går allt snabbare.
Fastighetsbeteckningsreformen har redan gjort stora
ingrepp. Den snabba förändringen av odlingslandskapet
och sammanläggningar av fastigheter innebär stora risker
för att många fler gamla ortsnamn försvinner. Man kan då
ifrågasätta om det bara skall vara en central myndighet som
skall ha ansvaret för skyddet av ortnamn.
Rekommendationerna efterföljs inte alltid ute i regionerna.
I det till lantmäteriverket knutna ortnamnsrådet, som
tillkom 1985, finns inte heller representanter som företräder
länsstyrelser eller länsmuseer. Det är dessa myndigheter
som bär ansvaret för landets kulturminnen, dit också
ortsnamn räknas. Riksdagen har flera gånger uttalat att det
är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att de nedärvda
ortnamnen vårdas och bevaras och att ny namngivning sker
så att kulturarvet skyddas.
Även om de centrala myndighetena, som finns
representerade i ortnamnsrådet, uttalar vikten av skyddet
för ortnamnen så har de regionala myndigheterna handlat
på egen hand. Så gör t.ex. posten och vägverket. Jämför
med anvisningarna i det relaterade brevet ovan. Posten har
till och med föreslagit att man skall införa vägnamn även på
landsbygden.
Eftersom de uttalanden som gjorts i riksdagen och de
rekommendationer som ortnamnsrådet utfärdat inte alltid
efterföljs ute i de regionala myndigheterna, så bör det även
finnas länsvisa kontrollorgan som utför den
ortnamnsvårdande granskningen ute i regionerna. Dessa
skall också utföra granskning då nybildning eller
sammanläggning av fastigheter är aktuella.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ortnamnsvårdande
granskning på länsnivå.
Stockholm den 25 januari 1991
Lola Björkquist (fp)